Solveig Ternströms memoarer – Får man tala sanning i Sveriges Riksdag?

Får man tala sanning i Sveriges Riksdag.Den formuleringen har etsat sig fast efter att ha läst Solveig Ternströms självbiografi Från Dramaten till Riksdagen. Aldrig har väl någon så öppet och naket beskrivit inifrån hur det går till i Sveriges Riksdag.

Fastän jag har bred erfarenhet från den politiska miljön så läser jag med stigande förvåning hur illa demokratin i dag fungerar i den yttersta maktens korridorer. Hon låter oss få inblick i sitt eget liv med många svåra stunder. Också om livet bakom kulisserna på Dramaten. Att den ”folkkäre” Börje Ahlstedt var en så elak människa?

Ingmar Bergman skildras inte rosenrött heller. Inte heller Annie Lööf och Fredrik Federley.

Solveig är en framstående, skådespelare, dramatiker och författare. Och man kan närmast beskriva hennes berättelse som en spännande politisk deckare. Utan blod men många tårar. Hela det interna spelet i riksdagen med tonvikt på centern gör att man vill sträckläsa. Vad var det då som gjorde att Solveig Ternström gick in i politiken och lämnade Dramaten efter nästan 50 år på scenen.
Hon anger två huvudskäl. Dels var det hennes stora miljöintresse och motstånd mot den farliga kärnkraften, dels var det den försämrade åldringsvården. Hon hade med egna ögon bevittnat hur illa hennes mor farit under sina sju år inom åldringsvården. Hon trodde att hon kunde göra mer för de gamla som ledamot av Sveriges Riksdag.
Att hennes val föll på centerpartiet berodde på att partiet då var motståndare till kärnkraften och dessutom blev hon uppringd från centerns partikansli och tillfrågad om hon ville ställa upp i riksdagsvalet 2006. Efter betänketid svarade hon ja. Hon såg en chans att göra en konkret insats.
Men tiden i riksdagen höll på att knäcka henne både fysiskt och psykiskt. Strategerna i centerpartiet visade sig inte vara det minsta intresserade av hennes politiska engagemang utan utnyttjade henne fullkomligt hänsynslöst och cyniskt som affischnamn.
Kryssades in
Trots att Solveig drog massor av röster med flest personröster i Stockholm och kraftigt bidrog till centerns framgång i valet fick hon inga tunga uppdrag i utskott och utredningar. Maud Olofsson som hon trodde ville ta vara på hennes starka engagemang och kunnighet i äldrevården fick hon inte ens ett enskilt samtal med. Hon var oåtkomlig, fru Maud som Solveig kallar henne.
Redan vid första samlingen med riksdagsgruppen efter valet hösten 2006 fick hon sina onda aningar. Maud Olofsson kom rusande in och hennes främsta budskap var att hålla ihop Alliansen. Att motionera det kan ni glömma, sa fru Maud. ”Det är oppositionen som motionerar. Inte vi inom regeringspartierna.” Men Solveig motionerade om bl a äldrevården och föll tidigt i onåd.
Sveket
Allra mest spännande är förstås hur det verkligen gick till när Maud Olofsson svek partiets kärnväljare och sa ja till nya kärnkraftverk. Hur fru Maud gick ut efter mötet med den chockade riksdagsgruppen och ljög inför den samlade pressen om att riksdagsgruppen var enig i sitt beslut om att säga ja till kärnkraft.
Tre ledamöter hade protesterat. Det var Solveig, Eva Sehlin, och Sven Bergström. Den senare vek sig dock senare vilket gjorde Solveigs och Evas situation ännu mer utsatt. Det blev ett rent helsicke för de båda opponenterna. Solveig blev mer och mer besviken på hur toppstyrt och odemokratiskt det var i Riksdagen.
Klyftan mellan Riksdagen och folket
Tillsammans med Eva Selin och den moderata riksdagsledamoten Anne-Marie Pålsson bildade hon en en “gerillagrupp” som de kallade, De Olydiga som var en protest mot toppstyrning och brist på elementär demokrati i riksdagsarbetet.
Solveig kom från Dramaten som inte präglas av något större demokrati, Eva Selin, professor i kärnfysik med lång erfarenhet från den instängda universitetsvärlden och Anne-Marie Pålsson docent i nationalekonomi vid Lunds Universitet och med tunga styrelseuppdrag inom näringslivet. De hade aldrig någonsin upplevt så stor brist på demokrati och medinflytande som i Riksdagen.
Det är verkligen sorgligt att läsa hur en så levande kraft som Solveig Ternström inte kunde komma till sin rätt i riksdagsarbetet. Hon hade så stora ambitioner och slet ut sig både före efter valet. Hon drog fulla hus på sina hundratals möten runt om i landet där hon talade om de äldres situation. Inte ett tack fick hon och lämnade partiet sommaren 2010 men satt kvar i Riksdagen valperioden ut.
Knapptryckarkompaniet
Eva Selin ställde inte heller upp på nytt. Hon led av cancer och dog 2011. Anne-Marie Pålsson lämnade i protest mot bristen på partidemokrati sitt parti, moderaterna, i maj 2009. Men satt kvar som ”vilde.” Efter tio år i riksdagen lämnade hon Riksdagen och skrev boken Knapptryckarkompaniet, en svidande kritik mot den politiska makten. Hon skriver att “partigrupperna har omvandlats till transportkompani och lydiga knapptryckare”.

