Sverige har med hjälp av biståndspengar köpt sig en plats

i FN:s säkerhetsråd. Kort sammanfattat. Det innebär att USA, EU och NATO:s aggressiva utrikespolitik får ökat inflytande i FN.

Rune Lanestrand

Hurra, hurra, hurra, Brexit har segrat

,

och Storbritannien lämnar EU vilket är en stor seger för folket och demokratin.
När jag gick till sängs efter midnatt var glädjen stor bland eliten och alla svenska reportrar när en ny opinionsmätning visade 54 ja och 46 nej och de engelska tidningarna hade förstasidor som slog fast att lämnasidan hade förlorat.
När jag slog på svt kvart över sex förstod jag av ansiktsuttrycket på programledaren att ett politiskt jordskred inträffat. Efter att public service i månader tillsammans med de flesta medier propagerat mot Brexit och för att GB skulle vara kvar i EU är blicken tom och mungiporna närmar sig redaktionsbordet.
I Bryssel är man chockad. Svt:s evighetsreporter Rolf Fredriksson, som aldrig rapporterat från en enda EU-kritisk debatt i parlamentet, ser ut som han ska gå på begravning.
Inne i de enorma byråkratpalatsen sitter oroliga, hukande kommissionärer och den politiska ledningen med president Jean-Claude Juncker i spetsen. (EU skulle aldrig ha president eller gemensam utrikesminister lovades det inför vår folkomröstning) Vad blir det av oss om folket i fler länder reser sig mot vår nyss så väl fungerande EU-diktatur. Har väl redan börjat fundera på hur feta avgångsvederlag de kan roffa åt sig innan den läckande EU-skutan sjunker.
Vill gratulera det brittiska folket till segern. Vilket är en seger för alla som vill ha demokrati och inte vill bli trampade på och förnedrade av maktfullkomliga, verklighetsfrämmande, korrumperade byråkrater och politiker som sitter skyddade i sina bunkrar.
Nu är det vår tur att folkomrösta om att lämna EU. Missnöjet med överstatligheten och lomhörda oavsättbara politiker är minst lika stort i Sverige som i Storbritannien.

Rune Lanestrand

Håller tummarna för Brexit

som det kanske är fler som gör bland mina bloggläsare. Det är främst tre områden som jag följer särskilt. Inte minst jordbruket som är så byråkratiskt och detaljstyrt att det t o m överträffar Sovjetstatens.
1. Redan vi anslutningen tvingades vi acceptera växtgifter, tillsatser och färgämnen i livsmedel som vi lyckats förbjuda. EU driver hela tiden på för att få mer godkända GMO-produkter och går EU:s handelsavtalet (TTIP) med USA igenom är det i praktiken slutet för svenskt jordbruk.
2. Inom det som först skulle vara ett europeiskt ekonomiskt samarbete, EEC, har tumskruvarna dragits till allt hårdare. Så hårt att Sverige, genom den överstatliga utrikespolitiken, håller på att helt förlora vår alliansfria utrikespolitik som gett oss fred i 200 år.
3. Och det allra viktigaste. Bristen på demokrati. Besluten från Bryssel kommer som dekret och EU-domstolen stämmer länder som vill ta hänsyn till sin egna medborgare. För stod det i vår grundlag ”att all makt utgår från folket.” Varken riksdag eller regering har i dag något att sätta emot EU-besluten. I dag utgår makten från lyxbetalda kommissionärer som lyssnar på globalföretag som Monsanto anförda av 15 000 ackrediterade lobbyister i Bryssel.
Tummen upp för Brexit som kanske kan få efterföljare och rädda oss från den framväxande EU-diktaturen. Även om Margot Wallström häromdan uttalade sitt ogillande om folkomröstningar så borde vi också folkomrösta om vårt EU-medlemskap.

