Maud Olofsson hyckleri på YouTube

Maud Olofsson säger att hon har svårt att nå ut och få gehör för sitt budskap (läs dubbla).
Men ju fler som tar del av Maud Olofssons lika kortsynta som falska budskap desto större blir chansen att partiet hamnar under 4-procentspärren. För centerledaren tycks taburetten och den hägrande ministerpensionen vara överordnad allt annat.
Centertoppen som inte längre har någon ideologi, har enligt min uppfattning inget som helst existensberättigande. Ju förr väljarna inser detta desto bättre för Sverige, Greenpeace hjälper Maud Olofsson att förtydliga sitt budskap på YouTube:

Eva Selin Lindgren och Solveig Ternström, vad Kristina och jag beundrar ert mod. Att ni trots Mauds hänsynslösa partipiska står emot och röstar efter ert samvete. Även om det känns ensamt bland nickedockorna i centerns riksdagsgrupp så ska ni veta att många, många stöder er. Inte bara bland centerns väljare.
Hur länge ska hyggliga, förtroendevalda inom centerpartiet, runt om i landet, stå ut med en partiledning som är så svekfull i fråga om kärnkraft, provborrning, uranbrytning och dessutom småbrukar- och landsbygdsfientlig?
Riksdagens omröstning om minerallagen och uranbrytning blev droppen som säkert kom många centerväljares tålamod att tryta.
Rune Lanestrand

Riksdagsledamöter – ett girigt, trolöst gäng av fifflare?

Vid röstningen om uran och minerallagstiftningen i riksdagen, 25 mars 2010, var inte mindre än var fjärde riksdagsledamot utkvittad och frånvarande; S 35, M 20, C 11, Fp 10, Kd 4, V 4, Mp 7.
Mer än var tredje centerledamot (11 av 29) var utkvittad för att Maud Olofssons svekfulla politik skulle få majoritet. Så avslöjande och så skamligt.
Riksdagens fungerar inte längre som den ska. Det finns ingen närvaroplikt. Det finns ingen bestämmelse om att ett visst antal ledamöter ska vara närvarande för att beslut ska kunna fattas. I princip kan talmannen fatta beslut utan en enda ledamot i kammaren. Reglerna har blivit mer och mer luftiga. Tydligen för att ledamöterna ska kunna ha fler extraknäck. Partierna själva sätter reglerna för kvittning som dessutom är olika i mellan partierna. Det hela är på gränsen till ren anarki.
Systemet undergräver demokratin då enskilda politiker inte längre får rösta på det de gått till val på utan kvittas/byts ut av partiledningen om de tänker rösta efter sitt samvete. Det blev tydligare än någonsin när minerallagstiftningen behandlades i riksdagen.

I genomsnitt tjänar varje riksdagsledamot 61000 kronor per år på uppdrag utanför riksdagen. Den genomsnittliga frånvaron i riksdagen är 18 procent, nästan en femtedel av ledamöterna.
Det finns stolar som är tomma oftare än andra. T ex stol 269, Thomas Bodströms.
En riksdagsledamot tjänar 55.000 kronor i månaden. De flesta har traktamente och fria resor till och från jobbet. De har jullov, sportlov, påsklov och tre månaders sommarlov. Dessutom har de fri dator och telefon i hemmet och om de sjukanmäler sig får de förmånligare sjukersättning än vanliga löntagare.
Efter att ha sett den växande girigheten och de ständigt höjda arvodena både i kommuner, landsting och riksdagen så är det svårt att argumentera emot när folk säger; de bryr sig bara om sina egna löner! Har vi verkligen fått så krassa politiker? Varför? Och varför engagerar sig så få i politiken?
Man kan naturligtvis inte ta alla politiker över en kam. Många har säkert idéal och verklig ambition att göra samhället bättre för alla. Men de giriga förstör ryktet för de seriösa.
En av de främsta arvodessamlarna är Per Åsling (c) med 7 tunga och välbetalda styrelseuppdrag. Bl a som ordförande i bondekooperationens Milko. Det var Åsling som smet ifrån riksdagen, utan giltigt skäl, för att slippa rösta mot sin egen motion mot uranbrytning. Inte konstigt att han efter sitt uppenbara svek mot sina väljare går under namnet Per Usling i sitt hemlän Jämtland.
I Vänersborg har vi ett riktigt vulgärexempel. Den riksbekante moderate riksdagsmannen Stig Bertilsson som uteslöts ur riksdagen för att han lurat staten på presstödspengar till sin tidning Dalslänningen. Trots vd-lön och en god förmögenhet har han fått ut ett över en miljon i inkomstgaranti från riksdagen tack vare låg deklarerad inkomst. Bertilsson är i egenskap av ordförande för IFK bandy en av tillskyndarna av riksskandalen, Arena Vänersborg.
Rune Lanestrand

