Glädjande att islamistpartiet MP minskar

 i Novus senaste mätning. Ligger nu under 4-procentspärren och kommer förhoppningsvis att ramla ur riksdagen i nästa års val.

Varför tycker jag då så illa om Miljöpartiet som jag ansåg hade en funktion att fylla när det bildades.
Många som bildade partiet hade också sina rötter på landsbygden. Medan partiet under senare år likhet med centern utvecklats till ett storstadsparti.
När det sedan stod klart att mp bakom kulisserna främst satsade på att bli ett parti för radikala muslimer och även plockade in islamister som Mehmet Kaplan i regeringen var måttet rågat.
Och när Gustav Fridolin och andra ledande miljöpartister försökte ursäkta islamister för deras kvinnosyn och medeltida tänkande fick jag avsky för partiet.
Centern har som mest liberal i migrationsfrågor inom Alliansen tagit över många av Miljöpartiets muslimska röster som de tappade när de tvingades fota Kaplan som bostadsminister.
Det är inte så lite humor i att mp innehar utbildningsdepartementet i regeringen Löfven. När miljöpartiets ledning är fullkomligt obildbar.
Den ha inget sett, inget hört, inget lärt utan fortsätter kräva generösare migrationspolitik som riskerar locka hit ännu fler militanta islamister.

Rune Lanestrand

Miljöpartiet svek sitt främsta vallöfte och sålde brunkolet

för att få behålla sina höga statsrådsarvoden. De har som Carl Schlyter uttrycker det sålt kolet och förlorar väljarna. I kommentarerna på mitt förra inlägg tyckte en tungomålstalande miljöpartist att jag är för pessimistisk. Det är helt fel.
Jag tror att allt går att förändra och påverka till det bättre. Jag är optimist annars skulle jag aldrig skriva en rad för fred och mot krig. Eller för att bevara den natur vi har kvar, odla ren mat fri från GMO, växtgifter och kemikalier.
Nu är jag särskilt optimistisk över att slippa se det falska, hycklande, och skenheliga miljöpartiet i riksdagen efter nästa val då de begått politiskt självmord genom att gå med på att sälja brunkolet i Tyskland.
Något Fridolin, Romson, Isabella Lövin & Co dyrt och heligt lovade att de inte skulle göra om de fick väljarnas förtroende. Troligen den enskilda fråga de lurade till sig flest röster på.

Rune Lanestrand

Miljöpartiet – ett stalinistiskt parti

som tappar allt eventuellt kvarvarande förtroende när man inte tål minsta kritik utan rensar bort de som råkar ha en egen mening om partiets politik.
Carl Schlyter och Valter Mutt som vågade kritisera värdlandsavtalet med NATO har inte längre kvar sina tunga uppdrag.
Åsa Romson som var så oduglig att hon petades som språkrör utses till ordförande i EU-nämnden. Närmast skrattretande om det inte var ett av riksdagens viktigaste uppdrag.
Jag frågar mig. Vad har Miljöpartiet i dag egentligen för existensberättigande sedan ledningen har svikit alla sina vallöften och som inte tål minsta intern kritik.
Nu är det viktigare än någonsin att svenska folket får säga sitt i en folkomröstning om NATO och vår alliansfria politik som gett Sverige fred i 200 år.
https://secure.avaaz.org/en/petition/Vi_vill_folkomrosta_om_NATO_och_Vardlandsavtalet_Vi_vill_ha_fortsatt_fred_med_Ryssland_och_ovriga_varlden/?pv=1

Rune Lanestrand

Jimmy Åkesson

var inte nådig när han i sitt Almedalstal gick till storms mot den misslyckade migrationspolitiken, IS och DÖ-partierna som bildat den odemokratiska Decemberöverenskommelsen.
Med ständigt ökande opinionssiffror och en majoritet av svenska folket som ogillar att oppositionen klavbundet sig i minst fyra år genom den olycksaliga DÖ kunde Åkesson gå ut så hårt. Ett läge som skapats av 7-kövern genom sitt försök att tysta ner kritiken mot den vanskötta migrationspolitiken.
Jag undrar hur partiledarna i 7- klövern känner sig när de generat står där med  shortsen nerdragna på smalbenen? Deras protester var tama och saknade geist. Kanske skäms de över Decemberkuppen? Eller kanske hade de försökt trösta sig över sd:s framgångar med att titta lite för djupt i champagneglasen kvällen innan. Eller var det hettan.
Det mest träffande kritiken mot sina partiledarkollegor var angreppet på major Jan Björklund som har gjort fp till ett enfrågeparti för medlemskap i Nato, Nato, Nato.

Rune Lanestrand

Miljöpartiet har tappat miljökompassen

och får förhoppningsvis välförtjänt kritik för detta när partiet samlas till kongress i Örebro idag. I sin berusning av makten, de höga statsrådslönerna, flyga regeringsplan till Bryssel och fina middagar under kristallkronorna ställer de t o m upp på det även ur miljösynpunkt vidriga handelsavtalet med USA
Språkröret och vice statsminister Åsa Romson är nog den mest berusade, mest ytliga och därmed utan tvekan Miljöpartiets främsta dödgrävare. Den ena grodan efter den andra trillar ut med jämna mellanrum.
Förändringen, från ett parti med rötterna hos det miljöintresserade småfolket både i stad och land, tog fart när en stockholmsklick av högutbildad, välmående, övre medelklass såg sin chans att kröna sin akademiska karriär med att bli riksdagsledamöter och ministrar. En motsvarighet till Stureplanscenterns kupp inom centerpartiet som också präglas  av ett illa dolt förakt för jordbruk och landsbygdens folk.
Rune Lanestrand

