Är rysskräcken och allt prat om det allvarliga säkerhetsläget kring Östersjön

06 december 2016

främst en avledande manöver från ett mycket större hot? Terrorhotet från militanta islamister i Sverige och allt våld som massinvandringen, mångkulturen och den havererade migrationspolitiken lett till.
Det är en beprövat taktik när en regim som ifrågasätts allt mer av sina egna medborgare att man målar upp en yttre fiende för att samlas emot.
Det är i dag ingen överdrift konstatera att den politiska eliten, uppbackad av en trolös media, är på kollisionskurs med en bred allmänhet när det gäller så viktiga frågor som invandrings- och flyktingpolitiken.
Samtidigt åtstramning för gamla, handikappade, sjuka och inhemska svenskar överhuvudtaget.
I stället för att på allvar ändra kurs tror man sig komma undan med att måla upp en yttre fiende.
De som följer med i utrikespolitiken har förstått att Sveriges omotiverade hets mot Ryssland samtidigt har styrts från USA. Det bekräftas, nu när trycket från Vita huset är borta. Obehagligt med så osjälvständig utrikespolitik.
Det räckte med att Trump sa att han ville träffa Putin så åkte UD:s kabinettsekreterare Annika Söder (Karin Söders dotter) till Moskva och talade med vice utrikesminsiter Vladimir Titov. Pinsam omvändelse under galgen.
Detta efter att Sverige varit det land i EU som hårdast och närmast fanatiskt drivit på handelssanktionerna mor Ryssland. Och ett ständigt hot från Ryssland. Helt dirigerat från Obama och Hillary Clinton som höll på att omringa Ryssland. Många även amerikanska bedömare ansåg att Pentagon förberedde krig med Ryssland.
Men man behöver inte lyssna länge på försvarsminister Peter Hultqvist och hans rysskräck för att undra över hur det står till med tänket. Jag får osökt tanken på en uppskruvad nickedocka.

Rune Lanestrand


Det är slutet på Västvärlden skriver Carl Bildt

16 november 2016

i Washington Post. Men det är inte Västvärlden som är slut. Det är Carl Bildt som är slut som springpojke åt USA:s krigspolitik.
Nu kan han inte längre gå ut och in i Vita Huset och få sina order om hur han ska agera i oroshärdar där USA krigar för olja, gas, naturtillgångar och strategiska mål.
Alla minns säkert hur han for som en skottspole mellan Washington och Kiev för att underblåsa den ”folkliga” revolutionen i Ukraina som styrdes från USA:s ambassad i Kiev.
Wikileaks avslöjade hur USA såg på Bildt. I en rapport från USA:s ambassadör i Stockholm till amerikanska UD beskrevs Carl Bildt som a medium size dog with big dog attityd. På diplomatspråk betyder det inget mindre än nyttig idiot.
Bildt borde då varit politisk död om han inte varit de servilt bugande politiska journalisternas egen lilla kelgris. Inte ens hans inblandning i Lundin Oils blodiga utvinning av olja i Sudan såg de som något som skadade hans stjärnstatus.
Carl Bildt har hela sitt politiska liv hatat Ryssland och lyckades  i många år med sin ubåtar inbilla svenska folket att Ryssland ville åt Sverige. Ändå tills det visade sig vara uttrar eller NATO-ubåtar.
Dessvärre har han fått med sig EU och inte minst Sverige på Obama/Clintons administrations försök att elda upp folken så att NATO/USA kan starta krig med Ryssland för att komma åt de stora gas, olja och värdefulla mineraler som finns där.
Med Trump som president som vill tala Putin och med en krigsivrare som Carl Bild utestängd från Vita Huset har vår del av världen blivit lite säkrare att leva i.

Rune Lanestrand


När ska svensk media be om ursäkt

14 november 2016
 för sin snedvridna och vilseledande journalistik som blivit så uppenbar i rapporteringen från presidentvalet i USA. På samma sätt har det varit med ren propaganda för den stora invandrings- och flyktingpolitiken.

Upplagorna sjunker i takt med att allt fler inser att de blir förda bakom ljuset av Rapport, övrig public service, stora drakar som Dagens Nyheter och Aftonbladet som är värst.
I USA ber nu New York Times sina läsare om ursäkt för att de ljugit och vilselett i sin propaganda för Hillary Clinton och mot Donald Trump. Det tycker jag att berörda svenska medier också ska göra. Ber t ex inte Wolodarski om ursäkt kommer Bonniers stinkande flaggskepp, DN, med rätta att gå under.
Det finns en ledarskribent som hållit och håller huvudet kallt. Min favorit Alice Teodorescu, ledarskribent på Göteborgs-Posten. Låt mig citera:
”Det finns anledning att efter bevakningen av det amerikanska valet ta sig en funderare kring journalisternas roll och misslyckande. Hur många debatter har du hört i svensk media där någon uppenbart sympatiserat med Donald Trump, eller ens uppvisat någon form av neutralitet gentemot honom? Hur många inslag har visats i svensk media där den som intervjuats, i sin egenskap av Trumpsympatisör, valts ut av annat skäl än att han eller hon bekräftar den gängse nidbilden av en sådan? Det talas mycket om alla människors lika värde men kanske borde vi prata desto mer om vikten av att behandla alla människor lika.
Det är dags för media att rannsaka sig själv. Definitionen av galenskap enligt Einstein är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig olika resultat. Om två år kan statsministerkandidaten heta Jimmie Åkesson och då kan det vara för sent för den som på riktigt vill försöka förstå hur det kunde gå så snett.

