NATO hotar Sverige

Sverige har sedan långt tillbaka drivit frågan om ett stopp för kärnvapen i världen. När nu FN äntligen presenterat ett avtal som 122 stater ställt sig bakom tvekar Sverige efter påtryckningar från USA och Nato.
Nato:s generalsekreterare Jens Stoltenberg varnar Sverige för att skriva under FN:s överenskommelse därför att Nato i så fall inte skulle bistå Sverige om vi blir angripna.
En hjälp som är ytterst tvivelaktig. De länder som tagit ”hjälp” av USA och NATO har dragits in i långvariga, förödande krig och konflikter. Både i Mellanöstern, Afrika och Latinamerika.
Sverige har med sin nya omdömeslösa utrikespolitik satt vårt land i en kniptång när man samtidigt genomför, Aurora den största militärövningen någonsin, med USA och Nato.
Detta ödesdigra misstag ökar spänningen mellan Sverige och Ryssland. Samtidigt som Nato får ännu mer makt över Sverige vilket ökar risken för att Sverige dras in ytterligare i konflikten mellan USA och Ryssland.
Det är bedrövligt att se hur Sverige har övergett en fredsbevarande alliansfri utrikespolitik som gett oss fred i 200 år och istället förlitar sig på kärnvapenrustade stormakter där den mäktiga globala vapenindustrin har ett avgörande inflytande.

Rune Lanestrand

Har USA fått återfall i sin mångåriga katastrofala roll som världspolis

 kan man undra efter Trumps beordrade attack mot den Syriska flygbasen Shayrat. Attacken motiveras med att Assadregimen ska använt giftgas i kriget mot IS.
Det kan naturligtvis inte uteslutas men det är inte bevisat och det kan inte uteslutas att det är andra krafter som kan ligga bakom attacken. Hemska krafter som vill ha utökat krig och ökade motsättningarna mellan USA och Ryssland. Den ryske utrikesministern ville ha en utredning om vem som stod bakom gasattacken.
Jag kan inte befria mig från den obehagliga tanken att president Trump måste visa ”musklerna” för att få med sig den reaktionära surdegen inom republikanerna partiet som nu ställer sig bakom bombningarna. De gillar heller inte att Trump vill ha bättre bättre relationer med Ryssland och Putin.
All politisk logik talar mot att Syrien, som nu hade stort internationellt stöd i sitt övertag gentemot ISIS, skulle förstöra sitt guldläge genom att använda krigsgas. Så desperata och vidriga metoder tar bara den till som ligger i underläge och det är IS och den övriga oppositionen i Syrien.
Som krigsmotståndare och fredsvän kan jag bara hoppas att Ryssland och Putin håller huvudet kallt och inte eskalerar kriget i Mellanöstern och bidrar till en återgång till det kalla kriget mellan USA och Ryssland.

Rune Lanestrand

USA och Storbritannien hycklar

när de överför vapen till Saudiarabien som sedan används i kriget i Jemen. Samtidigt som de båda länderna ger bistånd för att hjälpa människorna i det krigsdrabbade landet.
Enligt människorättsorganisationer har de två länderna tillsammans skickat vapen till ett värde av mer än fem miljarder dollar (omkring 44 miljarder kronor) till Saudiarabien. Det är tio gånger så mycket som ländernas humanitära bistånd till Jemen under samma period.
Jemen plågas av ett blodigt inbördeskrig mellan regeringen under president Abd-Rabbu Mansour Hadi (som stöds av bland andra Saudiarabien och USA) och Huthirebeller (som stöds av Iran).
Som vanligt i muslimska länder bottnar även det här kriget i hat mellan sunni- och shiamuslimer.
Man kan bara hoppas att de båda muslimska riktningarna kan hålla fred och inte börja strida i vårt land också. Jag vill helst inte tänka tanken. Men den är svårt att tränga undan.
Som vanligt är det folket som får lida när ledarna inte kan komma överens. Mer än 7700, varav många civila, har dödats under det två år långa inbördeskriget och ytterligare 40.000 har skadats, enligt FN.

Rune Lanestrand

Nu frossar media i terrorattackerna för ett år sedan.