Rune Lanestrand

Giftkriget mot jordgubbarna fortsätter

med oförminskad frenesi i de stora industriodlingarna och är
vid sidan av potatis det i särklass mest besprutade livsmedlet.
I Livsmedelsverkets provtagning på svenska jordgubbar innehöll inte mindre än 83 procent av all prover restgifter. I något prov upp till tio olika växtbekämpningsmedel. Varav flera cancerframkallande.
Lantbruksuniversitet tycks främst utbilda kemister i takt med att GMO-företag som Monsanto och andra gifttillverkare sponsrar utbildningen. Agronomerna tycks bara se hot och tar till alla slags kemiska medel. De ser inte vilka risker de utsätter konsumenterna och odlarna för eller den obalans de skapar i jorden och naturen som faktiskt bidrar till att på sikt öka angreppen från mögel och insekter. Forskare som är bäst på att blunda för riskerna och går gifttillverkarnas ärenden får de största anslagen.
Odling av jordgubbar har tyvärr antagit ren industrikaraktär där hela armadan av gifter används. I det statliga Jordbruksverkets broschyr, över skadegörare räknar man upp alla hot mot jordgubbarna. Allt från Gråmögel, Svartröta, Ludet ängsstinkfly, svartfläcksjuka, ögonfläcksjuka, rödröta, kronröta till Nålnematoder. Och allt ska sprutas bort. För hobbyodlaren måste det framstå som ett under att det utan alla dessa preparat går att odla jordgubbar överhuvudtaget.
Efter att i många år bevakat Jordbruksverket har jag funnit att myndigheten är nära lierad med de stora GMO- och giftbolagen.
Det är inga ofarliga preparat. Har själv en skadad lunga efter att ha ätit jordgubbar som besprutats med ett växtgift som enligt tillverkaren kan ge obotliga lung- och njurskador. Gifterna kan också bidra till ökad allergi, astma och cancer. Värst utsatta är förstås de som arbetar i jordgubbsodlingarna. Särskilt de som sprutar. Även om de skyddar sig med gasmask, handskar och skyddskläder.
Så här beskriver fabrikanten själv ett av sina farligaste preparat BetanalSC. Det verksamma medlet heter Fenmedifam. Under Riskupplysningar kan man läsa:
”Mycket giftigt vid inandning. Irriterar andningsorganen. Mycket giftigt för vattenlevande organismer. Kan orsaka skadliga långtidseffekter i vattenmiljön. Vid olycksfall, illamående eller annan påverkan, kontakta omedelbart läkare. Giftig för fjärilar, bin, humlor och andra pollinerande insekter.”
Vill lyfta fram ett belysande exempel. LRF som vill framställa sig som miljövänligt har även i år begärt dispens av KEMI (Kemikalieinspektionen) för det förbjudna starka växtgiftet BetanalSC. För första gången repar Kemi mod och avslår LRF:s ansökan. Då händer det otroliga. LRF överklagar beslutet till Miljödomstolen som kör över KEMI och ger dispens. Det behöver kanske inte nämnas att Lantmännen som ryms under LRF-paraplyet är storsäljare av växtgifter.
Det är LRF som har märket Svenskt Sigill som tillåter både konstgödsel och växtgifter medan många luras tro att det är något slags Kravmärke.
Ska vi då inte kunna få äta våra efterlängtade jordgubbar till midsommar? Jo, tack vare allt fler vakna konsumenter finns i dag fler som Kravodlar jordgubbar. Sök på Krav och giftfria jordgubbar så kommer sajten upp. Köper du ekologiska jordgubbar hjälper du också till att rädda utrotningshotade humlor och bin.
Rune Lanestrand

