Quickskandalen – lever vi ett rättssäkert samhälle?

Den frågan kan man verkligen kan ställa sig efter svt-programmet Dokument inifrån med underrubriken, Kvinnan bakom Thomas Quick . För min egen del har jag sedan länge varit tveksam till hur rättvisan fungerar.
Kvinnan bakom Quick är psykoanalytikern Margit Norell och den sekt av psykologer kring henne på Säters sjukhus som skapade massmördaren.
Ett helt osannolikt scenario som inte ens de mest avancerade författare någonsin kunnat fantisera ihop.
Den lilla sekten med Norell i spetsen lyckades dupera dupera alla inblandade i den största av alla rättskandaler i vår tid. Med knark och övertalningen fick man Thomas Quick att ta på sig 39 mord och dömdes för 8 som han nu är friad från.
Jag har aldrig trott på psykologer. Jag har tyvärr fått min ”fördom” bekräftad med råge. Att det i grund och botten är svaga individer med psykiska problem som de ofta projicerar på sina offer. Men att de t o m kunde skapa en massmördare trodde jag faktiskt inte.
Jag hoppas att folk nu får upp ögonen för att psykologi inte är vetenskap utan tyckande och spekulation i väldigt stor utsträckning. Jag hoppas att det leder till att psykologer nu fråntas sitt orimligt stora inflytande på domstolarna.
Det är nu dags att utkräva ansvar och inleda en förundersökning av de psykologer som drogade ner Quick, åklagare Christer van der Kvast och hans advokat Claes Borgström. Helt enkelt låta kvasten gå. Sopa trappan uppifrån för att förhindra att rättsrötan sprider sig ytterligare.
Den förste som ska höras är psykologiprofessorn och minnesforskaren Sven Å Christianson som var åklagarens expertvittne under rättegångarna mot Thomas Quick. Han skrev också boken”I huvudet på en massmördare”
som fram tills nu varit kurslitteratur vid Stockholms Universitet. Tänk så många psykologistuderande hann har förvillat. De finns nu ute i samhället och fortsätter göra stor skada.
Rune Lanestrand
svd

Makten avlyssnar mer och minskar insynen

Politikernas absurda kontroll av medborgarna kompletteras med att riksdagen i går fattade beslut om att urholka den unika svenska offentlighetsprincipen. Bl a kan all korrespondens med det toppstyrda och odemokratisk EU hemligstämplas.
Beslutet inskränker allmänhetens insyn i offentliga handlingar och gäller allt internationellt samarbete. Allvarligt då det är just i dessa sammanhang det förekommer mest mutor och skumraskaffärer. Det har vi kunnat konstatera tack vare Wikeleaks och Edward Snowden.
Beslutet har märkligt nog inte uppmärksammast särskilt mycket i gammelmedia trots att det är en av hörnpelarna i mediernas roll som tredje statsmakten.
Om jag inte minns fel är offentlighetsprincipen inskriven i grundlagen. Eller borde vara det. Regeringsförslaget togs av en stor majoritet bestående av moderaterna, socialdemokraterna och sverigedemokraterna.
Beslutet som träder i kraft vid årsskiftet innebär att svenska myndigheter från årsskiftet också kan besluta om att hemligstämpla dokument som har koppling till samarbetet i EU som snart är lika långt från folket, korrumperat och odemokratisk som Högsta Sovjet på sin tid.
Rune Lanestrand
svd

Ökad avlyssning i takt med att klyftorna växer

Edward Snowden avslöjar att USA under en månad avlyssnade 33 miljoner mobilsamtal i Norge. Hans far Lonnie Snowden säger i en intervju i norska VG (Verdens Gang) att det kommer nya avslöjanden som berör de nordiska länderna.
Att USA:s avlyssning i Sverige skulle vara av mindre omfattning är inte troligt. Snarare tvärtom med tanke på det nära samarbetet Sverige har med det krigstokiga USA som lider av en manisk förföljelsemani.
Jag är t ex övertygad om att USA och Carl Bildt väl kände till Johan Persson och Martin Shibbyes planer på att ta sig in i Ogadenprovinsen.
I Sverige vill SÄPO nu kunna avlyssna telefonsamtal och läsa mail genom att helautomatiskt inhämta information via nätet. Förmodligen med regeringens goda minne och i skydd av den den hårt kritiserade FRA-lagen. Snart är vi mer övervakade än medborgarna i forna Östtyskland.
Nu vill regeringen och socialdemokraterna dessutom urholka vår unika offentlighets-princip. Detta tillsammans speglar en rädsla från den politiska eliten, i alla länder, som tilltar i takt med att avståndet mellan de styrande och folket växer. Räddast av alla är tydligen politikerna i Vita Huset.
Rune Lanestrand
dn svd svd svd