Centerns riksdagsledamöter begick politiskt självmord

Hur kan ett parti och dess ledamöter förnedra sig så till den milda grad som centerpartisterna gjorde vid gårdagens omröstning i riksdagen rörande provborrning och uranbrytning? Frågan gällde om kommunerna skulle få rätt att säga nej till provborrningar.
Inte mindre än sex centerledamöter hade motionerat om att kommunerna ska få rätt att säga nej till provborrning efter uran, gas och andra fyndigheter. Redan i Näringsutskottet röstade centerpartisten Jan Andersson från Halland nej till partikamraternas motioner.
Vid omröstningen i riksdagen hade Maud Olofssons partipiska vinit. De sex ledamöterna som motionerat krälade och röstade emot sina egna motioner. Dessa politiskt svekfulla politiker är Lennart Pettersson Skåne, Annika Qarlsson, Västergötland, Staffan Danielsson, Östergötland, Sofia Larsson, Örebro län, och Birigitta Sellén, Västernorrland.
Att också Sven Bergström från Gävleborg skulle kröka rygg är svårt att ta till sig. Sven har tidigare visat prov på civilkurage.
Den enda av centerpartisterna som vågade rösta för sin egen motion var Eva Selin Lindgren, vilket hon tidigare i veckan förklarade på Aftonbladet debatt.
Solveig Ternström hade inte motionerat men röstade för motionerna som stöddes av hela oppositionen. Röstetalen blev 133 mot 128.
LRF:aren och bondekooperationens mångsysslare Per Åsling utmärkte sig särskilt. Han hade motionerat och kommer från Jämtland. Det mest hotade länet i Sverige. Han svek sin starka hemmaopiníon och landskapets natursköna, omistliga fjällområden.
Den fege Åsling kvittade ut sig och reste till turistmässan i Göteborg. (Har för mig att det ska vara betydligt allvarligare skäl till för att få kvitta sig.) Kvittade sig gjorde också Ulrica Carlsson från Västergötland, som också hotas av uranbrytning. Nästan alla är från trakter som hotas av provborrningar.
Centerkvinnornas ordförande Annika Qarlsson också från Västergötland svek sina väljare och kommunala partikamrater i kommunerna runt de hotade västgötabergen. Där säger alla partier nej till uranbrytning.
Hur ska dessa trolösa riksdagsledamöter kunna möta sina väljare på hemorten. Frågan är om de överhuvudtaget kan känna någon skam i kroppen längre? Hela centerpartiets abdikation i kärnkraftfrågan är en enda stor skam. De är väl avtrubbade efter alla påtvingade reträtter.
Jag får sluta här för det hela är så bedrövligt inte bara för att man med öppen famn tar emot de globala mineralbolagen som bara lämnar efter sig ödelagda kulturbygder, förgiftade sjöar, vattendrag och sjuka människor för framtida generationer. Det undergräver dessutom på det allvarligaste förtroendet för hela det politiska systemet. För demokratin.
Rune Lanestrand

Krävs en härdsmälta i Europa – ska Hans Palmstierna få rätt?

