Glädjande att islamistpartiet MP minskar

10 augusti 2017
 i Novus senaste mätning. Ligger nu under 4-procentspärren och kommer förhoppningsvis att ramla ur riksdagen i nästa års val.

Varför tycker jag då så illa om Miljöpartiet som jag ansåg hade en funktion att fylla när det bildades.
Många som bildade partiet hade också sina rötter på landsbygden. Medan partiet under senare år likhet med centern utvecklats till ett storstadsparti.
När det sedan stod klart att mp bakom kulisserna främst satsade på att bli ett parti för radikala muslimer och även plockade in islamister som Mehmet Kaplan i regeringen var måttet rågat.
Och när Gustav Fridolin och andra ledande miljöpartister försökte ursäkta islamister för deras kvinnosyn och medeltida tänkande fick jag avsky för partiet.
Centern har som mest liberal i migrationsfrågor inom Alliansen tagit över många av Miljöpartiets muslimska röster som de tappade när de tvingades fota Kaplan som bostadsminister.
Det är inte så lite humor i att mp innehar utbildningsdepartementet i regeringen Löfven. När miljöpartiets ledning är fullkomligt obildbar.
Den ha inget sett, inget hört, inget lärt utan fortsätter kräva generösare migrationspolitik som riskerar locka hit ännu fler militanta islamister.

Rune Lanestrand


Isabella Lövins lik i garderoben

10 maj 2016

är inte ett litet benrangel utan ett politiskt monster med tanke på vad miljöpartiet säger sig stå för.
Regeringen Rienfeldt hade sedan budgeten för 2012 tagit stora summor ur biståndsbudgeten till asylmottagning. 2014 var det 4 miljarder kronor. Miljöpartiet var då den skarpaste kritikern mot detta. Men i de rödgrönas budget 2016 var den summan 8.2 miljarder kronor.
Biståndsminister Isabella Lövin kommenterade: ”Jag skulle önska att vi kunde göra på ett annat sätt men nu är det här en politisk realitet och vi har en begränsad statsbudget.”
Enligt en modell förs det över en kostnad på 499 kronor för varje asylsökande för varje dygn från biståndsbudgeten. Det har jämförts med Röda Korsets matpaket som kostar 385 kronor och som på plats räcker till en hel flyktingfamilj under en hel månad.
Lövin menade att det var moraliskt försvarbart att ta pengar från biståndsbudgeten för att finansiera flyktingmottagning i Sverige. Samtidigt som tiotals miljoner hotas att dö av svält p g a torkkatastrofen i södra och östra Afrika. De flesta barn.
Modellen med avräkningar på biståndet har kritiserats av både biståndsorganisationer och FN för att få allvarliga konsekvenser för fattiga människor i världen och istället för att hjälpa förvärrar situationen både på kort och lång sikt.
Pengar från biståndet har även gått till att locka röster för att Sverige ska få en plats i FN:s säkerhetsråd. Pengarna gick främst till restaurangbesök, hotell och flygbiljetter till 27 FN-ambassadörer. Även det har Lövin ställt sig bakom.
MP:s valberedning har föreslagit Isabella Lövin till språkrör för att hon ska ”kommunicera” bättre. De mp-are som såg henne utfrågas i Rapports morronsändning måste bli oerhört besvikna. Lövin var undanglidande och otydlig och lät mest som en slipad folkpartist.

Rune Lanestrand


06 maj 2016

Miljöpartiet tappar väljare

och närmar sig nu 4 -procentspärren viket innebär att de troligen ramlar ur riksdagen vid nästa val.
I Stockholm där mp varit starkast ligger partiet under 4 procent i dagens SIFO-mätning.
Är det partiets islamister som nu lämnar i protest mot att statsrådet Mehmet kaplan fick lämna regeringen.
Eller är det att mp ställer krav på att deras förtroendevalda inte ska diskriminera kvinnor utan uppträda som civiliserade människor.

Rune Lanestrand


Miljöpartiet har tappat miljökompassen

12 juni 2015

och får förhoppningsvis välförtjänt kritik för detta när partiet samlas till kongress i Örebro idag. I sin berusning av makten, de höga statsrådslönerna, flyga regeringsplan till Bryssel och fina middagar under kristallkronorna ställer de t o m upp på det även ur miljösynpunkt vidriga handelsavtalet med USA
Språkröret och vice statsminister Åsa Romson är nog den mest berusade, mest ytliga och därmed utan tvekan Miljöpartiets främsta dödgrävare. Den ena grodan efter den andra trillar ut med jämna mellanrum.
Förändringen, från ett parti med rötterna hos det miljöintresserade småfolket både i stad och land, tog fart när en stockholmsklick av högutbildad, välmående, övre medelklass såg sin chans att kröna sin akademiska karriär med att bli riksdagsledamöter och ministrar. En motsvarighet till Stureplanscenterns kupp inom centerpartiet som också präglas  av ett illa dolt förakt för jordbruk och landsbygdens folk.