Vad formade massmördaren på Utøya

Redan när jag går hem från brevlådan borta i skogsbrynet med Åsne Seierstads ”En av oss” känner jag att det är en tung bok som förlaget Bonnier haft vänligheten skicka mig ett rec exemplar av. Tung, inte bara fysiskt utan också rent psykiskt att läsa.
Seierstad imponerar. Vilken research. Redan när jag kommit till sidan 72 av de 540 förstår jag att det kommer att gå illa för den lille norske gutten Anders Behring Breivik. Ja, redan som barn, innan han blev så stor att han själv kunde ta ansvar för sina handlingar.
Jag är efter knappt hundra sidor, när Anders Breivik går i nian, så gripen av hans öde och de drabbade att jag vill ge en minirecension medan de starka intrycken är dagsfärska av en berättelse som visar avgrunden mellan den dåliga sensationspressens ytliga spyor och seriöst skrivande.
För mig som samhällspolitiskt intresserad tycker jag att boken styrka är att Seierstad sätter in en liten oskyldig parvels utsatthet i hela samhällets utveckling. Hur samhället hårdnar på allvar i mitten av 90-talet. Och att man inte kan skilja mellan det privata och det offentliga. Allt hänger ihop.
Allt som samhället; polis, sociala myndigheter, politiker och föräldrarna gör både i stort och smått blir fel. Spär i stället bara på eländet. Det skyddsnät som ska fungera när familjen inte fungerar och som ska hjälpa och skydda utsatta barn visar sig i det närmaste helt verkningslöst.
”En av oss” om vi tar den till oss på rätt sätt kan förmodligen lära oss bättre undvika att barn som Anders Breivik till slut står helt ensam på skolgården och som vuxen med sitt vapen på Utöja.
Den svenska fisförnäma kultureliten med Aftonbladet i spetsen har den senaste tiden pekat finger åt Norge och menar att samhällsklimatet är mycket bättre i Sverige. Det tycker jag väldigt illa om. Min erfarenhet från det nordiska samarbetet visar att våra länder är mycket lika.
Vi ska inte förhäva oss. Det som hände i Norge kan likaväl hända i Sverige eller något annat nordiskt land om vi inte ser upp med vad som sker med våra samhällen i dag när samhällsklimatet hårdnar och våldet ökar.
Rune Lanestrand
svd

Centerministrar påskyndar landsbygdens avfolkning

Riksrevisionsverket anser att jordbruksminister Eskil Erlandsson inte har bidragit till en positiv utveckling för landsbygden: “En mycket stor del av stödet betalas ut som jordbruksstöd trots att programmet ska bidra till hela landsbygdens utveckling, inte bara jordbruket. Processen för att fördela medel till olika åtgärder och målgrupper har skett helt utan insyn. Brist på transparens innebär generellt en risk att särintressen får för stort inflytande” skriver revisonen i sin ytterst kritiska rapport. I det här fallet är mäktiga LRF, Lantbrukarnas Riksförbund det stora särintresset.
Detta är en mycket allvarlig och ytterst välbefogad kritik. Det rör sig om 36 miljarder skattemedel under tiden 2007-20013. Både landsbygdsprogrammet, jordbrukspolitiken och näringspolitiken ligger under centerpartiet. Den senare under partiledaren Annie Lööf.
Riksrevisionen kritiserar det faktum att Eskil Erlandsson har styrt pengarna i landsbygdsprogrammet och EU-stödet till det storskaliga gift och kemijordbruket som inte är vad konsumenterna vill ha. Den stenhårda rationaliseringen med sammanslagning till ännu större gårdar påskyndar landsbygdens avfolkning och försämrar utbudet av mat med hög kvalité.
Dessutom har Eskil Erlandsson med LRF:s gillande tagit bort EU-stödet till 13000 mindre jordbruk som bl a lett till att många mindre mjölkgårdar och miljövänliga, ekologiska småbruk som gynnar den biologiska mångfalden försvinner.
Annie Lööf har inte heller lyft ett finger för att stödja landsbygden och folket i glesbygden. I stället har hon reat ut landets mineraltillgångar till globala gruvjättar och i skön förening med Stureplanscentern satsat på ensidig tillväxt i storstäderna.
Nya centerns misslyckade taktik är att ta väljare i städerna samtidigt som man helt trolöst svikit sina traditionella väljare på landsbygden och i de mindre orterna. Men tydligen har detta inte heller gått hem ens i storstäderna där det säkert hos många finns en känsla för en levande landsbygd och som fått nog av bostadsbrist och trafikträngsel. Som vill se Stad och land, hand i hand.
Jag reagerade starkt jag såg Eskil Erlandssons hycklande och arroganta svar till Riksrevisionen:
– Vi kommer att ha fortsatt fokus på den aktiva bonden som ger oss den biologiska mångfalden i alla delar av Sverige. Vi kommer att ha fortsatt fokus på ha en konkurrenskraft som ger lönsamhet för den svenska bonden, säger Eskil Erlandsson.
Detta är ett makalöst uttalande när Erlandssons i själva verket uppmuntrar till minskad biologisk mångfald med fler och större djurfabriker, GMO-grödor, större industrijordbruk som suger ut jorden, ger giftrester i livsmedel och som förorenar vattendrag, brunnar och grundvatten.
Rune Lanestrand
svd

