Tack för alla gratulationer och uppmuntran

15 februari 2017

facebook till fortsatt granskning av den korrupta överheten, inlägg om odling, gifterna i jordbruket, GMO och mycket annat. Kort sagt med fingrarna i myllan och med lera på stövlarna dela med mig av mina erfarenheter från politik, redaktioner, byråkrati och försöka hålla lite koll på vart Sverige är på väg. Det senare är jag ytterst bekymrad över.
Häromdagen när inrikesminister Anders Ygeman besökte den till våld och mord förlorade staden Malmö, nådde det politiska hyckleriet nya höjder, när han i sin desperation försökte dölja sitt eget ansvar genom att peka finger.
– Du är medansvarig för grov organiserad brottslighet om du: handlar spriten på närlivs, åker taxi för 59 kr eller klipper dig för 50 kr eller drar en lina kokain till helgen.
Visst, alla har ett personligt ansvar. Men vem bär huvudansvaret för den sorgliga och förtvivlade situationen i Malmö och runt om på många ställen i Sverige. För att vara konkret. Vem bär ansvaret för att Elektrikerfirman Högs EL efter den sista dödsskjutningen vägrar jobba i Malmö pga våldet? Den frågan ställer aldrig en av elitens främsta vapendragaren i public service Anna Hedenmo i Agenda.
Jo. ansvaret bär inte polisen utan i högsta grad Anders Ygeman och de oansvariga politiker som öppnade gränserna på vid gavel, utan minsta kontroll och med löfte om höga bidrag. Centerledaren Annie Lööf tyckte då att Sverige gott kunde ta emot 30 miljoner flyktingar. (Hur dum får man vara.)
Nu har effekten av Reinfeldts ”öppna dörrens politik” blivit så ohållbar att moderatledaren Anna Kinberg Batra tvingas föreslå fredade zoner när det hotas och säljs droger öppet på skolgårdar och utanför sjukhus.
Hade vi haft ansvariga politiker som var rädda om vårt land skulle den fredade zonen slagits kring Sverige så man från början kunnat stoppat islamister och kriminella ligor som i dag gör livet osäkert och farligt på många fler orter än i Malmö.

Rune Lanestrand


Nu samlas ”idioterna” i Sälen för att ytterligare skrämmas för ryssen

09 januari 2017

om man får tro USA:s tillträdande president Donald Trump som i går tvittrade: ”Att ha en god relation till Ryssland är något bra, inte dåligt. Bara ‘dumma’ människor, eller idioter, skulle tycka att det var dumt!”
Dessvärre bekräftade Stefan Löfven Trumps uttalande när han knappt klivit ur bilen i Sälen förrän han varnade för att Ryssland kommer att hacka och försöka påverka valet i Sverige. Det är så dumt att det är inte sant.
Så bekvämt att skylla på en hackerattack om valet går dåligt precis som Hillary Clinton och Obama gjort i USA.
För Ryssland är det säkert helt ointressant när det gäller vem som vinner valet i Sverige då alla partierna påhejade av de stora medierna, från vänster till höger, är lika aggressiva mot Ryssland.
Lika stora försvarspolitiska idioter och lika dumma. Bli bara inte överraskade efter installationen av Donald Trump och USA lägger om sin utrikespolitik från världspolis till fredliga samtal med Ryssland.
Då kommer krigshetsarna med major Jan Björklund, fänriken Allan Widman och kapten Karin Enström i spetsen att förläget ordna anletsdragen och snabbt lägga om stilen då de slaviskt lagt om Sveriges utrikes-och försvarspolitik politik för att passa USA.