I en hysterisk kakafoni körs de hemska bilderna från Bryssel om och om igen på ett närmats perverst sätt.
Ursäkta, men jag tycker det ligger ett obehagligt hyckleri över samma media, samma politisk elit som genom en aningslös politik har bidragit till spänningarna i Europa och världen.
Hade media i stället för att backa upp USA, Nato och även Sveriges deltagande i krigen i Mellanöstern och hållit fast vid Sveriges tidigare framgångsrika alliansfria och fredsbevarande utrikespolitik hade i varje fall Sveriges situation sett ljusare ut.
Medier med public service i spetsen i symbios med politiker som vänt neutralitetspolitiken ryggen har också de spelat med i den lika förljugna som förödande myten om Sverige som en humanitär, moralisk, stormakt.
Samma snyftmedia har också underlåtit att varna för vad folk i gemen tidigt insåg. Att en okontrollerad massinvandring skulle leda till kaos. Det som bl a har lett till att svenska islamister, som fritt kunnat organisera sig i vårt land, varit inblandade i de grymma terrorattackerna både i Paris och Bryssel.

Rune Lanestrand

 

När kokaindimman skingrats över Oscarsgalan i Hollywood

visar det sig att En man som heter Ove inte har fått någon statyett.
Det måste kännas rejält pinsamt efter allt bråk mellan Rolf Lassgård och regissör Hannes Holm om vem som skulle åka som officiell representant för filmen.
Holm tog i ställer med sig sin fru bland de fyra officiella representanter Sverige får sända till galan. Lassgård som gör en fantastisk skådespelarprestation i Ove fick resa som privatperson mer eller mindre. Inte rättvist kan man tycka.
Ännu mer pinsamt måste det kännas för Holm som kvällen innan skröt om i alla medier hur han skulle tvåla till den amerikanske presidenten i sitt tacktal. Det fanns nämligen inte minsta tvivel om att Ove skulle vinna Bästa film.
Film är politisk. I dag mer än någonsin. Skådespelareliten liksom den politiska och mediala eliten verkar vara helt fixerad vid Trump som följdriktigt också får skulden för den uteblivna statyetten
– Det har känts sedan Donald Trump gick ut med inreseförbudet att det här skulle kunna ske säger Rolf Lassgård i en kommentar i Aftonbladet.
Det kan ju också hända att Lassgård politiska engagemang för en återgång till Sveriges tidigare flyktingpolitik ligger honom i fatet. De oöverblickbara problem som den öppna dörrens politik lett till har blivit ett avskräckande exempel inte bara i USA utan i stora delar av världen.
Jag tror på goda grunder att filmproducenterna som regisserar och har total kontroll på Oscarsgalan är rädda för att tappa i USA som är Svensk filmindustri största marknad.
Rolf Lassgård är en eminent skådespelare men får genom sina politiska uttalande tillsammans med Skarsgård, Ernman och andra kollegor också finna sig i bli granskad som politiker.
Det är inte fel att engagera sig. Men det som förvånar mig är att skådespelareliten inte reagerade när Clinton och Obama dödade miljoner med sina bomber i Mellanöstern och samtidigt stödde IS.

