EU föreslår högre gränsvärden för radioaktivitet i livsmedel

I helgen stängdes den sista reaktorn av i japan. Denna omvälvande samhällspolitiska händelse i världens tredje största ekonomi möttes med en gäspning av lydmedia. I stort sett återgavs endast detta torftiga pressmeddelande från Tidningarnas Telegrambyrå:
”Japan började på söndagen stänga av sin sista fungerande atomreaktor för inspektion. På grund av det stora motståndet i landet mot kärnkraft finns det för närvarande inga beslut om när den ska startas igen.
Nedsläckningen av reaktor 4 på Oi-verket startade på söndagskvällen lokal tid och ska slutföras under måndagen.”
Vilken beredskap finns när en härdsmälta händer mitt i Sverige eller i det tättbefolkade Europa när folket vaknar på allvar och precis som i Japan efter reaktorhaveriet i Fukushima kräver stängning av den livsfarliga atomkraften?
Knappast någon som helst realistisk beredskap vad jag vet medan man i stället för att avveckla kärnkraften innan det värsta scenariet inträffar, även här, överlåter till EU-kommissionen att lägga fram ett oerhört provocerande förslag.
EU:s forslag till en ny förordning går nämligen ut på att höja ”gransvärden for radioaktivitet i livsmedel och djurfoder efter en kärnkraftsolycka eller annan radiologisk nödsituation.”
Nästan i smyg kommer EU med detta genomcyniska förslag då man bara ger Miljödepartementet 14 dagar på sig att lämna synpunkter. Ännu en politisk kupp från det toppstyrda och odemokratiska EU.
Förslaget är också en politisk signal från EU om att vi ska ha kärnkraft till varje pris trots vetskapen av dess oerhörda risker.
Rune Lanestrand
sr

Avsätt Ringhals ledning

Uppdrag gransknings program om Ringhals kärnkraftverk bekräftar alla de misstankar jag har om hur det slarvas med säkerheten på våra kärnkraftverk. Först var det nära ett reaktorhaveri i Forsmark där det i en internrapport konstaterades hur undermåligt säkerhetsarbetet sköttes på verket.
Branden i reaktorrummet i Ringhals är allvarligt. Men ändå allvarligare är att ledningen för kärnkraftsverket mörkat och hemlighållit uppgifter om hur branden kom till och dess omfattande konsekvenser.
Trots att Ringhals står under särskild bevakning av SSM (Strålskyddsmyndigheten) fortsätter det med nya fel och slarv vid driften. De misstag som gjorts och som till synes inte vara någon ände på kan bara leda till ett krav: Byt ut hela ledningen för Ringhals och börja avveckla samtliga kärnkraftverk innan det inträffar ett reaktorhaveri. De svenska tillhör, genom den hårda uppgraderingen, de mest riskabla i världen.
SSM har också ett stort ansvar och jag kan inte frigöra mig från att tillsynsmyndigheten visste mer än de ger intryck av. SSM mörkar och medvetet förminskar alla risker med kärnkraften. Inte minst följderna efter reaktorhaveriet i Fukushima.
Vattenfalls vd Öistein Löseth har högsta ansvaret. Fortsätter det ytterst farliga slarvet med säkerheten borde även han sitta lös i sadel. Ansvariga miljöminister Lena Ek har det högsta politiska ansvaret. Vad drar hon för slutsatser. Men som vanligt i Sverige ställs aldrig någon till ansvar när det gäller befattningshavare på de högsta pinnarna.
Forsmark och Ringhals inger oro. Men jag tror att Oskarshamns kärnkraftverk som har flest störningar och nödstopp är nog den allra farligaste kärnanläggningen.
Rune Lanestrand
dn sr dn svd sr dn

Den mänskliga faktorn på Ringhals

Den glömda dammsugaren i Ringhals kärnkraftverk har orsakat ett driftstopp på 7 månader vilket kostat ägarna Vattenfall och EON (läs elkunderna) 1.8 miljarder. Man har även tidigare, i block 2 och 4 i Ringhals, vid reparationer hittat 20 år gammalt skrot.
Man kan verkligen ifrågasätta hur säkerhetsarbetet fungerar.
Jag kom att tänka på en affisch från 70-talet som jag letade fram på vinden. Då hånades den av kärnkraftsförespråkarna. – Den var överdriven och ren skräckpropaganda sa man.