Rune Lanestrand


Är rysskräcken och allt prat om det allvarliga säkerhetsläget kring Östersjön

06 december 2016

främst en avledande manöver från ett mycket större hot? Terrorhotet från militanta islamister i Sverige och allt våld som massinvandringen, mångkulturen och den havererade migrationspolitiken lett till.
Det är en beprövat taktik när en regim som ifrågasätts allt mer av sina egna medborgare att man målar upp en yttre fiende för att samlas emot.
Det är i dag ingen överdrift konstatera att den politiska eliten, uppbackad av en trolös media, är på kollisionskurs med en bred allmänhet när det gäller så viktiga frågor som invandrings- och flyktingpolitiken.
Samtidigt åtstramning för gamla, handikappade, sjuka och inhemska svenskar överhuvudtaget.
I stället för att på allvar ändra kurs tror man sig komma undan med att måla upp en yttre fiende.
De som följer med i utrikespolitiken har förstått att Sveriges omotiverade hets mot Ryssland samtidigt har styrts från USA. Det bekräftas, nu när trycket från Vita huset är borta. Obehagligt med så osjälvständig utrikespolitik.
Det räckte med att Trump sa att han ville träffa Putin så åkte UD:s kabinettsekreterare Annika Söder (Karin Söders dotter) till Moskva och talade med vice utrikesminsiter Vladimir Titov. Pinsam omvändelse under galgen.
Detta efter att Sverige varit det land i EU som hårdast och närmast fanatiskt drivit på handelssanktionerna mor Ryssland. Och ett ständigt hot från Ryssland. Helt dirigerat från Obama och Hillary Clinton som höll på att omringa Ryssland. Många även amerikanska bedömare ansåg att Pentagon förberedde krig med Ryssland.
Men man behöver inte lyssna länge på försvarsminister Peter Hultqvist och hans rysskräck för att undra över hur det står till med tänket. Jag får osökt tanken på en uppskruvad nickedocka.

Rune Lanestrand


Det är slutet på Västvärlden skriver Carl Bildt

16 november 2016

i Washington Post. Men det är inte Västvärlden som är slut. Det är Carl Bildt som är slut som springpojke åt USA:s krigspolitik.
Nu kan han inte längre gå ut och in i Vita Huset och få sina order om hur han ska agera i oroshärdar där USA krigar för olja, gas, naturtillgångar och strategiska mål.
Alla minns säkert hur han for som en skottspole mellan Washington och Kiev för att underblåsa den ”folkliga” revolutionen i Ukraina som styrdes från USA:s ambassad i Kiev.
Wikileaks avslöjade hur USA såg på Bildt. I en rapport från USA:s ambassadör i Stockholm till amerikanska UD beskrevs Carl Bildt som a medium size dog with big dog attityd. På diplomatspråk betyder det inget mindre än nyttig idiot.
Bildt borde då varit politisk död om han inte varit de servilt bugande politiska journalisternas egen lilla kelgris. Inte ens hans inblandning i Lundin Oils blodiga utvinning av olja i Sudan såg de som något som skadade hans stjärnstatus.
Carl Bildt har hela sitt politiska liv hatat Ryssland och lyckades  i många år med sin ubåtar inbilla svenska folket att Ryssland ville åt Sverige. Ändå tills det visade sig vara uttrar eller NATO-ubåtar.
Dessvärre har han fått med sig EU och inte minst Sverige på Obama/Clintons administrations försök att elda upp folken så att NATO/USA kan starta krig med Ryssland för att komma åt de stora gas, olja och värdefulla mineraler som finns där.
Med Trump som president som vill tala Putin och med en krigsivrare som Carl Bild utestängd från Vita Huset har vår del av världen blivit lite säkrare att leva i.

Rune Lanestrand


När ska svensk media be om ursäkt

14 november 2016
 för sin snedvridna och vilseledande journalistik som blivit så uppenbar i rapporteringen från presidentvalet i USA. På samma sätt har det varit med ren propaganda för den stora invandrings- och flyktingpolitiken.