Rune Lanestrand

Tack för alla gratulationer och uppmuntran

på facebook till fortsatt granskning av den korrupta överheten, inlägg om odling, gifterna i jordbruket, GMO och mycket annat. Kort sagt med fingrarna i myllan och med lera på stövlarna dela med mig av mina erfarenheter från politik, redaktioner, byråkrati och försöka hålla lite koll på vart Sverige är på väg. Det senare är jag ytterst bekymrad över.
Häromdagen när inrikesminister Anders Ygeman besökte den till våld och mord förlorade staden Malmö, nådde det politiska hyckleriet nya höjder, när han i sin desperation försökte dölja sitt eget ansvar genom att peka finger.
– Du är medansvarig för grov organiserad brottslighet om du: handlar spriten på närlivs, åker taxi för 59 kr eller klipper dig för 50 kr eller drar en lina kokain till helgen.
Visst, alla har ett personligt ansvar. Men vem bär huvudansvaret för den sorgliga och förtvivlade situationen i Malmö och runt om på många ställen i Sverige. För att vara konkret. Vem bär ansvaret för att Elektrikerfirman Högs EL efter den sista dödsskjutningen vägrar jobba i Malmö pga våldet? Den frågan ställer aldrig en av elitens främsta vapendragaren i public service Anna Hedenmo i Agenda.
Jo. ansvaret bär inte polisen utan i högsta grad Anders Ygeman och de oansvariga politiker som öppnade gränserna på vid gavel, utan minsta kontroll och med löfte om höga bidrag. Centerledaren Annie Lööf tyckte då att Sverige gott kunde ta emot 30 miljoner flyktingar. (Hur dum får man vara.)
Nu har effekten av Reinfeldts ”öppna dörrens politik” blivit så ohållbar att moderatledaren Anna Kinberg Batra tvingas föreslå fredade zoner när det hotas och säljs droger öppet på skolgårdar och utanför sjukhus.
Hade vi haft ansvariga politiker som var rädda om vårt land skulle den fredade zonen slagits kring Sverige så man från början kunnat stoppat islamister och kriminella ligor som i dag gör livet osäkert och farligt på många fler orter än i Malmö.

Rune Lanestrand

Nu samlas ”idioterna” i Sälen för att ytterligare skrämmas för ryssen

om man får tro USA:s tillträdande president Donald Trump som i går tvittrade: ”Att ha en god relation till Ryssland är något bra, inte dåligt. Bara ‘dumma’ människor, eller idioter, skulle tycka att det var dumt!”
Dessvärre bekräftade Stefan Löfven Trumps uttalande när han knappt klivit ur bilen i Sälen förrän han varnade för att Ryssland kommer att hacka och försöka påverka valet i Sverige. Det är så dumt att det är inte sant.
Så bekvämt att skylla på en hackerattack om valet går dåligt precis som Hillary Clinton och Obama gjort i USA.
För Ryssland är det säkert helt ointressant när det gäller vem som vinner valet i Sverige då alla partierna påhejade av de stora medierna, från vänster till höger, är lika aggressiva mot Ryssland.
Lika stora försvarspolitiska idioter och lika dumma. Bli bara inte överraskade efter installationen av Donald Trump och USA lägger om sin utrikespolitik från världspolis till fredliga samtal med Ryssland.
Då kommer krigshetsarna med major Jan Björklund, fänriken Allan Widman och kapten Karin Enström i spetsen att förläget ordna anletsdragen och snabbt lägga om stilen då de slaviskt lagt om Sveriges utrikes-och försvarspolitik politik för att passa USA.

Rune Lanestrand

Är rysskräcken och allt prat om det allvarliga säkerhetsläget kring Östersjön

främst en avledande manöver från ett mycket större hot? Terrorhotet från militanta islamister i Sverige och allt våld som massinvandringen, mångkulturen och den havererade migrationspolitiken lett till.
Det är en beprövat taktik när en regim som ifrågasätts allt mer av sina egna medborgare att man målar upp en yttre fiende för att samlas emot.
Det är i dag ingen överdrift konstatera att den politiska eliten, uppbackad av en trolös media, är på kollisionskurs med en bred allmänhet när det gäller så viktiga frågor som invandrings- och flyktingpolitiken.
Samtidigt åtstramning för gamla, handikappade, sjuka och inhemska svenskar överhuvudtaget.
I stället för att på allvar ändra kurs tror man sig komma undan med att måla upp en yttre fiende.
De som följer med i utrikespolitiken har förstått att Sveriges omotiverade hets mot Ryssland samtidigt har styrts från USA. Det bekräftas, nu när trycket från Vita huset är borta. Obehagligt med så osjälvständig utrikespolitik.
Det räckte med att Trump sa att han ville träffa Putin så åkte UD:s kabinettsekreterare Annika Söder (Karin Söders dotter) till Moskva och talade med vice utrikesminsiter Vladimir Titov. Pinsam omvändelse under galgen.
Detta efter att Sverige varit det land i EU som hårdast och närmast fanatiskt drivit på handelssanktionerna mor Ryssland. Och ett ständigt hot från Ryssland. Helt dirigerat från Obama och Hillary Clinton som höll på att omringa Ryssland. Många även amerikanska bedömare ansåg att Pentagon förberedde krig med Ryssland.
Men man behöver inte lyssna länge på försvarsminister Peter Hultqvist och hans rysskräck för att undra över hur det står till med tänket. Jag får osökt tanken på en uppskruvad nickedocka.

