SIFO försöker legitimera Decemberkuppen

29 december 2014

Många tror att att SIFO är ett slags oberoende institution som står över partipolitiken. Tvärtom  är opinionsinstituten en del av det politiska och ekonomiska etablissemanget.
De olika opinionsinstituten är i de flesta fall knutna till olika partier, företag och stora organisationer med en bestämd politisk agenda. På samma sätt som de  så kallade tankesmedjorna som styr allt mer i svensk politik.
När SIFO snabbt basunerar ut att en majoritet av svenska folket gillar att sex partier kommit överens om att undergräva demokratin och förlama riksdagen så är detta ett rent politiskt utspel.
Vilket svar man får beror helt och hållet på vilket alternativ SIFO gett de utfrågade. Om de överhuvudtaget gjort något seriös utfrågning.
Mot bakgrund av att erfarna statsvetare säger att uppgörelsen är så komplicerad att de inte ens i en längre intervju kan klara ut dess fulla konsekvenser  gör sig SIFO närmast löjlig  när man försöker framställa sig som sanningssägare och påstå att Decemberkuppen har starkt stöd i befolkningen.
Rune Lanestrand

 

 


”Decemberöverenskommelsen”

28 december 2014

är när nog den fegaste uppgörelsen över blockgränserna som någonsin har träffats i Sveriges riksdag. Det är inget mindre än en avskaffande av parlamentarismen. Och därmed demokratin.
Anna Kinberg Batra som inte har minsta hum om vad demokrati är säger att denna oheliga allians ska  vara i kraft även under nästa valperiod. Fan trot.
Med tanke på den småaktighet och löjeväckande sandlådementalitet som i dag präglar partitopparna så kommer uppgörelsen förmodligen att brytas innan bläcket har torkat.

Rune Lanestrand


Reinfeldt anser Sveriges gränser är påhittade

27 december 2014

En före detta statminister ifrån Eken
fick inte längre vara med i leken
Han förlora sin Filippa
och tron på Sverige skippa
Numera är han en blek en

Rune Lanestrand


En riktigt God Jul

23 december 2014

tillönskas alla mina musik- freds- jordbruks- miljö-
och samhällspolitiskt intresserade bloggvänner!

Rune Lanestrand


Glädjande efterfrågan på ekologisk julskinka

17 december 2014

ger glada grisar då de får GMO-fritt foder, halm i boxarna och utevistelse. Ett mera naturligt liv helt enkelt.
Lika glädjande är att flera kedjor äntligen satsar på svenskt i stället för import av MRSA-smittat billigt danskt fläsk. Antibiotikaanvändningen är enorm i de stora djurfabrikerna vilket har lett till resistenta bakterier.
I går kom ett pressmeddelande från Bryssel om att Danmark vill ha stöd till grisproducenter. Troligen för att Danmarks grisproducenter har tappat marknadsandelar på grund av sitt nersmittade fläsk.
Nu gäller det för Sverige att kräva att eventuellt EU-stöd endast ges till ekologiska producenter. Det har gått så långt att det är rutin på danska sjukhus att en svinskötare som kommer in för vård ses som en farlig smittokälla och placeras i isoleringsrum.
Den sortens djuruppfödning ska verkligen inte uppmuntras. Nu finns i stället ett ypperligt tillfälle att stödja ekologiska grisproducenter genom att köpa ekologisk julskinka.
Rune Lanestrand


Sjöng in julen

15 december 2014

Jul, jul strålande jul gläns över vita skogar med strofen ”sänk dina vita vingar över stridernas blod och larm” kändes mer aktuell än någonsin när vår kör i går sjöng in julen i Väne-Ryrs kyrka. Det var härligt och stämningsfullt att få sjunga de klassiska julsångerna och julpsalmerna.
Här en fin inspelning med Sissel Kirkjebö och Odd Nordstuga av Jul, jul, strålande jul gläns över vita skogar. Lite speciellt med munspel. https://www.youtube.com/watch?v=CeOLglPvWmg
Lyssna, släpp ner axlarna och koppla av i julbrådskan. Påminn dig om att julen är mer än julklappar och kommersialism.

Rune Lanestrand


Solveig Ternströms memoarer – Får man tala sanning i Sveriges Riksdag?