Solveig Ternströms bok är ett oerhört viktigt dokument som ger väsentliga svar på varför klyftan mellan de folkvalda och väljarna växer. Den ger också svar på varför så många politiskt förtroendevalda slutar under sin första period. ”Det är så mycket jag inte förstår. Vi sitter i maktens centrum men vi har ingen makt”, skriver Solveig.
I Sverige har vi ett stort demokratiproblem, som sällan eller aldrig berörs av medierna utan spelar med. Särskilt de politiska reportrarna. Allt styrs från de oåtkomliga partibunkrarna över huvudet på maktlösa ledamöter som tröttnar och slutar. Inte bara i riksdagen utan också i kommuner och landsting/regioner. Det föder en misstro och ett politikerförakt i folkdjupet. Och det ifrågasätts allt oftare om Sverige längre är mer än en formell demokrati.
Rune Lanestrand

Tidigare politisk redaktör för Älvsborgs-Posten (c)

      dn  dn dn

Maud Olofsson slog sista spiken i centerns EU-kista!

En av centerns många pratiga men politiskt svaga politiker Kristina Jonäng gör i svd Brännpunkt ett desperat försök att rentvå Maud Olofsson i Nuon-affären. Hon tar till det billiga knepet att stämpla kritik mot förra statsrådet och vice statsminister Olofsson som kritik för att hon är kvinna. Något mer långsökt får man nog leta efter.
Nej, Maud Olofsson har verkligen bäddat för berättigad kritik både mot själva affären men också för sitt fega uppträdande att inte ställa upp när KU kallar till förhör. Att den kritik hon ådrar sig skulle som Jonäng påstår komma sig av att hon är kvinna är helt gripet ur luften.
Maud Olofssons lika omdömeslösa som ytterst aroganta nekande att svara på frågan om hon informerat statsminister Fredrik Reinfeldt blir parodi på henne själv på samma sätt som när hon försvarade sin förändrade inställning till kärnkraft med motiveringen att det var för hennes barnbarn hon ändrat uppfattning.
Alla med minsta förnuft förstår att statsminister Reinfeldt ljuger svenska folket rakt i ansiktet när han påstår sig via media fått reda på att hans regering gjort Sveriges största affär någonsin vid köpet av Nuon för 97 miljarder.
Maud Olofssons fall från den politiska piedestalen blir ödesdiger för centern även i EU-valet. Inte minst därför att de centerkandidater som står överst på listan till EU-valet är rena katastrofen.
Toppkandidaterna i nämnd ordning är Kent Johansson, Skara, Kristina Yngwe, Ystad, Fredrick Federley, Botkyrka och Hanna Wagenius, Uppsala
Har någon hört talas om Kent Johansson från Skara som är centerns enda ledamot i EU-parlamentet?
Kent är en hygglig prick men följer den förvillade partitoppen slaviskt. (Vi satt samtidigt i regionfullmäktige och regionstyrelsen i Västra Götalandsregionen.)
Kristina Yngwe har just avgått som ordförande för LRF Ungdom där hon i strid med både bönder och konsumenter hårt drivit på införande av GMO i svenskt jordbruk.
Fredrick Federley. 08-medias kelgris, playboy, vän med Idolmobbaren Alexander Bard, och ledande inom Stureplanscentern. Federley är en av partiets främsta dödgrävare. Har skrutit med att han använt knark när han var ordförande i Centerns Ungdomsförbund.
Hanna Wagenius är ordförande i Centerns ungdomsförbund och vill legalisera cannabis.
Med ”draghjälp” av Maud Olofsson och sådan kandidater står centern med största sannolikhet utan representant i EU-parlamentet.
Rune Lanestrand
Tidigare politisk redaktör på Älvsborgs-Posten (c)