SMHI har lurats igen

Natten till igår hade vi en minusgrad vilket inte förutsågs av SMHI. Yrvaket varnade man däremot för nattfrost i hela Götaland för natten till i dag. Då det som lägst varit 5 plusgrader. Det är inte första gången utan inträffar varje försommar.
När jag växte upp förutsåg Väderlekstjänsten som jag tror det hette då nattfrosten under järnnätterna omkring den 10 juni här i trakten. När pappa, som odlade en hel del potatis lyssnade på väderrapporten, blev vi barn tysta. Vi förstod hur viktigt det var. På den tiden fanns erfarna väderobservatörer som var otroligt skickliga att förutse vädret både för natten och för dagen.
Men att ha män och kvinnor runt om i landet som för ett litet extraknäck skötte väderobservationerna var inget för det moderna Sverige. I dag är ett fåtal kvar.
När SMHI i stället anslöt sig till den extremt dyra globala sattelitövervakningen försvann noggrannheten. Under senare år kommer nattfrostvarningen som regel en dag för sent. Precis som i går natt.
Blev det några frostskador? Då vi inte litar det minsta på SMHI så kollade vi som vanligt termometern noga. När det är fem-sex grader vid elvatiden är det dags att i halvskummet gå ut till knotten och lägga väv. Inget frös men det var inte SMHI:s förtjänst. Jordgubbar och midsommarpotatisen är räddad.

Rune Lanestrand

Miljöpartiet – ett stalinistiskt parti

som tappar allt eventuellt kvarvarande förtroende när man inte tål minsta kritik utan rensar bort de som råkar ha en egen mening om partiets politik.
Carl Schlyter och Valter Mutt som vågade kritisera värdlandsavtalet med NATO har inte längre kvar sina tunga uppdrag.
Åsa Romson som var så oduglig att hon petades som språkrör utses till ordförande i EU-nämnden. Närmast skrattretande om det inte var ett av riksdagens viktigaste uppdrag.
Jag frågar mig. Vad har Miljöpartiet i dag egentligen för existensberättigande sedan ledningen har svikit alla sina vallöften och som inte tål minsta intern kritik.
Nu är det viktigare än någonsin att svenska folket får säga sitt i en folkomröstning om NATO och vår alliansfria politik som gett Sverige fred i 200 år.
https://secure.avaaz.org/en/petition/Vi_vill_folkomrosta_om_NATO_och_Vardlandsavtalet_Vi_vill_ha_fortsatt_fred_med_Ryssland_och_ovriga_varlden/?pv=1