Rune Lanestrand

Det är slutet på Västvärlden skriver Carl Bildt

i Washington Post. Men det är inte Västvärlden som är slut. Det är Carl Bildt som är slut som springpojke åt USA:s krigspolitik.
Nu kan han inte längre gå ut och in i Vita Huset och få sina order om hur han ska agera i oroshärdar där USA krigar för olja, gas, naturtillgångar och strategiska mål.
Alla minns säkert hur han for som en skottspole mellan Washington och Kiev för att underblåsa den ”folkliga” revolutionen i Ukraina som styrdes från USA:s ambassad i Kiev.
Wikileaks avslöjade hur USA såg på Bildt. I en rapport från USA:s ambassadör i Stockholm till amerikanska UD beskrevs Carl Bildt som a medium size dog with big dog attityd. På diplomatspråk betyder det inget mindre än nyttig idiot.
Bildt borde då varit politisk död om han inte varit de servilt bugande politiska journalisternas egen lilla kelgris. Inte ens hans inblandning i Lundin Oils blodiga utvinning av olja i Sudan såg de som något som skadade hans stjärnstatus.
Carl Bildt har hela sitt politiska liv hatat Ryssland och lyckades  i många år med sin ubåtar inbilla svenska folket att Ryssland ville åt Sverige. Ändå tills det visade sig vara uttrar eller NATO-ubåtar.
Dessvärre har han fått med sig EU och inte minst Sverige på Obama/Clintons administrations försök att elda upp folken så att NATO/USA kan starta krig med Ryssland för att komma åt de stora gas, olja och värdefulla mineraler som finns där.
Med Trump som president som vill tala Putin och med en krigsivrare som Carl Bild utestängd från Vita Huset har vår del av världen blivit lite säkrare att leva i.

Rune Lanestrand

När ska svensk media be om ursäkt

 för sin snedvridna och vilseledande journalistik som blivit så uppenbar i rapporteringen från presidentvalet i USA. På samma sätt har det varit med ren propaganda för den stora invandrings- och flyktingpolitiken.

Upplagorna sjunker i takt med att allt fler inser att de blir förda bakom ljuset av Rapport, övrig public service, stora drakar som Dagens Nyheter och Aftonbladet som är värst.
I USA ber nu New York Times sina läsare om ursäkt för att de ljugit och vilselett i sin propaganda för Hillary Clinton och mot Donald Trump. Det tycker jag att berörda svenska medier också ska göra. Ber t ex inte Wolodarski om ursäkt kommer Bonniers stinkande flaggskepp, DN, med rätta att gå under.
Det finns en ledarskribent som hållit och håller huvudet kallt. Min favorit Alice Teodorescu, ledarskribent på Göteborgs-Posten. Låt mig citera:
”Det finns anledning att efter bevakningen av det amerikanska valet ta sig en funderare kring journalisternas roll och misslyckande. Hur många debatter har du hört i svensk media där någon uppenbart sympatiserat med Donald Trump, eller ens uppvisat någon form av neutralitet gentemot honom? Hur många inslag har visats i svensk media där den som intervjuats, i sin egenskap av Trumpsympatisör, valts ut av annat skäl än att han eller hon bekräftar den gängse nidbilden av en sådan? Det talas mycket om alla människors lika värde men kanske borde vi prata desto mer om vikten av att behandla alla människor lika.
Det är dags för media att rannsaka sig själv. Definitionen av galenskap enligt Einstein är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig olika resultat. Om två år kan statsministerkandidaten heta Jimmie Åkesson och då kan det vara för sent för den som på riktigt vill försöka förstå hur det kunde gå så snett. ”

Rune Lanestrand