Djursex är Erlandssons specialtet

Den nya lagen om förbud mot sex med djur handläggs i regeringen av en av landets absolut främsta på området. Nämligen landsbygdsminister Eskil Erlandsson (c).
Om du tvivlar på detta så kan du gå in och se Erlandssons inlägg i riksdagen om djursex. Inslaget är inte fejkat, vilket de flesta nog tror, utan filmat av riksdagens kamera.
Källor i det inre av centern har låtit förstå att här gick Eskil
Erlandsson chans att bli Maud Olofssons efterträdare på partiledarposten.
Erlandsson är i sin inskränkta politik, där han gynnar djurfabriker med stora investeringsbidrag, till stor skada för landsbygden. I synnerhet småbruket som han tydligen vill ha bort helt.
Häromåret tog han bort gårdsstödet för drygt 13 000 småbruk med under ha 4 hektar åker. Men som GMO-anhängare är han populär bland Monsanto och de andra GMO-jättarna.
Klicka här för att se Erlandssons inlägg i kammaren.
Rune Lanestrand

Maud Olofsson avgår – äntligen

För oss som var med på centerpartiets storhetstid, med 25 procent av väljarna, har Maud Olofsson framstått som en stor politisk svikare. En som inte bara sålt ut det hedervärda och respekterade motståndet mot kärnkraften utan också småfolkpartiets alla sociala värderingar.
Partiet förlorade därmed sin själ, sin identitet, sitt existensberättigande när det blev ett hållningslöst liberalt parti som försökte köra om moderaterna på höger sida.
Politiskt ytlig och flamsig och utan minsta känsla för sina kärntrupper och folket på landsbygden har Maud Olofsson, egotrippat, sakta men säkert malt ner partiet allt närmare 4-procentstrecket. Få torde sörja hennes reträtt när även de som backat upp henne drar bort sitt stöd.
När Maud Olofsson svek alla partikamrater som i decennier använt stora delar av sin fritid för att informera och bilda opinion mot den ytterst riskabla kärnkraften startade detta en bitterhet och ilska som partiledning och kärnkraftsförespråkarna inom Alliansen inte kan föreställa sig. Den klyftan kan ingen av de som varit med om detta monumentala svek överbrygga.
Bland efterträdare nämns bl a Stureplanscenterns favoriter Andreas Carlgren och Timbroskolade Annie Johansson. De torde inte öka centern väljarbas. I synnerhet inte på landsbygden.
Det verklig bottennapppet till efterträdare som nämns är landsbygdsminister Eskil Erlandsson som gjort sig mest känd som expert på sex med djur. Se bildsekvens från riksdagens egen kamera.
De nämnda kandidaterna inom centerpartiet visar att krisen inom partiet inte är avhjälpt genom att Maud Olofsson nu äntligen lämnar det parti som hon skadat så oerhört mycket.
Och nu ytterligare ett dårpippiförslag från det sjunkande centerskeppet; Chinatowns. Gissa om mina grannar i sjöroten, många f d centerpartister, tänder på detta?
Rune Lanestrand
svt
dn svt svd svtexpr gp svd dn svt svd svt gp gp gp dn dn dn dn svt svt svt
dn expr expr gp expr svd svt expr