En dag i början av 1970-talet besökte jag vännen Hans Palmstierna. Hans hade av regeringen nyligen utsetts till sekreterare i Miljövårdsberedningen, föregångare till miljödepartementet. Om det var för att ta hans tjänster i anspråk eller för att få tyst på en etablerad kritiker minns jag att vi funderade över.
Hans Palmstierna blev främst känd genom sin bok Plundring, svält, förgiftning. Ett svenskt svar på Rakel Carsons Tyst vår (eng. Silent Spring). ABF lät göra en studieplan och den lästes och diskuterades i hundratals studiecirklar runt om i landet.
Det var på den tiden studieförbunden bedrev folkbildning. Hans åkte runt och höll föredrag i Arbetarekommuner och fackföreningar. Han blev en person att räkna med i den spirande miljödebatten.
LO och partiledningen hängde inte med. Palmstierna blev allt mer en nagel i ögat på dem som inte ville ta till sig sanningar om rovdrift på miljö- och människor. Att ifrågasatta det heliga industrisamhället var inte populärt.
Riktigt besvärligt blev det när Hans Palmstierna ändrade inställning till kärnkraften. Han hade som så många andra sett atomenergin som något närmast revolutionerande. Han berättade i förtroende för mig varför han ändrat uppfattning. Orsaken var främst andra forskares varningar men också en hemsk personlig erfarenhet.
Utan tillräcklig skyddsutrustning hade Hans bedrivit forskning på uranets hållfasthet och blivit skadad. Han hade bl a tappat orienteringsförmågan och led av en ständig torrhet i hals och svalg. Han blev allt sämre.
Atomforskningen skedde i den hemliga försöksanläggningen på drottning Kristinas väg mitt inne i Stockholm. I berget under Kungliga Tekniska Högskolan. Där fanns en försöksreaktor, R 1, på 1 MW som knallade och gick mellan den 13 juni 1954 och den 6 juni 1970. Allmänhet och de flesta politiker var helt ovetande. Den byggdes och drevs av AB Atomenergi. Regeringen hade godkänt den.
Hans Palmstierna berättade att statsminister Tage Erlander var väldigt engagerad för kärnkraft och hade starkt stöd av koalitionsbrodern Gunnar Hedlund. Båda hade vid ett tillfälle besökt försöksanläggningen. Centerledaren hade sin bostad på Drottning Kristinas väg.
Vårt samtal i Hans Palmstiernas futtiga kontor uppe på vinden på Jordbruksdepartementet ägde rum några dagar innan riksdagen skulle fatta sitt första beslut om att satsa på kärnkraft i Sverige. Hans var vän med Olof Palme som gett honom hopp om att socialdemokraterna skulle rösta nej. Så skedde inte. Riksdagen tog beslutet om 13 reaktorer. Samma dag hittades Hans Palmstierna drunknad vid sitt sommarställe i Stockholms skärgård.
Det som särskilt etsat sig fast i mitt minne är det sista Hans sa innan vi skildes; Rune, du tycker nog att jag är väldigt cynisk när du får höra mina innersta tankar. Men det blir inget stopp på kärnkraften förrän det inträffar ett reaktorhaveri. Och det måste hända mitt i det tättbefolkade Europa. Det räcker inte att det blir en härdsmälta i Sovjet eller i USA
Jag tyckte förstås det lät cyniskt. Jag trodde på det mänskliga förnuftet. Det kusliga är att Hans Palmstierna hittills fått rätt.
Rune Lanestrand
DN

Polis och åklagare granskar Arena Vänersborg

Socialdemokraterna och centerpartiets koalition i Vänersborgs kommun har verkligen lyckats med sitt mål att ”sätta kommunen på kartan”. Knappast någon media i landet har missat politiska och ekonomiska skandaler i Vänersborg. Kommuninnevånarna hukar och hoppas; nu kan det väl ändå inte bli värre? Jo, det kan det…
Efter polisanmälan granskas nu bl a fd kommunalrådet och projektledaren S Anders Larsson (s) för hur ärendet skötts. Larsson granskas både i den politiskt så dubiösa rollen som ledande politiker och som näringslivschef i kommunen.
Åklagaren granskar om det föreligger tjänstefel vilken även kan utdömas för politiker som varit försumliga och svikit det givna förtroendet. Åtalspunkten trolöshet mot huvudman kan också bli aktuell. I det här fallet mot skattebetalarna.
Så den som trodde att Arenaskandalen inte kan nå högre höjder har tyvärr fel. Se intervju med bitr överåklagare Sune Johansson som nu granskar Arena Vänersborg.