Och så glömmer man en stor våtdammsugare i reaktorinneslutningen i Ringhals vilket inte heller upptäcktes av en inspektion från Statens Strålskyddsmyndighet (SSM). Att slarv kostar företaget miljardbelopp går väl att leva med men nästa gång kan den stora och oåterkalleliga olyckan vara framme.
Affischen är en av de bästa och mest talande som gjorts. Den är inte signerad men på baksidan står det: Med hälsningar från Lena.
Rune Lanestrand
dn dn svd dn

Läkare och sjuksköterskor flyr Fukushima

Den japanska sjukvården har drabbats av stora problem då hundratals läkare och sjuksköterskor säger upp sig och flyttar från Fukushima distriktet. Även i angränsande distrikt säger personal upp sig i rädsla för den radioaktiva strålningen från reaktorhaveriet i Fukushima. Det har visat sig att chefsläkarna är de som först säger upp sig och flyttar till säkrare områden.
Man litar helt enkelt inte på myndigheterna. Prov på cesiumhalt i jord som inte kontrollerats av myndigheterna visar en betydligt högre halt radioaktivitet än de officiella siffror som presenteras. Den japanska strålskyddsmyndigheten tycks, i likhet med den svenska, se som sin främsta uppgift att förringa riskerna med kärnkraften och att lugna folk.
Uppsägningarna har ställt till så stora problem att flera sjukhus har tvingats stänga akutmottagningar nattetid och minska öppettider på många vårdcentraler. Om personalflykten inom sjukvården fortsätter kommer staten troligen att använda den lag som tvingar folk att arbeta inom radioaktiva riskområden. Rädslan för tvångslagen gör att många överväger att lämna landet. En liknande lag finns också i Sverige.
Lagen användes från första stund efter reaktorhaveriet för att tvinga personalen att vara kvar för att arbeta i själva reaktorbyggnaden för att försöka minska utsläppen så mycket som möjligt. Fortfarande läcker ända stora mängder radioaktiva ämnen från Fukushima 1. Den lag som kan tvinga svenskar att arbeta vid en havererad reaktor kan också tvinga svenska medborgare till liknande arbete i ett annat land som drabbats av ett reaktorhaveri.
Finnarna som med bl a pengar från svenska storföretag ska bygga ytterligare ett kärnkraftverk på andra sidan Bottenviken borde tillsammans med de Nya Moderaterna ( som ensamma nu tycks styra Sverige och som även vill ha mp under sina breda vingar)) göra en gemensam studieresa till Fukushima. För att på ort och ställe konstatera hur hjälplösa myndigheter och företag är mot den lömska radioaktiva strålningen.
Där skulle de också få konstatera att det går en gräns när man inte längre kan köpa folk för pengar. Trots att Fukushima kommun anslagit 450 miljoner yen för rekryteringskampanjer och högre löner fortsätter personalflykten inom sjukvården. Och detta i områden där behovet av sjukvården ökar på grund av strålskador.
Kan bara konstatera; om personalflykten vid japanska sjukhus knappast en stavelse i svenska medier som är mest upptagna med väljarundersökningar. Och på Brunkebergs torg tältar Occupy-rörelsen.
Rune Lanestrand
dn svt svt svd sr sr expr dn sr svt

