Glädjande att islamistpartiet MP minskar

 i Novus senaste mätning. Ligger nu under 4-procentspärren och kommer förhoppningsvis att ramla ur riksdagen i nästa års val.

Varför tycker jag då så illa om Miljöpartiet som jag ansåg hade en funktion att fylla när det bildades.
Många som bildade partiet hade också sina rötter på landsbygden. Medan partiet under senare år likhet med centern utvecklats till ett storstadsparti.
När det sedan stod klart att mp bakom kulisserna främst satsade på att bli ett parti för radikala muslimer och även plockade in islamister som Mehmet Kaplan i regeringen var måttet rågat.
Och när Gustav Fridolin och andra ledande miljöpartister försökte ursäkta islamister för deras kvinnosyn och medeltida tänkande fick jag avsky för partiet.
Centern har som mest liberal i migrationsfrågor inom Alliansen tagit över många av Miljöpartiets muslimska röster som de tappade när de tvingades fota Kaplan som bostadsminister.
Det är inte så lite humor i att mp innehar utbildningsdepartementet i regeringen Löfven. När miljöpartiets ledning är fullkomligt obildbar.
Den ha inget sett, inget hört, inget lärt utan fortsätter kräva generösare migrationspolitik som riskerar locka hit ännu fler militanta islamister.

Rune Lanestrand

Annonser

Apartheidbussen i Vällingby är bara toppen på islamistberget

som växer sig allt starkare i invandrartäta förorter. Nu ett par decennier för sent togs denna fasansfulla men nedtystade utveckling fram i gårdagens TV4:s Kalla fakta.
Det är snart 20 år sedan Nalin Pekgul i socialdemokratiska kvinnoförbundet varnade för denna utveckling. Men petades för hon skrämde bort de röster Mona Sahlin ville ha för att kunna bli statsminister.
Nu passar det att göra reportage när det i vissa områden förmodligen inte går att stoppa förföljelsen av kvinnor som vill leva sina egna liv.
T o m statsminister Stefan Löfven tycker det har gått för långt när flickorna, i skolbussen till den muslimska friskolan, Al-Azharskolan i Vällingby, tvingas sitt bak i bussen som de svarta i Alabama på 60-talet.
Men detta fenomen är trots sin osannolikhet endast toppen på isberget i det feministiska Sverige. Det verkligt allvarliga är den indoktrinering i medeltida tänkande som dessa närmast helt okontrollerade muslimska friskolor sprider med stöd av staten.
På goda grunder misstänker jag att de muslimska skolorna lägger grunden för ett tänkande som leder till att Sverige har så många som rest ner och utbildat sig till IS-krigare. Och så mycket ungdomligt hat i förorterna hat mot vårt sätt att leva.
De muslimska friskolornas del i detta berördes förstås inte av statsministern och inte heller i Kalla fakta. Under tiden som denna indoktrinering pågår har islamistsympatisörer, inte bara inom miljöpartiet, flyttat fram sina positioner i riksdag och regering. Hela tiden uppbackade av lydmedia.
När Löfven i sin desperation, över vad DÖ-partierna ställt till med, vill ge Anna Ekström och Gustav Fridolin i uppgift att se över de muslimska friskolornas allvarliga diskriminering av kvinnliga elever låter det närmast som ett skämt.
Alla politiska eftergifter till den medeltida moralpolisen och dess utbredda kvinnoförakt kan bara förklaras av partiernas oheliga röstfiske i grumliga islamistiska träskmarker.

Rune Lanestrand

Miljöpartiet svek sitt främsta vallöfte och sålde brunkolet

för att få behålla sina höga statsrådsarvoden. De har som Carl Schlyter uttrycker det sålt kolet och förlorar väljarna. I kommentarerna på mitt förra inlägg tyckte en tungomålstalande miljöpartist att jag är för pessimistisk. Det är helt fel.
Jag tror att allt går att förändra och påverka till det bättre. Jag är optimist annars skulle jag aldrig skriva en rad för fred och mot krig. Eller för att bevara den natur vi har kvar, odla ren mat fri från GMO, växtgifter och kemikalier.
Nu är jag särskilt optimistisk över att slippa se det falska, hycklande, och skenheliga miljöpartiet i riksdagen efter nästa val då de begått politiskt självmord genom att gå med på att sälja brunkolet i Tyskland.
Något Fridolin, Romson, Isabella Lövin & Co dyrt och heligt lovade att de inte skulle göra om de fick väljarnas förtroende. Troligen den enskilda fråga de lurade till sig flest röster på.

