Samma sorgliga rubriker varje morgon – var ska det sluta?

”Efter en skottlossning befinner sig ett tiotal polisbilar och flera ambulanser i Märsta norr om Stockholm.
Två personer har förts till sjukhus i samband med händelsen.
– Två skottskadade personer har anträffats utomhus i samband med händelsen, säger Lena Baakki, vakthavande befäl vid polisen”.

Samtidigt har den grupp som skulle lägga fram åtgärder för att stoppa det kriminella gängvåldet havererat då regeringen inte vill ta i anspråk de medel som krävs för att minska våldet på gator och torg.
Genom Januariavtalet mellan s, mp, c och l med stöd av v låstes en fortsatt hög invandring fast som gör att problemen bara växer och växer. Medan nöjda imamer garanterar Stefan Löfven många röster även i kommande val.

I de två senaste riksdagsvalen fick socialdemokraterna 75 procent av rösterna i ”särskilt utsatta områden” som Tensta och Rosengård.

Rune Lanestrand

Samma bedrövliga läsning varje morgon!

Den här gången, ”En förbipasserande, ung kvinna har förts till sjukhus efter en kraftig explosion utanför en livsmedelsbutik i Lund”.
Och i Stockholm har den sömniga regeringen, efter år av skjutningar och sprängningar, äntligen kallat till överläggningar de partier som i olika regeringar misskött migrationspolitiken.

Men ett parti får inte vara med. Det har fel värdegrund säger ministrarna Mikael Damberg och Morgan Johansson. Ok, men vilken värdegrund har då socialdemokraterna och de partier som med en vettlös invandringspolitik har förstört vårt fina land ?
Oavsett vad man anser om sd så är de det enda parti som inte kan beskyllas för att ha bidragit till det växande sociala kaos som råder i vår land i dag. Och de stängs ute!

Det är svårt att vara optimism när jag inser att fler partier, inte bara s,  vill ha en fortsatt hög invandring som ger röster och garanterar fortsatt kalasande vid köttgrytorna. Inget ansvar för landet utan bara till sin egen ekonomi och position.

Rune Lanestrand

Riksmötet är öppnat – knapptryckarkompaniet är på plats.

I takt med att klyftan mellan de styrande och folket växer öppnades riksmötet med mer pompa och ståt än någonsin. T o m dragna sablar på ryttarna vilket förstås imponerade på ytliga tv-reportrar.
Stämningen inne i kammaren var däremot tråkig och avslagen när Kungen i ett ovanligt kort, oinspirerat tal öppnade och hälsade ledamöterna välkomna. Är han kanske utled på allt vacker tal och lite handling.
Statsminister Stefan Löfven skröt som vanligt om hur allt blir bättre i landet. Men vågade inte närma sig Elefanten i rummet. D v s inga konkreta förslag om hur regering och riksdag ska komma till rätta med växande otrygghet, det grova våldet, sprängningar och skjutningar som bara blir värre för var dag som går.
Jag undrar över vad ledamöterna egentligen tänker, vad som rör sig i deras huvuden. När de hör allt förljuget tal. När de i sina hemkommuner och regioner får höra hård kritik mot att äldrevården, skolan, sjukvården på många håll inte alls fungerar.
Att de kommuner som drabbats hårdast av den ansvarslösa migrationspolitiken har underskott på tiotals miljoner som staten vägrar ta ansvar för. I Filipstad 100 miljoner.
Visst, de har bra löner och det är bekvämt att hålla med. Men någon gång måste de väl rätta på ryggarna och betänka sin viktiga roll som ombud för svenska folket.
Demokratin som i dag fungerar dåligt vilar ytterst på riksdagens ledamöter. Det måste finnas en gräns där de vägrar att bara utgöra ett knapptryckarkompani som reflexmässigt följer order från högsta ledningen i sina partibunkrar.

Rune Lanestrand

Den gångna veckans nätter har varit svartare och råare än ”vanligt”

Det krävdes besinningslösa dödsskjutningar av två kvinnor, i det ena fallet med en baby i famnen, för att justitieminister Morgan Johansson skulle sluta påstå att regeringen har läget under kontroll .
Inte ens regeringens förlängda arm professor Jerzy Sarneci på Brottsförebyggande rådet tordes som vanligt gå ut i media och påstå att våldet och skjutningarna har minskat.
Hårda fördömande av ministrar och partiledare från en till synes nyvaknad politisk elit kablas ut. T o m statsminister Stefan Löfven tycks äntligen begripa ”att skjutningar och sprängningar är ett av våra stora samhällsproblem”. (TT)
Morgan Johansson som missat alla möjligheter att skapa de lagar som krävs för att stoppa eländet är i chocktillstånd och talar om ”fega och avskyvärda odjur som ska jagas till världens ände”. (AB) Men vad hjälper ord som ekar tomt efter alla år av förnekande. När förtroendet för den högsta politiska eliten och massmedia närmar sig nollpunkten.
Det riktigt sorgliga är att partierna, i stället för att lyssna, systematiskt utesluter eller mobbar partikamrater som har råg i ryggen och vågar säga sanningen om riskerna med stora kulturella och religiösa olikheter. Den senaste i raden är Aminhe Kakabaveh som mobbades bort ur det allt mer stalinistiska vänsterpartiet för hennes orädda kamp mot hedersförtyck och könsstympning.
Nalin Pekgul, också kurd, som var riksdagsledamot i åtta år för socialdemokraterna varnade också för hederskultur och extrem islamism, blev också ifrågasatt av sitt parti. Inte ens som ordförande i Socialdemokratiska kvinnoförbundet kunde hon påverka partiets reaktionära kärna i partibunkern på Sveavägen som hyllar den misslyckade satsningen på mångkultur i stället för integrering.
En tredje flykting Nyamko Sabuni från Kongo Kinshasa (tidigare Zaire) blev motarbetad när hon både som riksdagsledamot (lib) och integrationsminister fördömde hedersvåld och könsstympning. Hon kämpade tappert med sin upplysning och fick bl a stöd av terrorforskaren Magnus Ranstorp
Nu har verkligheten, våldsutvecklingen i vårt land så tydligt bekräftat att de tre politikerna har haft rätt och Sabuni har fått upprättelse som partiordförande i liberalerna. Undrar bara om hon kan knåda om den förjästa politiska surdeg som Jan Björklund, c, mp,v, vänsterfalangen inom s och Reinfeldtfalangen inom m hållit jäsande i många år.

Rune Lanestrand