Japans unga revolterar mot kärnkraften

Japanerna har vaknat upp ur sin kärnkraftsdröm. Efter jordbävningen och tsunamin litar de inte längre på myndigheternas försäkran om den rena och säkra kärnkraften.
Drömmen om den välsignade kärnkraften som gett dem så hög levnadsstandard har blivit en mardröm. Mer eller mindre hjärntvättade av regering och myndigheter har de stoppat undan sin oro och undrar över om det är klokt att lägga kärnkraftverk utmed den mest utsatta kusten. Både vad beträffar jordskalv och tsunamis.
På mycket kort tid har den positiva inställningen till atomkraft svängt om till en allt mer kritisk hållning. Tidigare har demonstrationer mot placeringen av kärnkraftverk, särskilt längs den tsunamihotade sidan, väckt motprotester. De flesta har förtigits och dämpats ned i både japansk och utländsk media.
Nu är tonen är helt ny. Nu växer demonstrationerna. Från ett hundratal i Tokyo den 27 mars till dryga 17 000 i söndags den 9 april. Och nu är kravet: Avveckla kärnkraften i Japan. Tack vare de sociala medierna har man lyckats ta sig förbi den självpåtagna censuren i gammelmedia som nu så sakta tvingas att släppa fram opinionen mot atomkraften.
– Vi har nu lärt oss att kärnreaktorer inte kan kontrolleras av människor, säger fotografen Gentao Tokada.
– Nu är det tid att stänga reaktorerna, säger Takashi Kamiyana, som demonstrerar med sina två barn. Jag demonstrerar för barnens skull, säger Takashi till Kyoto News.
En av initiativtagarna till demonstrationen, Hajime Matsumoto säger att det är epokgörande att så många samlas utan att någon stor organisation står bakom. -Vi fick kraft när vi slöt våra händer över internet och påpekar samtidigt att många unga i Japan länge varit rasande på regeringens sätt att styra i maskopi med storföretagen.
Den gnista som ungdomarna tänt i Tokyo, tror jag kan sprida sig som en löpeld över hela den industrialiserade världen. I Tyskland växer motståndet lavinartat. Schweiz överväger stoppa all kärnkraft. Och när det radioaktivt förorenade vattnet når USA västsida kommer saker att hända också i USA.
Fukushima-katastrofen har visat att kärnkraftverken i själva verket är tidsinställda bomber. Även här i Sverige har vi haft ytterst allvarliga tillbud. Inte bara i Forsmark. Låt oss stödja våra vänner i Japan och kräva avveckling av de svenska reaktorerna innan det är för sent. Börja med de äldsta som efter uppgradering är de farligaste.
Rune Lanestrand
gp svt dn gp dn metro dn

Chockuppgifter från kärnkraftverket i Oskarshamn

-Vi hade en galen driftchef som skulle köra på, trots uppmaningar om att gå ner i drift. Och det är verkligen konstigt att det inte har hänt något ännu mycket värre med tanke på alla idioter som haft ansvaret säger Bo Gillisson som jobbat i kontrollrummet på Oskarshamns kärnkraftverk. Intervjun har han gett för Nyheterna/Östran (s).
-En gång var jag rädd att det skulle inträffa ett reaktorhaveri av samma orsak som Tjernobyl säger Gillisson som berättar om massor av nödstopp på grund av att en driftchef trots varningar bestämt sig för att köra reaktorn på full kapacitet trots varningar från personalen.
Snabbstopp som inneburit att Oskarshamns kärnkraftverk tvingats släppa ut radioaktiva ämnen. Detta är en helt annan och osminkad bild av den ”rena och säkra” kärnkraften, än den som Carl Hamilton och den övriga politiska eliten tillsammans med den korrumperade Strålsäkerhetsmyndigheten, lurat på svenska folket.
Läs hela intervjun i Nyheterna Jag tror dessvärre inte att OKG i fråga om säkerhet skiljer ut sig från de övriga svenska kärnkraftverken. Har länge känt att det hela går på lösa boliner. Särskilt nu sedan man av politiska skäl har uppgraderat effekten på gamla kärnkraftverk som i stället omedelbart borde stängas av. Läs även; Juholt duckade för kärnkraften.