Rune Lanestrand

Jimmy Åkesson

var inte nådig när han i sitt Almedalstal gick till storms mot den misslyckade migrationspolitiken, IS och DÖ-partierna som bildat den odemokratiska Decemberöverenskommelsen.
Med ständigt ökande opinionssiffror och en majoritet av svenska folket som ogillar att oppositionen klavbundet sig i minst fyra år genom den olycksaliga DÖ kunde Åkesson gå ut så hårt. Ett läge som skapats av 7-kövern genom sitt försök att tysta ner kritiken mot den vanskötta migrationspolitiken.
Jag undrar hur partiledarna i 7- klövern känner sig när de generat står där med  shortsen nerdragna på smalbenen? Deras protester var tama och saknade geist. Kanske skäms de över Decemberkuppen? Eller kanske hade de försökt trösta sig över sd:s framgångar med att titta lite för djupt i champagneglasen kvällen innan. Eller var det hettan.
Det mest träffande kritiken mot sina partiledarkollegor var angreppet på major Jan Björklund som har gjort fp till ett enfrågeparti för medlemskap i Nato, Nato, Nato.

Rune Lanestrand

Miljöpartiet böjer sig för Monsanto

I söndags i Agenda slirade Gustav Fridolin rörande partiets inställning till svensk vapenexport. Långt borta från fagra vallöften.
Nu har partiet tydligen också kompromissat bort sitt motstånd mot GMO-grödor. Den rödgröna regeringen röstade i går i EU ja till försäljning av GMO-bomull i EU.
Landsbygdsminister Sven-Eric Bucht ser inga risker och mp står tydligen bakom regeringens beslut. Bucht vet tydligen inget om GMO-grödornas stora risker och bryr sig tydligen inte heller om att det finns ett brett folkligt motstånd mot GMO i livsmedel.
Det känns minst sagt motigt. Sedan slutet av 80-talet har jag skrivit hundratals artikel i dagspressen, tidskrifter och i Småbrukaren om  riskerna med genmanipulerade grödor. Här är en av de första i Småbrukaren 1990.

Artikel genteknik

 

Löfven glömde lova bättre väder i regeringsdeklarationen

Annars fanns allt med som skulle kunna tänkas gå hem bland Stockholmseliten så han kan få regera med miljöpartiet. Åtminstone så länge att de hinner trycka visitkort och installera sig vid de breda modulerna med utsikt över Strömmen och Gamla stan. Kanske t o m hinna pröva på att flyga en tur med det eftertraktade regeringsplanet.
Hela regeringsdeklarationen blev till en skön saga även om många av ledamöterna likhet med ouppfostrade tonåringar inte kunde släppa sina smartphones. I den från verkligheten allt mer isolerade kammaren.
Visst var det skönt för ledamöterna att en stund drömma sin in i sagans värld. Det är dem väl unt. Snart nog gör sig den grymma verklighet sig påmind.
Thomas Ramberg var ovanligt öppenhjärtig och kallade Löfvens saga för ett ”sosseskelett” som man hängt på några köttbitar för att lugna de ministersugna miljöpartisterna. De som för sin egen plats i solen har förträngt att Stefan Löfven är en av socialdemokratins hårdaste industrialister, kärnkraftsförespråkare och betongpolitiker. Den ende svensk politiker som uttalat att han är ”stolt över svensk vapenexport.”
För Fridolin blir det ett snabbt uppvaknande när han i orgon ska grillas av Monica Saarinen i SR:s Lördagsintervjun.
Rune Lanestrand
dn dn dn

Miljöpartiets vallöften faller som käglor

när de eftertraktade ministerposterna hägrar. Inget pris tycka vara för högt för att komma fram till de riktigt stora köttgrytorna. Redan innan ens riksdagen öppnat har språkrören hunnit säga ja till både fler JAS-plan, u-båtar och förbifart Stockholm.
Att svika så totalt i partiets hjärtefrågor kan t o m jämföras med när Maud Olofsson körde över sitt parti och bytte uppfattning om kärnkraften.
Svekdebatten kommer precis som för centern att leda till rejält sjunkande förtroende för miljöpartiet. Jag trodde inte det var möjligt för en partiledning att så snabbt ändra uppfattning och utan vidare köra över kongressbeslut och väljare.
Eftergifterna visar att Romson och Fridolin är så bländade av makten att de inte skyr några som helst medel för att bli ministrar.
Hur det på sikt drabbar partiet tycks språkrören totalt strunta i. Nu gäller det tydligen bara den egna politiska karriären. Jag, Jag, Jag. Blir kärnkraften nästa eftergift?
Rune Lanestrand
dn
dn