Friare bin kan minska bidöden

Har på Nyttorp försökt att hålla bin så naturligt som möjligt där de själva fått bygga vaxkakorna men i ramar. Det har varit problem för de har byggt ihop och fyllt hela lådan med vax så det har varit svårt att skörda och hålla koll på samhället.
I fredags kom tidningen Åter där det, till min stora glädje, fanns en utförlig artikel om biodling på ett hållbart sätt. Innan den nuvarande snart hundra år ”gamla” metoden infördes med ramar, färdig vaxkakor och under senare tid också ensidig hård avel med drottningodling och inseminering som utan tvekan har försvagat bina.
Den nygamla kupan är konstruerad så som bina ursprungligen och fortfarande fritt bygger i ihålig träd. Påminner om de gamla halmkuporna som forskarna förkastade. Bina får naturligtvis svärma och blir på så sätt genetisk starkare och friskare.
Högst upp i kupan ligger löstagbara lister som bina bygger honungskakorna på och som bara kan lyftas upp när man vill skatta samhället eller kolla bina. I stället för socker som försvagar bina får de behålla mera honung som vinterfoder som i motsats till socker innehåller alla de näringsämnen bina behöver.
I denna fiffiga kupa kan bina bygga på samma sätt som de gjort i tusentals år innan agronomerna och forskarna på lantbrukshögskolan Ultuna omyndigförklarade bina och betraktade dem som ynkliga varelser som inte vet sitt eget bästa och måste hjälpas på alla sätt.
I Åter finns också ritning på en sådan kupa som blir mitt snickarprojekt i vinter, var så säker. Den ska jag visa bitillsynings-mannen som för ett tiotal år sedan kritiserade mig för att jag lät bina bygga fritt och inte hade färdiga ramar med vax i mina två kupor.
Tidningen Åter är ett ”forum för självförsörjning och alternativt boende på landsbygden”. Redaktör är inspiratören Petter Bergström i Gudhem. Petter med hustru Camilla är ett oslagbart odlar- och nybyggarpar.
Jag brukar inte rekommendera någon att prenumerera på tidningar. Men det gör jag gärna när det gäller Åter. Adressen är ater@alternativ.nu Det här numret innehåller som vanligt fina odlingstips och bl a en artikel om hur man odlar kryddväxter.
Rune Lanestrand

Hur bra är dagis för små barn?

Att politiskt organisera ett samhälle där det ses som helt normalt att placera 1-åringar på dagis och samtidigt närmast konstigt om några föräldrar vill vara hemma med barnet de första åren är inget bra samhälle varken för barn eller vuxna. Tror jag.
Inspiration till det här inlägget fick jag vid gårdagen middag där en av gästerna utbildar sig till förskollärare. Hon berättade att hon just nu praktiserar på ett dagis (det heter förskola nu) där det är tre personal på 19 barn.
Ett av barnen, en treåring är så aggressiv, biter andra barn, hoppar över staketet och kräver ständig tillsyn av en av de tre ur personalen. Det blir alltså två lärare på 18 barn. Hur mycket sedda dessa barn blir är inte svårt att räkna ut. Situationen är enligt den blivande förskolläraren inte särskilt unik.
Och så fick jag se denna intressanta intervju i Östersunds-Posten med en förskollärare som bl a säger så här: – Övertron på förskolan är stor och föräldrarna har tappat tron på sig själva som ledare. Undrar hur de ser på oss förskollärare, som några övermänniskor, säger Maud Andersson som jobbat på förskolor sedan 70-talet. – Hur bra än förskolan är, så är den aldrig bättre än föräldern när barnen är små.
Det är tuffa ord. Är det verkligen så att föräldrarna tappat tron på sig själv när det gäller uppfostran av sina barn?
http://op.se/nyheter/2.6785/lordag/1.5773152–kvalitetstid-ar-mitt-varsta-ord-
Rune Lanestrand
svd