Rune Lanestrand
dn gp hd svt gp svt dn gp svd svd dn svt vg gp svd dn svt svt svt svt svt svt svd svt vg svt dn svd svd dn svt svt svt dn svd gp vg vg dn

Strålningen från Japan har nått Sverige

Att den radioaktiva strålningen inte skulle nå Sverige från Japan har kärnkraftsexperterna försäkrat. Den stora allmänheten förstod säkert att de talade mot bättre vetande men programledarna nickade med och lät dem hållas sprida sitt falska budskap. Vi har bara en en jord och en rymd. Det borde även de som ställer frågorna begripa. T ex den främste kärnkraftspropagandisten KG Bergström som i åratalt missbrukat framskjutna sin ställning inom public service. Nu i kärnkraftskramande Expressen.
Nu har den radioaktiva strålningen från Tukushima uppmätts med de högsta halterna i Stockholm. Då byter experternas genast fot; ”Halterna är mycket låga och innebär inga som helst risker för människor och miljö säger Leif Moberg som är forskniningschef vid Strålsäkerhetsmyndigheten.” Väck Moberg mitt i natten och han, i likhet med sina kollegor, upprepar detta mantra med en papegojas envishet.
Hur låga halter av Jod-131 som kan påverka den känsliga sköldkörtel vet faktiskt ingen och det här är bara början. Utsläppen från delvisa havererade raektor pågår hela tiden. Halterna kring kärnkraftverket stiger hela tiden och i Tokioregionen är, på sina håll, den radioaktiva halten i kranvatten redan för hög för spädbarn.
De fölrsta bidlerna från arbetet inne i reaktorbyggnaden inger sannerligen inte stora förhoppningar. De visar ett arbetet försiggår i mörker. Där de utsatta, troligen tvångkommenderade insatsarbetarna, famlar sig farm. Och i ett annat slags mörker famlar tv-soffornas allla strålningsexperter som talar mot bättre vetande.
Rune Lanestrand
dn dn vg gp dn svt svd

Japans härdsmältor i Riksdagen

Inledande fråga av Sven-Erik Österberg (s):
Fru talman! Händelserna i Japan berör oss alla djupt. En omfattande förstörelse och mänsklig katastrof ser vi spelas upp inför våra ögon. Senast i dag såg vi också hur människor flyr från Tokyo i rädsla för vad som händer i de kärnkraftsverk som sprider strålning. Denna händelse understryker någonting. Kärnkraft är inte ofarlig. När en allvarlig olycka sker riskerar konsekvenserna att bli katastrofala. Vi får hoppas att det inte blir fullt så illa som man kan befara när man ser nyheterna därifrån, men risken är överhängande.
Därför blir min fråga till statsministern: Varför valde ni att blunda för kärnkraftens risker när ni beslöt att öppna för tio nya kärnkraftsreaktorer i Sverige?
Klicka här för att se hela frågestunden, med statsminister Reinfeldt, på webben.
Rune Lanestrand
gp svt expr svt gp gp svd vg dn

Ministern grät för kärnkraften och sina barnbarn

När Maud Olofsson skulle meddela partiets förtroenderåd och riksdagsgrupp att centern skulle byta uppfattning om kärnkraften. Och som i ett trollslag gå från kärnkraftsmotståndare till kärnkraftsförespråkare spelade hon ut hela sitt falska politiska register.
Hon inte bara grät en skvätt i talarstolen utan påstod dessutom att hon ville satsa på kärnkraften för sina barn och barnbarns skull. Det slog henne tydligen inte in att de tvingas vakta atomsoporna i mer än hundratusen år bara för att vår generation ohämmat och utan besinning ska få fortsätta vår plundring av jordens resurser.
Alla begrep att det var platsen under kristallkronorna det gällde men det trodde Maud att folk inte begrep. Och nu. Trots de fruktansvärda kärnkraftsolyckor som redan inträffat i Japan hörde jag just att Maud Olofsson vill fortsätta bygga ut kärnkraften i Sverige.
I det av tradition centerstarka Lane-Ryr skakar det fåtal centerpartister som är kvar i partiet på huvudet och undrar om några hästar möjligen har slitit sig för centerledaren? Klicka för Maud Olofsson live på google när hon i ett slag omvände ett helt parti. Jag ryser när jag ser inslaget. Men inte av politisk förtjusning. Är glad att jag lämnat centern.
Rune Lanestrand
gp vg svd dn vg dn svd gp svt dn svd svt svd dn svt svd

Krävs en härdsmälta i Europa?