Media lyfte och släppte Åsa Romson

Åsa Romson är ytterligare ett exempel på politiker som hårdlanserats av media men som sedan inte håller måttet. Påminner lite om Håkan Juholt med den skillnaden att han saboterades av den hårda betongkärnan i s-partiet som nu sitter vid makten.
Annie Lööf lanserades också av media och höll på att sänka centerpartiet. Och tappade i senaste valet. Utan minsta konkurrensen bland partiledarna inom Alliansen lyckas hon hålla sig kvar.
Att medierna har så stor makt och vilka de släpper fram har utan tvekan lett till allt lägre kompetens i politikerkåren. Ibland rena sandlådan. De eftertänksamma och de som verkligen brinner för miljön tycks bli allt färre i riksdag och regering.

Rune Lanestrand

Miljöpartiet böjer sig för Monsanto

I söndags i Agenda slirade Gustav Fridolin rörande partiets inställning till svensk vapenexport. Långt borta från fagra vallöften.
Nu har partiet tydligen också kompromissat bort sitt motstånd mot GMO-grödor. Den rödgröna regeringen röstade i går i EU ja till försäljning av GMO-bomull i EU.
Landsbygdsminister Sven-Eric Bucht ser inga risker och mp står tydligen bakom regeringens beslut. Bucht vet tydligen inget om GMO-grödornas stora risker och bryr sig tydligen inte heller om att det finns ett brett folkligt motstånd mot GMO i livsmedel.
Det känns minst sagt motigt. Sedan slutet av 80-talet har jag skrivit hundratals artikel i dagspressen, tidskrifter och i Småbrukaren om  riskerna med genmanipulerade grödor. Här är en av de första i Småbrukaren 1990.

Artikel genteknik

 

Miljöpartiet skämmer ut sig

när de med Åsa Romson i spetsen helt fräckt smörjer kråset på skattebetalarnas bekostnad. Skamligt med tanke på de höga löner de har. Trerätters middag  för 650 kronor vardera. Till detta valde man att dricka en flaska vin för 350 kronor. Totalt landade notan för arbetsmötet på 2 950 kronor.
Statssekreterare Göran Enander som var med på arbetslunchen. En odugling som har slingrat sig fram tack vare partibok till höga poster bl a som generalsekreterare i  Naturskyddsföreningen, SNF. 2013 tjänade han dryga miljonen. Han blev för några år sedan avsatt som generaldirektör för Skogsstyrelsen för misskött ekonomi i det statliga ämbetsverket.
Statssekreterare Yvonne Ruwaida som var med på middagen har tidigare handlat för 275 000 kronor på riksdagens kreditkort utan att redovisa dessa kostnader . Hon åkte taxi för 70 000 kronor på riksdagens kreditkort bara under ett år. Hur kan en sån människa få förnyat förtroende? Fullkomligt obegripligt.
Det är dessa ständigt återkommande skandaler där partifolk med mycket höga löner skrupelfritt försöker suga ut skattebetalarna mesta möjliga som undergräver förtroendet för partierna, riksdag, regering och offentlig förvaltning.
Det är väl ingen idé att be det politiska patrasket skämmas? För det krävs det gott vett och omdöme. Och det har ni visat att ni inte har ett uns av.
Rune Lanestrand

 

 

 

Miljöpartiets vallöften faller som käglor

när de eftertraktade ministerposterna hägrar. Inget pris tycka vara för högt för att komma fram till de riktigt stora köttgrytorna. Redan innan ens riksdagen öppnat har språkrören hunnit säga ja till både fler JAS-plan, u-båtar och förbifart Stockholm.
Att svika så totalt i partiets hjärtefrågor kan t o m jämföras med när Maud Olofsson körde över sitt parti och bytte uppfattning om kärnkraften.
Svekdebatten kommer precis som för centern att leda till rejält sjunkande förtroende för miljöpartiet. Jag trodde inte det var möjligt för en partiledning att så snabbt ändra uppfattning och utan vidare köra över kongressbeslut och väljare.
Eftergifterna visar att Romson och Fridolin är så bländade av makten att de inte skyr några som helst medel för att bli ministrar.
Hur det på sikt drabbar partiet tycks språkrören totalt strunta i. Nu gäller det tydligen bara den egna politiska karriären. Jag, Jag, Jag. Blir kärnkraften nästa eftergift?
Rune Lanestrand
dn
dn

Löfven plattar till Miljöpartiet

Det kan inte ha varit roligt för Gustav Fridolin och Åsa Romson att se svt:s intervju med Stefan Löfven. Totalt okänslig för Miljöpartiets krav på kärnkraftens avveckling och mer fredspolitik än krigspolitik, i en rödgrön regering, gick han fram som en ångvält och krossade mp:s förslag.
Löfven visade sin politiskt brutala sida som ger mig riktigt dåliga vibbar. Han använder mycket maktspråk.
Hur länge kan mp stå ut med denna politiska förnedring? Och vad säger kärnkraftsmotståndarna inom hans eget parti. I senaste opinonsudersökning var det i hela befolkningen fler som ville avveckla kärnkraften än ha den kvar.
Efter Fukushima visar sifos mätning 64 procent också nej till nya kärnkraftverk. 27 procent säger ja och 8 procent vet ej. Motståndet är starkast bland kvinnor: 74 procent säger nej, 14 procent ja. Bland män säger 54 procent nej och 41 procent ja.
Rune Lanestrand
dn dn dn