Maud Olofsson dementerar – avgår inte, än

Aprilskämtet Maud Olofsson avgår togs tydligen på fullt allvar av så många redaktioner och journalister att centerledaren fick gå ut med en dementi. Det var kul. Men enligt läckor i centerkansliet ska valberedningen ha frågat Olofsson om det inte är dags att hon lämnar plats för en ny ordförande på kommande förbundsstämma.
Nu till en helt annan sak. Eddie Meduza. Den föraktade barnhemspojken med sin svåra uppväxt har efter sin död blivit kult. P g a sina grova texter var han med rätta portad i radio och tv. Men även då han ville göra seriösa texter och försöka komma ifrån stämpel som sexbuse och fula ord så hölls han ute i kylan av den fisförnäma kulturelieten och tvingades försörja sig på att fortsätta vara grov och tillfredsställa en ytlig och rå publik.
Nu hålls han fram när kulturprogrammet Kobra med Kristofer Lundström vant tittarna med återkommande mer eller mindre perversa sexinslag. I veckan sände Kobra ett program om Könsrock från en sunkig skuta vid en kaj i Stockholm. Ögonen riktigt lyste på Lundström som inte kunde dölja sin förtjusning över de grova texterna som nu tydligen betraktas som kultur. I varje fall av svt.
I går kväll sände svt:s kulturredaktion ett minnesprogram där man gottade sig åt de grova texterna i Meduzas sånger. Politiskt korrekt undvek man sorgfälligt hans politiska engagemang och samhällskritik.
Vad hade annars med tanke på de läckande kärnkraftsreaktorerna i Fukushima varit mer motiverat än att spela hans låt; Mera kärnkraft. Klicka här för att lyssna till den. Den är grym som ungdomarna säger.
Det påstås att kärnkraftskraftshöken Carl Hamilton (fp) inte har förstått att det är satir utan spelar den för att peppa upp sig inför tv-intervjuer och kärnkraftsdebatter i riksdagen.
Rune Lanestrand
svd svt svd svt expr gp gp dn dn expr svt expr

Maud Olofsson avgår

På sin blogg i dag, den 1 april, tillkännager centerledaren Maud Olofsson att hon avgår då hon av Fredrik Reinfeldt blivit erbjuden posten som vd för Vattenfall.
– Det som lockar mig är den höga lönen, hög pension och en rejäl fallskärm när jag slutar. Jag ser också fram emot att bygga riktigt säkra kärnkraftverk och implementera viktiga erfarenheter från händelserna i Fukushima.
Olofsson säger också att hon har ett oerhört starkt stöd för sitt beslut bland de medlemmar som fortfarande finns kvar i partiet.
Ytterligare en orsak till Maud Olofssons avhopp ska vara att SAAB-affären har slitit hårt på henne.
Se även när ministern grät för sina barnbarn.
Rune Lanestrand

svd svt E 24 gp svt svd
dn expr gp svd svt svt svd gp dn svt dn svd gp gp svd dn svt ab ab gp dn vg svd svt