Marie Dahlin låtsas i TV4-intervjun inte om att hon i sin egenskap av ordförande i Vänersborgs Arbetarekommun har det högsta partipolitiska ansvaret för den orimliga satsningen på Arena Vänersborg. För man måste väl anta att hela Arbetarekommunen ställt sig bakom projektet.
Dahlin talar också om att politikerna måste få utbildning för att klara så här stora upphandlingar. Vi var många i ”Nätverket för folkomröstning om Arena Vänersborg” som, utan speciell utbildning, varnade precis för den ohållbara ekonomiska situation som uppstått.
Nätverket rekommenderade en mycket billigare Arena som är anpassad till kommunens skattekraft och befolkningsunderlag. Så som bl a Trollhättan har gjort.
Hybris och storhetsvansinne som slagit rot i Vänersborgs kommunhus kan man inte utbilda mot. Det kan man bara på demokratisk väg rösta bort i höstens val till kommunfullmäktige.
Rune Lanestrand

Arena Vänersborg får hård kritik av revisorerna

Äntligen intresserar sig revisorerna i Vänersborgs kommun för de skenande kostnaderna för Arena Vänersborg. Det borde de gjort för länge sedan. Egentligen skulle de slagit larm redan då ärendet var på väg till Vänersborgs kommunfullmäktige 2007. För redan då konstaterades att den ekonomiska kalkylen var svag och att underlaget för hela Arenabygget var för magert helt enkelt.
Kommunens ekonomichef Tomas Sannemalm skrev att han bl a inte ställde sig bakom de beräknade driftkostnaden som var mer eller mindre höftade av f kommunalrådet och ordföranden i Barn –och ungdomsnämnden, S Anders Larsson.
Vill här passa på att dra en lans för Sannemalm och alla andra duktiga anställda inom Vänersborgs kommun. Alla de som i motsats till kommundirektören Guy Mahlviker inte fått jobbet för att de har rätt partibok.
Det finns verkliga hjältar inte minst inom skola, barn och äldreomsorg som strävar för att försöka klara verksamheten trots orimliga sparförslag för att kommunen ska täcka de skenande kostnaderna för Arena Vänersborg. De ska inte behöva lida för den politiska sörja och vanskötsel som koalitionen centern och socialdemokraterna står för i Vänersborgs kommun
De högst ansvariga för att kommunen nu ”kommit på kartan” som en av landets sämst skötta är kommunalråden Lars-Göran Ljunggren (s), Bo Carlsson (c), S Anders Larsson (s) Marianne Karlsson (c), kommunfullmäktiges ordförande Dan Nyberg (s) och arbetarekommunens ordförande Marie Dahlin.
När det gäller Arenabygget har Andreas Vänerlöv (kd) och Lars-G Blomgren (fp) varit de i oppositionen som mest vurmat för en stor Arena.

Här lite mer om mediernas spegling av revisionsrapporten:
TV4
Radio Väst
SVT Västnytt
ttela 1 ttela 2 ttela 3

Hur omfattande den politiska vänskapskorruptionen är i Vänersborgs kommun framgår i sin sämsta dager av att S Anders Larsson som så grovt misskött sig som projektledare för Arenabygget, under tiden som bygget pågått, anställts som kommunens välbetalde näringslivschef. Ja, det är faktiskt sant! Vem anställde Larsson utan att tjänsten utannonserades? Jo, kommundirektören Guy Mahlviker (s).
Rune Lanestrand

Hela Europa vänder sig emot EU:s godkännande av GMO-majs

Nu visar EU sitt rätta ansikte. I strid med en överväldigande majoritet bönder och konsumenter har EU-kommissionen beslutat godkänna tre majshybrider. Det är tre riktigt otäcka grödor som har manipulerats för att döda insekter och/eller för att tåla starka växtgifter.
Trots att man även i kommissionen känner till att nyttiga insekter som bin och humlor dödas av dessa växter och i vissa jordbruksdistrikt håller på att utrotas har kommissionen gått Monsantos lobbyister till mötes. Beslutet fattades efter 7 års moratorium vilket innebar förbud mot nya godkännanden.

Frankrike, Österrike, Ungern, Grekland och Luxemburg har förbjudit Monsantos majs, MON810 som tidigare var den enda gröda som var godkänd i EU. Detta i strid med EU-stadgan som säger att EU:s beslut ska gälla direkt i alla medlemsstater. Denna olydnad är hoppfull.

Schweiz som står utanför EU har fattat ett generellt förbud mot GMO-grödor.