En dag i början av 1970-talet besökte jag vännen Hans Palmstierna. Hans hade av regeringen nyligen utsetts till sekreterare i Miljövårdsberedningen, föregångare till miljödepartementet. Om det var för att ta hans tjänster i anspråk eller för att få tyst på en etablerad kritiker minns jag att vi funderade över.
Hans Palmstierna blev främst känd genom sin bok Plundring, svält, förgiftning. Ett svenskt svar på Rakel Carsons Tyst vår (eng. Silent Spring). ABF lät göra en studieplan och den lästes och diskuterades i hundratals studiecirklar runt om i landet.
Det var på den tiden studieförbunden bedrev folkbildning. Hans åkte runt och höll föredrag i Arbetarekommuner och fackföreningar. Han blev en person att räkna med i den spirande miljödebatten.
LO och partiledningen hängde inte med. Palmstierna blev allt mer en nagel i ögat på dem som inte ville ta till sig sanningar om rovdrift på miljö- och människor. Att ifrågasatta det heliga industrisamhället var inte populärt.
Riktigt besvärligt blev det när Hans Palmstierna ändrade inställning till kärnkraften. Han hade som så många andra sett atomenergin som något närmast revolutionerande. Han berättade i förtroende för mig varför han ändrat uppfattning. Orsaken var främst andra forskares varningar men också en hemsk personlig erfarenhet.
Utan tillräcklig skyddsutrustning hade Hans bedrivit forskning på uranets hållfasthet och blivit skadad. Han hade bl a tappat orienteringsförmågan och led av en ständig torrhet i hals och svalg. Han blev allt sämre.Atomforskningen skedde i den hemliga försöksanläggningen på drottning Kristinas väg mitt inne i Stockholm. I berget under Kungliga Tekniska Högskolan. Där fanns en försöksreaktor, R 1, på 1 MW som knallade och gick mellan den 13 juni 1954 och den 6 juni 1970. Allmänhet och de flesta politiker var helt ovetande. Den byggdes och drevs av AB Atomenergi. Regeringen hade godkänt den.
Hans Palmstierna berättade att statsminister Tage Erlander var väldigt engagerad för kärnkraft och hade starkt stöd av koalitionsbrodern Gunnar Hedlund. Båda hade vid ett tillfälle besökt försöksanläggningen. Centerledaren hade sin bostad på Drottning Kristinas väg.
Vårt samtal i Hans Palmstiernas futtiga kontor uppe på vinden på Jordbruksdepartementet ägde rum några dagar innan riksdagen skulle fatta sitt första beslut om att satsa på kärnkraft i Sverige. Hans var vän med Olof Palme som gett honom hopp om att socialdemokraterna skulle rösta nej. Så skedde inte. Riksdagen tog beslutet om att 12 reaktorer. Samma dag hittades Hans Palmstierna drunknad vid sitt sommarställe i Stockholms skärgård.
Det som särskilt etsat sig fast i mitt minne är det sista Hans sa innan vi skildes; Rune, du tycker nog att jag är väldigt cynisk när du får höra mina innersta tankar. Men det blir inget stopp på kärnkraften förrän det inträffar ett reaktorhaveri. Och det måste hända mitt i det tättbefolkade Europa. Det räcker inte att det blir en härdsmälta i Sovjet eller i USAJag tyckte förstås det lät cyniskt. Jag trodde på det mänskliga förnuftet. Det kusliga är att Hans Palmstierna hittills fått rätt.
Frågan är om Japan också ligger för långt bort för att sverige ska gå från flest kärnreaktorer i världen, per capita, till en förnuftig energipolitik utan den extremt farliga kärnkraften. Med en olöst sluförvaring av atomsoporna.
Rune Lanestrand
svt vg gp svt dn svd vg