Hans Blix och Marit Paulsen till Fukushima

I tv-sofforna sitter ständigt en rad kärnkraftsexperter och glider på sanningen i sina desperata försök att lugna allmänheten. Det är samma experter som i åratal undanhållit allmänheten om hur farlig atomklyvning och kärnkraften är.
De är inte lika självsäkra längre. De flackar med blicken, överläppen har stelnat och skinnet spänner över kindknotorna men budskapet är i stor sett oförändrat; kärnkraft är ren och säker. Allt annat är skräckpropaganda. Och de annars så flata och mot överhetens så inställsamma programledarna ser inte lika beundrande på experterna längre.
Tittarna får ringa in och en person undrar om vi i Sverige kan hjälpa Japan på något sätt? Skicka pengar till Röda Korset Korset föreslår Christian Di Schiena på Kommunikationsforum. Efter den stora förskingringen inom Svenska Röda Korset är det inget bra förslag. Nej, jag tycker vi ska skicka alla kärnkraftsexperterna på Strålskyddsmyndigheten och de fysikiprofessorer som i åratal suttit och misslett både allmänhet, media och beslutsfattare om riskerna med atomkraften.
Nu kan de ort och ställe studera kärnkraftens risker i verkligheten och samtidigt hjälpa till med räddningsarbetet direkt på plats. Enligt deras uppfattning är det ju inte så farligt för radioaktiviteten blåser mest ut över havet!
I spetsen för denna delegation vill jag ha förre IAEA-chefen Hans Blix och EU-parlamentarikern Marit Paulsen (fp) som var den första i riksdagen som började tala om att bygga nya kärnkraftverk i Sverige. Naturligtvis ska alla hennes hängivna kärnkraftsförepråkande partikamrater med Jan Björklund, Carl Hamilton med flera följa med. Och naturligtvis också centerns Maud Olofsson, Andreas Carlgren och moderaterna Per Unckel och Ulf Adolfson tillsammans med statsminister Fredrik Reinfeldt, kd-ledaren Göran Hägglund och övriga kärnkraftskramare inom den borgerliga alliansen som under hösten i riksdagen röstade bort stoppet för nya kärnkraftverk i Sverige. Självskriven reseledare är förstås Alliansens egen kärnkraftscoach Hans Blix fp). Han som chef för IAEA har misslett hela det politiska etablissemanget när det gäller kärnkraftens risker.
Även den tilltänkte nya ordföranden för socialdemokraterna Håkan Juholt som också talar sig varm för kärnkraft, särskilt i hemstaden Oskarshamn, bör ingå i delegationen. Han kanske ratas nu när partikamraterna ser de apokalyptiska följderna av reaktorhaverierna i Japan.
Uppdaterad 21 mars.
Rune Lanestrand
Ny teknik

Skicka kärnkraftsexperterna till Japan

I svt:s Gomorron Sverige sitter en rad kärnkraftsexperter och glider på sanningen i sina desperata försök att lugna allmänheten. Det är samma experter som i åratal undanhållit allmänheten om att hur farlig atomklyvning och kärnkraften är.
De är inte lika självsäkra längre. De flackar med blicken, överläppen har stelnat och skinnet spänner över kindknotorna men budskapet är i stor sett oförändrat; kärnkraft är ren och säker. Allt annat är skräckpropaganda.
Tittarna får ringa in och en person undrar om vi i Sverige kan hjälpa Japan på något sätt? Skicka pengar till Röda Korset Korset föreslår Christian Di Schiena på Kommunikationsforum. Efter den stora förskingringen inom Svenska Röda Korset är det inget bra förslag. Nej, jag tycker vi ska skicka alla kärnkraftsexperterna på Strålskyddsmyndigheten och de fysikiprofessorer som i åratal suttit och misslett både allmänhet, media och beslutsfattare om riskerna med atomkraftem.
Nu kan de ort och ställe studera kärnkraftens risker i verkligheten och samtidigt hjälpa till med räddningsarbetet direkt på plats. Enligt deras uppfattning är det ju inte så farligt för radioaktiviteten blåser mest ut öve havet!
I spetsen för denna delegation vill jag ha folkpartisten och EU-parlamentarikern Marit Paulsen för hon var den först politikern som började tala om att bygga ny kärnkraft i Sverige. Naturligtvis ska alla hennes hängivna kärkraftsförepråkande partikamrater med Jan Björklund, Carl Hamilton med flera följa med. Och naturligtvis också centerns Maud Olofsson och Andreas Carlgren tillsammans med statsminister Fredrik Reinfeldt, kd-ledaren Göran Hägglund och övriga kärnkraftskramare inom den borgerliga alliansen som under hösten i riksdagen röstade bort stoppet för nya kärnkraftverk i Sverige. Även den tilltänkte nya ordföranden för socialdemokraterna Håkan Juholt som också talar sig varm för kärnkraft bör ingå i delegationen. Han kanske ratas nu när partikamraterna ser de apokalyptiska följderna av reaktorhaverierna i Japan. Den förre skogshuggaren och gruppledaren Sven-Erik Österberg, min kandidat, som har fötterna på jorden, har tagit intryck och ifrågasätter nu kärnkraften borde ha en god chans.
Rune Lanestrand
gp vg gp svt