Uppropet mot de tre GMO-grödorna har redan samlat över 50 000 namnunderskrifter som sänds till kommissionens ordförande Manuel Barosso. Du kan ge din åsikt till känna här

Trots att det är ett mycket starkt motstånd mot GMO i Sverige arbetar centerns jordbruksminister Eskil Erlandsson aktivt för att GMO-grödor ska odlas i vårt land samtidigt som han vill förbjuda andra medlemsländer att stoppa GMO-grödor. Samma miljöfientliga ståndpunkt intar Erlandssons partikollega, miljöminister Andreas Carlgren.
Rune Lanestrand

Strålande vårvinter

Måndag morgon. Efter en kall natt sticker solen också i dag upp över Gulleskogen och värmer vårt gamla trähus.
Så många soliga vackra vårvinterdagar med dagsmeja och droppande tak till talgoxens spel har vi inte fått uppleva på många år. Här i nordvästra Västergötlands tassemarker på gränsen till Dalsland och Bohuslän.

Det har varit så varmt i solen att bina har varit ute och rensflugit.

Söndagen var lika fin vilket bidrog till att vår lilla kyrkokör hade få lyssnare i Väne-Ryrs kyrka. Det enkla bondekristna arvet lever till dels kvar i våra bygder även om man inte går särskilt flitigt i kyrkan.
Det var högtidligt och fint när vi sjöng Mozarts Hymn i fastetid, gospelsången O, Guds lamm och Panis angelicus – Gåvan från Himmelen. Efter gudstjänsten blev det fika i vapenhuset.
Rune Lanestrand

Flygvapnet stoppar vindkraftpark på Skogaryd i Vänersborgs kommun

Enligt Dagens Nyheter säger försvarsmakten nej till vindkrafttorn på Skogaryd i Vänersborgs kommun. Den närbelägna Såtenäs militärflygplats har sin route just över detta område.
På fredagen överlämnades också 400 namnunderskrifter till Vänersborgs kommun. Alla sakägare som bor i området kring Skogaryd.
Listorna togs emot av Jan-Irvis Scheynius på byggnadskontoret som är huvudansvarig för den tekniska planeringen av den tilltänkta vindparken.
I en intervju i TV4 Väst tycker Scheynius att det är konstigt att försvarsmakten inte har hört av sig tidigare. Vi har ju hållit på med planerna i 2-3 år.
Uttalandet är ganska typiskt för Vänersborgs kommun. Man kunde annars tänka sig att kommunen som ligger granne med Såtenäs bett om underhandsbesked från flygflottiljen innan man började det omfattande planeringsarbetet som kostat skattepengar helt i onödan.
Rune Lanestrand

Centerns Guldklöver till nätverket ”Heaven or sHell” avslöjar spricka i partiet

Nätverket Heaven or sHell har tilldelats centerns Guldklöver, för sin kamp mot gasexploatering och för en ändring av minerallagen En ändring som skulle ge lokalbefolkning och kommunerna mer inflytande och även kunna säga nej till provborrning.

I motiveringen heter det att priset utdelas till Heaven or sHell för att man ”skapat debatt kring riskerna med borrning efter gas i Skåne och envist arbetat för att ändra en ålderdomlig minerallagstiftning”. Guldklövern är en utmärkelse som centerpartiet ger till personer, organisationer och företag som gör extraordinära insatser.

Priset till Heaven or sHell visar på en hoppfull spricka i centerpartiet då partiledaren Maud Olofsson på en enkel fråga i riksdagen, helt nyligen ansåg att minerallagen är bra som den är.
Maud Olofsson avslutade sitt svar, som uttryckte full tillfredsställelse över minerallagen, så här; ”Med andra ord finns redan i dag ett regionalt och lokalt inflytande. Jag har noterat att Socialdemokraterna har samma inställning till minerallagen som regeringen och har inte lagt några förslag på förändring. Jag följer utvecklingen av minerallagens tillämpning och ser för närvarande ingen anledning att se över Bergmästarens befogenheter enligt minerallagen. Jag har informerat mig om att Bergmästaren noga följer att denna lokala förankring sker.”
– Centern ger oss pris och talar om ålderdomlig lagstiftning samtidigt som partiets ledare, näringsminister Maud Olofsson, säger att lagen är bra som den är. Vi tolkar priset som att det finns en intern opposition inom Centern och hoppas att Maud Olofsson tar detta gyllene tillfälle att tänka om i frågan om minerallagen, säger Carl Piper, ordförande i Heaven or sHell.
Håller Maud Olofsson, med ständigt vikande opinionssiffror, på att tappa sitt järngrepp över partiet?

Rune Lanestrand
Nätverkets namn Heaven or sHell bygger på en ordlek. Heaven or Hell = Himmel eller helvete. Oljebolaget Shell är exploatören.
Sluta tanka Shell!