Upplagorna sjunker i takt med att allt fler inser att de blir förda bakom ljuset av Rapport, övrig public service, stora drakar som Dagens Nyheter och Aftonbladet som är värst.
I USA ber nu New York Times sina läsare om ursäkt för att de ljugit och vilselett i sin propaganda för Hillary Clinton och mot Donald Trump. Det tycker jag att berörda svenska medier också ska göra. Ber t ex inte Wolodarski om ursäkt kommer Bonniers stinkande flaggskepp, DN, med rätta att gå under.
Det finns en ledarskribent som hållit och håller huvudet kallt. Min favorit Alice Teodorescu, ledarskribent på Göteborgs-Posten. Låt mig citera:
”Det finns anledning att efter bevakningen av det amerikanska valet ta sig en funderare kring journalisternas roll och misslyckande. Hur många debatter har du hört i svensk media där någon uppenbart sympatiserat med Donald Trump, eller ens uppvisat någon form av neutralitet gentemot honom? Hur många inslag har visats i svensk media där den som intervjuats, i sin egenskap av Trumpsympatisör, valts ut av annat skäl än att han eller hon bekräftar den gängse nidbilden av en sådan? Det talas mycket om alla människors lika värde men kanske borde vi prata desto mer om vikten av att behandla alla människor lika.
Det är dags för media att rannsaka sig själv. Definitionen av galenskap enligt Einstein är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig olika resultat. Om två år kan statsministerkandidaten heta Jimmie Åkesson och då kan det vara för sent för den som på riktigt vill försöka förstå hur det kunde gå så snett.

Rune Lanestrand


Donald Trumps historiska insats

10 november 2016

har fått lite eller ingen uppmärksamhet när den politiska, kulturella, och mediala eliten hittar på alla möjliga förklaringar till valresultatet i det amerikanska presidentvalet.
Elitens förklaringar till Trumps framgångar står som spön i backen men få gör minsta antydan till självkritik. För då skulle de förstå vad som hänt i USA och kommer att inträffa här också.
Med mångmiljardären David Trumps kritik av den heliga globaliseringen och elitens förda handels- och krigspolitik riktades hela världens blickar på att det i ett av världens rikaste länder finns stort armod med tiotals miljoner bortglömda och fattiga.
Det medförde att journalister och media från hela världen lämnade storstädernas lyxhotell och gav sig av till landsbygden och rostbältet där vi fick se hela rader av tomma och förfallna hus som den tidigare medelklassens arbetare tvingats lämna till bankerna. Och det finns gott om ”bortglömda” rostbälten i den ohämmade globaliseringens spår inte bara i USA utan runt om i världen. Också i Sverige.
Vi fick se intervjuer med pensionärer som arbetat hela sitt liv ställas på gatan trots att de tagit extraknäck men ändå inte klarade hyran, el och vattenräkningen. Vi fick se av staten övergivna krigsveteraner som sitter i rullstol och tigger. Medan de får läsa att Chelsea Clintons bröllop kostade 24 miljoner.
Klart folk blir förbannade. Och det tror jag att eliten i många länder börjar förstå. Kanske t o m vår egna politiker när de funderat färdigt över varför USA:s tillträdande president heter Donald J.Trump.

Rune Lanestrand


Valsåpan i USA har inte varit värd

08 november 2016
att kommentera. Men om några timmar är den över. Och när krutröken skingrats ska jag kommentera presidentvalet i västvärldens ”största demokrati”.

Svenska journalister både här hemma och armadan som passat på att ta en tur över Atlanten har redan redan glömt Brexit och glatt sålt skinnet innan björnen är skjuten.
Oavsett vem som blir president så är valet endast avstamp för en lång uppgörelse om ett hårt segregerat land som måste göras om från grunden.
Ett USA där rika och kändisar också under Clinton/Obama-eran bara blivit allr rikare och de fattiga allt fattigare. Samtidigt spenderas tusental militära miljarder på att vara världspolis som skapar miljoner flyktingar runt om i världen.
Med andra ord ett mycket sjukt land!

Rune Lanestrand