Ministern grät för kärnkraften och sina barnbarn

När Maud Olofsson skulle meddela partiets förtroenderåd och riksdagsgrupp att centern skulle byta uppfattning om kärnkraften. Och som i ett trollslag gå från kärnkraftsmotståndare till kärnkraftsförespråkare spelade hon ut hela sitt falska politiska register.
Hon inte bara grät en skvätt i talarstolen utan påstod dessutom att hon ville satsa på kärnkraften för sina barn och barnbarns skull. Det slog henne tydligen inte in att de tvingas vakta atomsoporna i mer än hundratusen år bara för att vår generation ohämmat och utan besinning ska få fortsätta vår plundring av jordens resurser.
Alla begrep att det var platsen under kristallkronorna det gällde men det trodde Maud att folk inte begrep. Och nu. Trots de fruktansvärda kärnkraftsolyckor som redan inträffat i Japan hörde jag just att Maud Olofsson vill fortsätta bygga ut kärnkraften i Sverige.
I det av tradition centerstarka Lane-Ryr skakar det fåtal centerpartister som är kvar i partiet på huvudet och undrar om några hästar möjligen har slitit sig för centerledaren? Klicka för Maud Olofsson live på google när hon i ett slag omvände ett helt parti. Jag ryser när jag ser inslaget. Men inte av politisk förtjusning. Är glad att jag lämnat centern.
Rune Lanestrand
gp vg svd dn vg dn svd gp svt dn svd svt svd dn svt svd

Ska regeringens kärnkraftshökar ta sitt förnuft till fånga efter reaktorhaveriet i Japan

Ska de tungomålstalande kärnkraftshökarna i Alliansregeringen nu äntligen börja inse de oerhört stora risker fortsatt kärnkraftsdrift innebär. Och hur ödesdigert det är att förlita sig på den osäkra atomkraften.
Det var en stor besvikelse när Alliansen med statsminister Fredrik Reinfeldt, Jan Björklund, Göran Hägglund och Maud Olofsson i spetsen lyckades få med riksdagen på, inte bara fortsatt drift, utan också fritt fram för nya kärnkraftverk.
Efter många års arbete inom centern är jag mest besviken på Maud Olofsson som över en natt konverterade från kärnkraftsmotståndare till kärnkraftsförespråkare.
Även kd bytte sida för att få sitta till bords med Reinfeldt och fick liksom centern sin välförtjänta dom för sitt svek i höstens val. Och är nu på väg att ramla ur rikdagen.
Jag är inte alls överraskad av kärnkraftshaveriet i Japan. Men jag hade trott att nästa reaktorhaveri skulle inträffa i Sverige med tanke på att man uppgraderat våra gamla reaktorer till bristningsgänsen. De går långt över sin normala kapacitet. De uppdateringar och reparationer som gjorts på de svenska reaktoerna och har aldrig provats tidigare i så stor skala.
Nu väntar jag på att åtminstone någon rikdagsledamot inom Alliansen ska ta bladet från munnen och kräva ett nytt riksdagsbeslut med avveckling av kärnkraften och en helhjärtad satsning på alternativa energikällor.
Jag hoppas att Hans Palmstiernas spådom inte inträffar: att det först måste hända en reaktorolycka i det tättbefolkade Europa för att Sveriges, som har flest reaktorer i världen räknat per capita, ska ta sitt förnuft till fånga.
Palmstierna var sekreterare i regegeringens miljövårdsberedning i början av 70-talet och skrev boken plundring,svält,förgiftning som bla gick som studiecirkel inom ABF. Mijövårdsberedningen var en föregångare till miljödepartement som i dag leds av kärnkraftskramaren Andreas Carlgren (c)..
Rune Lanestrand
vg svd vg gp dn gp dn gp dn vg svt gp gp dn svd