Rune Lanestrand

Det vill jag fira på nationaldagen

Jag vill fira minnet av min barndoms Sverige. Innan hjulen hade börjat rulla så fort att vi människor inte längre hänger med. Då det lokala samhället fortfarande fungerade och man inte behövde shoppa för att få en kick. Det räckte att mellan rovgallring och höhässjning ta ett dopp i ån eller på kvällen cykla till Bergsjön och bada. Vi fick som barn jobba hårt när det var höskörd och andra anstider. Men vi hade väldigt kul också.
Då fanns två livsmedelsbutiker, en charkuterist och postboxar i väntrummet i Väne-Ryrs lilla järnvägsstationen. Där man kunde hämta ut paket med spännande saker från Clas Ohlson och tågen stannade. Man kunde t o m kliva på sovkupén direkt till Stockholm. I dag är allt detta historia. Tågen rusar förbi. Strax innan stationen revs målades huset om. Jag glömmer aldrig repliken från en gammal ärrad konduktör när han såg målarna: Då ska de nog fan riva kåken. Det dröjde bara ett halvår så var stationshuset borta. Lantbrevbäraren får inte längre, på grund av rånrisken, ha pengar med sig. Inte ens pensionen får brevbäraren längre ha med sig ut till bygdens pensionärer.
Jag vill fira den tid då man hjälptes åt, grannar emellan. Man gick tillsammans och tog upp potatis och tröskade. Från det senare ett fint minne. En familj råkade illa ut. Mannen i huset hade suttit och lagat säckar kvällen innan tröskningen. När han sedan på kvällen skulle gå ut i lagårn och strö för korna skulle han borsta av sig hackelsen. Då bar det sig så illa att han trasade sönder fingrarna på den stora stoppnålen som han hade fäst på rockslaget. Han fick resa till sjukhuset och få det sytt.
De tre-fyra granngårdarna som ingick i trösklaget tröskade åt familjen. Med exemplet vill jag visa att här också fanns ett socialt säkerhetsnät som fungerade mycket bättre för dessa små gårdar än dagens avbytare inom jordbruket. Som småbrukare inte har råd med. Det storskaliga har rivit sönder den trygga infrastruktur som av nödvändighet växt fram genom generationer. Den ”välsignade” stordriften och globaliseringen har tagit över. Ensamheten breder i dag också ut sig på landsbygden.
I dag är den vanliga bilden att en eller ett par sönderstressade unga jordbrukare arrenderar och sköter traktens jordbruk. Oftast med ren monokultur. T ex spannmål eller potatis.
Jag vill fira den tid då man hade tid att umgås och det var naturligt att hjälpas åt grannar emellan. Och det fanns fler ärliga politiker som tyckte om sitt land. Det var innan Sverige hade en tanke på att kriga ihop med NATO och USA och EU öppnade upp för östeuropeiska stöldligor som också härjar på landsbygden
Innan de globala GMO-företagen, kemiföretagen, lantbruksuniversitetet, Jordbruksverket, LRF, lantbrukskooperationen och agronomer börjat sin hjärntvätt och lyckats lurat bönderna att förgifta sina jordar som ger förorenade livsmedel. Innan var tredje elev i en skolklass blev allergisk, i någon form. I min skola i Lane-Ryr, på 50-talet, med ett 40-tal elever, fanns ingen som var allergisk.
Jag vill fira den tid då man bara behövde låsa ytterdörren till natten. Då äldre personer och handikappade inte riskerade att utsättas för oprovocerat våld. Innan gängbråken, innan elever tände på skolor eller tiden då lärare inte behövde vara rädda för sina elever.
Innan knivdåd, mord och våldtäkter blev dagliga inslag i nyheterna. Innan underhållningsvåldet i tv nått det oilidligas gräns och innan kvällstidningarnas löpsedlar spred sitt deprimerande budskap i varje nummer i varje vrå av landet.
Flaggan är hissad på Nyttorp. Den ska vaja för hopp om en framtid där vi gemensamt kan återupprätta den självtillit och gemenskap som fanns och det som var bra i min barndoms samhälle. Det går säkert om bara viljan finns.
Publicerat första gången 6 juni 2012.
Rune lanestrand

 

Rune Lanestrand

Många lever flott på flyktingkrisen

visar en artikel i GT.
Regeringens utredare av flyktingmottagandet, landshövding Lars Bäckström (V) med fru bjuds på lyxmiddag, fri alkohol och övernattning av AB Skara stadshotell – ett bolag som gör miljoner på flyktingboenden.
Timmarna före festen har en företagargrupp, där stadshotellets ägare Bengt Roser ingår, kallat landshövdingen till ett möte på hotellet. Landshövdingen får frågan om myndigheten han leder, länsstyrelsen i Västra Götaland, kan gå in med pengar i ett nytt flyktingprojekt.
Flyktingprojektet skulle säkra uthyrningen av stora delar av Skara stadshotell – en miljonaffär för den efterföljande festens värd.
I uppdrag som regeringens utredare av just flyktingmottagandet kan Lars Bäckström ge förslag till regeländringar som skulle gynna företagargruppen och dess projekt.
Landshövdingen Lars Bäckström förnekar först alla personliga band till företagargruppen. Skara stadshotells ägare säger i sin tur att gästerna på festen är nära vänner, även landshövdingen – men notan hamnar enligt ägaren på bolaget.
Jag befarar att detta bara är toppen på isberget i det kaotiska och luckrativa flyktingmottagandet. Där flyktingbaggbölarna skär guld med täljkniv. Där även statens högsta tjänstemän har fingrarna i syltburken.

Rune Lanestrand