Rune Lanestrand


Miljöpartiet sviker landsbygden och satsar på storstäderna

21 maj 2012

Sedan centern övergett landsbygdens folk var det många som satte sitt hopp till Miljöpartiet. I samband med partiets bildande och under de första åren fick också småbruk och landsbygd en framträdande roll i både partiprogram och i den praktiska politiken. Bl a hade partiet krav på ett grundavdrag som skulle hjälpa låginkomsttagarna på landsbygden att överleva. Något som också centern varit inne på.
Jag minns att när vi bröt med LRF och startade Småbrukare i Väst i mitten av 80-talet bestod styrelsen av besvikna f d centerpartister som sympatiserade med Miljöpartiet. Många ställde också upp och bildade avdelningar och grupper runt om i landet. Det var dessa pionjärer som i dag känner sig oerhört besvikna och i stort sett känner sig partipolitiskt hemlösa då varken miljöpartiet eller centern som de tidigare tillhört längre bryr sig om hur det går för landsbygden.
Riksdagens övriga partier bryr sig inte heller om landsbygden och har egentligen aldrig gjort det. Miljöpartiets tidigare medlemmar och sympatisörer på landsbygden ser i dag både centern och miljöpartiet som riktiga svikare. Och det gäller inte bara nonchalansen gentemot landsbygden utan lika mycket centerns svek i kärnkraftsfrågan och miljöpartiets svala engagemang mot kärnkraften. Bland småfolket på landsbygden är motståndet mot kärnkraften nära nog hundraprocentigt.
Björn Gillberg gjorde mig uppmärksammad på ett seminarium om Den Gröna rörelsen och miljöpartiet som hölls på Engelbergs herrgård i Västmanland i fjol höst. Arrangör var brukets ägare Antonia Ax:son Johnson som samlar eliten från olika delar av samhället till små seminarier med inbjudna deltagare. Moderator var den allestädes närvarande Lotta Gröning.
Björn Gillberg talade om betongpartiet (s) som inte ville lyssna och som på så sätt banade väg för miljöpartiet. Märkligt att så lite har skrivits om detta ytterst intressanta seminarium. Där deltog Per Gahrton, Birger Schlaug, Carl Schlyter, Lotta Hedström, Stefan Edman, Lennart Daleus m fl. Allt finns inspelat. Nuvarande språkröret Åsa Romson satt och såg riktigt sur ut när Birger Schlaug höll sin välformulerade och välförtjänta straffpredikan över miljöpartiet. – Vem minns någon fråga som miljöpartiet drev i 2010 års valrörelse undrade Schlaug? (som enligt egen uppgift gick med i CUF när jag som politisk ledare för CUF i Stockholm angrep socialdemokraterna från vänster). Nej det talades bara om att vinna valet och inte säga något som kunde skrämma bort väljare från socialdemokraterna, sa Schlaug som är partiets främste ideolog.

Lotta Hedströms analys av det Nya miljöpartiet var inte mindre kritiskt. Glasklart slog hon fast att ”Miljöpartiets grundare på tidigt åttiotal tillhörde gröna vågen och var naturälskare, fågelskådare, fältbiologer, småbrukare. Sällan renodlade akademiker. Praktiker men inte mötesrävar. Självhushållare som älskade soluppgångar, daggvått gräs, egna nykokta rödbetor och sin egen lilla vindsnurra. Kluriga, mångsysslande, brokiga men inte street-smarta. Den typen av medlemmar är nästan borta nu.
Den historiska missen att inte få ihop klimatarbetet med ett värnande av landsbygden är den enskilda fråga som präglat Miljöpartiets opinionsutvecklingsprofil mest. Vi lyckades under tio års tid aldrig nå ut till medlemmar, väljare och den hälft som inte bor i kollektivtrafiktäta samhällen med budskapet att vi inte ville avskaffa bilen, utan bara skaffa fram bättre bränslen. Många av de unga och urbana som var och är tongivande i partiet tycker emellertid inte ens så, och fattade aldrig hur stor frågan var utan för deras synfält.”

Miljöpartiet inför framtiden strategier och visioner var rubriken på Åsa Romsons anförande. Björn Gillberg frågade henne vad miljöpartiet har för program för landsbygden. Det framkom tydligt att miljöpartiet nu är ett urbant parti och satsar på väljarna i storstäderna. Den ärrade miljökämpen Björn Gillberg är mycket hård i sin kritik av Åsa Romson. – Hela hennes anförande var fyllt av plattityder och politiska floskler säger Gillberg. Hon verkade helt oförstående inför småbrukarna och landsbygdens problem.
Det hoppfulla är att det inom miljöpartiet fortfarande finns så etablerade kritiker mot partiets idéologiska förfall. Detta saknas helt inom centerpartiet.
Rune Lanestrand
sr dn svd dn svd ab svd