13 december 2014
Får man tala sanning i Sveriges Riksdag.Den formuleringen har etsat sig fast efter att ha läst Solveig Ternströms självbiografi Från Dramaten till Riksdagen. Aldrig har väl någon så öppet och naket beskrivit inifrån hur det går till i Sveriges Riksdag.
Fastän jag har bred erfarenhet från den politiska miljön så läser jag med stigande förvåning hur illa demokratin i dag fungerar i den yttersta maktens korridorer. Hon låter oss få inblick i sitt eget liv med många svåra stunder. Också om livet bakom kulisserna på Dramaten. Att den ”folkkäre” Börje Ahlstedt var en så elak människa?
Ingmar Bergman skildras inte rosenrött heller. Inte heller Annie Lööf och Fredrik Federley.
Solveig är en framstående, skådespelare, dramatiker och författare. Och man kan närmast beskriva hennes berättelse som en spännande politisk deckare. Utan blod men många tårar. Hela det interna spelet i riksdagen med tonvikt på centern gör att man vill sträckläsa. Vad var det då som gjorde att Solveig Ternström gick in i politiken och lämnade Dramaten efter nästan 50 år på scenen.
Hon anger två huvudskäl. Dels var det hennes stora miljöintresse och motstånd mot den farliga kärnkraften, dels var det den försämrade åldringsvården. Hon hade med egna ögon bevittnat hur illa hennes mor farit under sina sju år inom åldringsvården. Hon trodde att hon kunde göra mer för de gamla som ledamot av Sveriges Riksdag.
Att hennes val föll på centerpartiet berodde på att partiet då var motståndare till kärnkraften och dessutom blev hon uppringd från centerns partikansli och tillfrågad om hon ville ställa upp i riksdagsvalet 2006. Efter betänketid svarade hon ja. Hon såg en chans att göra en konkret insats.
Men tiden i riksdagen höll på att knäcka henne både fysiskt och psykiskt. Strategerna i centerpartiet visade sig inte vara det minsta intresserade av hennes politiska engagemang utan utnyttjade henne fullkomligt hänsynslöst och cyniskt som affischnamn.
Kryssades in
Trots att Solveig drog massor av röster med flest personröster i Stockholm och kraftigt bidrog till centerns framgång i valet fick hon inga tunga uppdrag i utskott och utredningar. Maud Olofsson som hon trodde ville ta vara på hennes starka engagemang och kunnighet i äldrevården fick hon inte ens ett enskilt samtal med. Hon var oåtkomlig, fru Maud som Solveig kallar henne.
Redan vid första samlingen med riksdagsgruppen efter valet hösten 2006 fick hon sina onda aningar. Maud Olofsson kom rusande in och hennes främsta budskap var att hålla ihop Alliansen. Att motionera det kan ni glömma, sa fru Maud. ”Det är oppositionen som motionerar. Inte vi inom regeringspartierna.” Men Solveig motionerade om bl a äldrevården och föll tidigt i onåd.
Sveket
Allra mest spännande är förstås hur det verkligen gick till när Maud Olofsson svek partiets kärnväljare och sa ja till nya kärnkraftverk. Hur fru Maud gick ut efter mötet med den chockade riksdagsgruppen och ljög inför den samlade pressen om att riksdagsgruppen var enig i sitt beslut om att säga ja till kärnkraft.
Tre ledamöter hade protesterat. Det var Solveig, Eva Sehlin, och Sven Bergström. Den senare vek sig dock senare vilket gjorde Solveigs och Evas situation ännu mer utsatt. Det blev ett rent helsicke för de båda opponenterna. Solveig blev mer och mer besviken på hur toppstyrt och odemokratiskt det var i Riksdagen.
Klyftan mellan Riksdagen och folket
Tillsammans med Eva Selin och den moderata riksdagsledamoten Anne-Marie Pålsson bildade hon en en “gerillagrupp” som de kallade, De Olydiga som var en protest mot toppstyrning och brist på elementär demokrati i riksdagsarbetet.
Solveig kom från Dramaten som inte präglas av något större demokrati, Eva Selin, professor i kärnfysik med lång erfarenhet från den instängda universitetsvärlden och Anne-Marie Pålsson docent i nationalekonomi vid Lunds Universitet och med tunga styrelseuppdrag inom näringslivet. De hade aldrig någonsin upplevt så stor brist på demokrati och medinflytande som i Riksdagen.
Det är verkligen sorgligt att läsa hur en så levande kraft som Solveig Ternström inte kunde komma till sin rätt i riksdagsarbetet. Hon hade så stora ambitioner och slet ut sig både före efter valet. Hon drog fulla hus på sina hundratals möten runt om i landet där hon talade om de äldres situation. Inte ett tack fick hon och lämnade partiet sommaren 2010 men satt kvar i Riksdagen valperioden ut.
Knapptryckarkompaniet
Eva Selin ställde inte heller upp på nytt. Hon led av cancer och dog 2011. Anne-Marie Pålsson lämnade i protest mot bristen på partidemokrati sitt parti, moderaterna, i maj 2009. Men satt kvar som ”vilde.” Efter tio år i riksdagen lämnade hon Riksdagen och skrev boken Knapptryckarkompaniet, en svidande kritik mot den politiska makten. Hon skriver att “partigrupperna har omvandlats till transportkompani och lydiga knapptryckare”.
Solveig Ternströms bok är ett oerhört viktigt dokument som ger väsentliga svar på varför klyftan mellan de folkvalda och väljarna växer. Den ger också svar på varför så många politiskt förtroendevalda slutar under sin första period. ”Det är så mycket jag inte förstår. Vi sitter i maktens centrum men vi har ingen makt”, skriver Solveig.
I Sverige har vi ett stort demokratiproblem, som sällan eller aldrig berörs av medierna utan spelar med. Särskilt de politiska reportrarna. Allt styrs från de oåtkomliga partibunkrarna över huvudet på maktlösa ledamöter som tröttnar och slutar. Inte bara i riksdagen utan också i kommuner och landsting/regioner. Det föder en misstro och ett politikerförakt i folkdjupet. Och det ifrågasätts allt oftare om Sverige längre är mer än en formell demokrati.
Rune Lanestrand
Tidigare politisk redaktör för Älvsborgs-Posten (c)