Rune Lanestrand


Donald Trumps historiska insats

10 november 2016

har fått lite eller ingen uppmärksamhet när den politiska, kulturella, och mediala eliten hittar på alla möjliga förklaringar till valresultatet i det amerikanska presidentvalet.
Elitens förklaringar till Trumps framgångar står som spön i backen men få gör minsta antydan till självkritik. För då skulle de förstå vad som hänt i USA och kommer att inträffa här också.
Med mångmiljardären David Trumps kritik av den heliga globaliseringen och elitens förda handels- och krigspolitik riktades hela världens blickar på att det i ett av världens rikaste länder finns stort armod med tiotals miljoner bortglömda och fattiga.
Det medförde att journalister och media från hela världen lämnade storstädernas lyxhotell och gav sig av till landsbygden och rostbältet där vi fick se hela rader av tomma och förfallna hus som den tidigare medelklassens arbetare tvingats lämna till bankerna. Och det finns gott om ”bortglömda” rostbälten i den ohämmade globaliseringens spår inte bara i USA utan runt om i världen. Också i Sverige.
Vi fick se intervjuer med pensionärer som arbetat hela sitt liv ställas på gatan trots att de tagit extraknäck men ändå inte klarade hyran, el och vattenräkningen. Vi fick se av staten övergivna krigsveteraner som sitter i rullstol och tigger. Medan de får läsa att Chelsea Clintons bröllop kostade 24 miljoner.
Klart folk blir förbannade. Och det tror jag att eliten i många länder börjar förstå. Kanske t o m vår egna politiker när de funderat färdigt över varför USA:s tillträdande president heter Donald J.Trump.

Rune Lanestrand


Valsåpan i USA har inte varit värd

08 november 2016
att kommentera. Men om några timmar är den över. Och när krutröken skingrats ska jag kommentera presidentvalet i västvärldens ”största demokrati”.

Svenska journalister både här hemma och armadan som passat på att ta en tur över Atlanten har redan redan glömt Brexit och glatt sålt skinnet innan björnen är skjuten.
Oavsett vem som blir president så är valet endast avstamp för en lång uppgörelse om ett hårt segregerat land som måste göras om från grunden.
Ett USA där rika och kändisar också under Clinton/Obama-eran bara blivit allr rikare och de fattiga allt fattigare. Samtidigt spenderas tusental militära miljarder på att vara världspolis som skapar miljoner flyktingar runt om i världen.
Med andra ord ett mycket sjukt land!

Rune Lanestrand


Donald Trump kyler ned de svenska NATO-anhängarna

21 juli 2016

när han tagit deras främsta argument ifrån dem. Nämligen att Sverige tillsammans med NATO ska försvara Estland, Lettland och Litauen.
Trump säger nu i en intervju att det är inte självklart att USA vill ta på sig ansvaret för att försvara alla länder som ingår i alliansen. Däribland blad de baltiska staterna.
Trump som också ifrågasatt om inte USA kan försvara sitt eget land bättre från det egna territoriet än med oerhört kostsamma baser runt om i världen är efterlängtade tongångar.
Oavsett vad Tramp kan tänkas göra om han blir vald till president så har de svenska NATO-förespråkarna och vapenförsäljarna förlorat sitt främsta argument; att försvara Baltikum.
Det ska bli intressant att höra (major) Jan Björklund (l) och (major) Karin Enström (m) fortsätta sin förljugna kampanj om att Sverige blir säkrare med ett medlemskap i NATO.
Läget för att kräva en folkomröstning är nu bättre än på länge. Hjälp till att sprida uppropet:

https://secure.avaaz.org/en/petition/Vi_vill_folkomrosta_om_NATO_och_Vardlandsavtalet_Vi_vill_ha_fortsatt_fred_med_Ryssland_och_ovriga_varlden/?pv=1

Rune Lanestrand


Ukraina – revolutionens mörka sida

24 maj 2016
som visades i svt i går kväll var mycket värre än jag föreställt mig. Den franska dokumentären visade så mycket våld från den fascistiska mobben att man ville stänga av programmet.
Det blev en så skarp kontrast med den ensidiga propagandabild som svenska medier indoktrinerat oss med. Hur har journalister och redaktioner kunnat framställa den högerextrema milisen som demokratins beskyddare i Ukraina?
Har svenska politiker och media varit helt ovetande om våldet, korruptionen, hotet mot domare och myndigheter från rent kriminella grupper som styr landet?
Hur kunde Stefan Löfven som första land besöka Ukraina och ge 100 miljoner US dollar (cirka 860 miljoner kronor) i lån till naziregimen i Ukraina som med våld avsatte en demokratisk vald president? Utöver det lovade Löfven svenskt bistånd på 220 miljoner kronor per år fram till år 2020 och ett humanitärt stöd på 50 miljoner kronor.
Känns väldigt obehagligt att svenska skattepengar går till att understödja en våldsregim som som styrs av milis och paramilitära grupper som understöds av staten.
Är Carl Bildt, som var flitig regissör bakom kuppen nöjd nu? Vilken journalist ställer den frågan till honom?
Är du det minsta politiskt intresserad se filmen. Helst inte för sent för det var svårt att somna.
Rune Lanestrand