Hur bra är dagis för små barn?

Att politiskt organisera ett samhälle där det ses som helt normalt att placera 1-åringar på dagis och samtidigt närmast konstigt om några föräldrar vill vara hemma med barnet de första åren är inget bra samhälle varken för barn eller vuxna. Tror jag.
Inspiration till det här inlägget fick jag vid gårdagen middag där en av gästerna utbildar sig till förskollärare. Hon berättade att hon just nu praktiserar på ett dagis (det heter förskola nu) där det är tre personal på 19 barn.
Ett av barnen, en treåring är så aggressiv, biter andra barn, hoppar över staketet och kräver ständig tillsyn av en av de tre ur personalen. Det blir alltså två lärare på 18 barn. Hur mycket sedda dessa barn blir är inte svårt att räkna ut. Situationen är enligt den blivande förskolläraren inte särskilt unik.
Och så fick jag se denna intressanta intervju i Östersunds-Posten med en förskollärare som bl a säger så här: – Övertron på förskolan är stor och föräldrarna har tappat tron på sig själva som ledare. Undrar hur de ser på oss förskollärare, som några övermänniskor, säger Maud Andersson som jobbat på förskolor sedan 70-talet. – Hur bra än förskolan är, så är den aldrig bättre än föräldern när barnen är små.
Det är tuffa ord. Är det verkligen så att föräldrarna tappat tron på sig själv när det gäller uppfostran av sina barn?
http://op.se/nyheter/2.6785/lordag/1.5773152–kvalitetstid-ar-mitt-varsta-ord-
Rune Lanestrand
svd

Advertisements

10 kommentarer till Hur bra är dagis för små barn?

  1. Annica Ericson skriver:

    Ja, vad händer om någon skulle föda 6-lingar eller t.o.m. 7 barn samtidigt? Det är ju en relevant jämförelse.Ingen skulle ta för givet att en ensam förälder skulle klara av det själv. Inte ens när barnen kom i skolåldern. Någonstans har samhället tappat bort sig. Att man som förälder tar för givet att personalstyrkan är anpassad efter uppgiften är ju självklart. Personalen har att välja mellan att gå till jobbet och få lön eller sluta och inte få nån lön. man är så slut efter det ansträngande ansvarsfulla arbetet att man inte orkar ta tag i saken. Sen är det inte heller säkert att man törs. Det hela är som vanligt en fördelningsfråga. Förskolan ligger längst ner i hirarkin, de som är beroende där har ingen röst. och ingen talan.

  2. tillfalligheter skriver:

    Åter igen, små barn och föräldrar behöver varandra, det är inte bara barn som far illa av att separeras från föräldrarna tidigt. Sorgligast av allt: Nattis! Mina barnbarn ville inte ens sova över hos mormor när de var under skolåldern..
    Välfärd borde innebära först och främst att ta hand om avkomman.
    Nästan alla djur gör det! Däggdjuren tar hand om avkomman tills de reder sig själva. För människa är den motsvarande tiden ca 15-16 år.
    På 60-talet hittade vi på att jämställdhet var viktigare än barnen. Innan dess kunde en person försörja en familj, idag går inte det lika bra. Nu måste vi ju konsumera!
    Då visste jag inte att man kunde amma i 2 år, att man fick lov att ha barnet hos sig på natten, det kallades att dalta. Inte heller visste jag att om man bar barnet med sig, så behövde man inga blöjor, då lärde man sig när det var dags av babyns kroppspråk.
    Jämställdhet kunde ju i stället inneburit att makten fördelades lika, dvs att kvinnors åsikter räknades. Separationsångest kan vara orsak till hat senare i livet.

    • Rune Lanestrand skriver:

      ”Separationsångest kan vara orsak till hat senare i livet skriver du”. Det tror jag det ligger mycket i. Kan det vara en av flera orsaker till det ökade våldet bland ungdomar?

  3. HEMIMAMMA skriver:

    Ingen av mina barn har fått börja på dagis innan de varit minst tre år gamla och kan verbalisera sina behov.

    Där tror jag även att den känslomässiga gränsen för vad som är bra för barnet bör dras.

    • Rune Lanestrand skriver:

      Vid tre års ålder kan man nog hjälpligt förklara för barnet den stora omställning det innebär att byta ut hemmet mot dagis.

  4. Karin skriver:

    Jag fick höra att ”en förälder kan aldrig ersätta en förskolepedagog”. Min lilla tös kommer tydligen att bli alldeles hopplöst bakefter p g a att vi inte lämnar mer än två eftermiddagar per vecka på förskolan. Jag kontrade med att köpa boken Tid för barn (Per Kågeson) till förskolechefen.

    Tur att man är lite äldre så att man orkar stå på sig. När det behövs lite extra stöd läser jag här http://www.hemmaforaldrar.se/

  5. ingeborg skriver:

    Det finns en mening med att alla små barn skall vara på dagis. De skall fostras i en god socialistisk/nyliberal anda, tror jag.

  6. A-Lott skriver:

    Tre personal på 19 barn, varav ett barn verkar vara normalt begåvat. Med det menar jag att även en ettåring reagerar på vansinnet att arbeta heltid, ofta mer än 8 timmars arbetsdag.

    Har en nära anhöring som arbetar med ettåringar. De är tre personal och vid tillfället när fotografen skulle komma, var två personal sjuka. En förskollärare med fjorton barn finns alltså verifierat på fotografiet.

    Tror inte att föräldrarna tappat någon tro på sin kompetens, när det gäller uppfostran av de egna barnen. De har helt enkelt inte en aning om vad det handlar om, alls. Lämnar man ifrån sig ett barn så tidigt och överlåter det på samhället att uppfostra, så får man vara glad över att det finns en och annan liten unge som protesterar med att vilja rymma och bita och vara allmänt aggressiv. Men den ungen blir betraktad som onormal, dessvärre. Den ende som vågar reagera.

    • Inger Boketoft skriver:

      Unga föräldrar eller 80-talets föräldrar reflekterar ofta inte ett dugg över hur dagens förskola är. Då mina barn var på dagis på 80talet, var det 12 barn på 2 1/2 dagisfröken. Då hade barnen det bra.
      Barnens föräldrar är nu så stressade av tidens karriärhets bl a och även över att klara av sin ekonomiska situation. Arbetsplatserna är hårt slimmade och föräldrarna har ibland ett elände att få ihop dagen.

      I detta virrvarr ska barnen också få sitt. De är så utsatta de små. Dagispersonalen gör vad de kan och orkar. Men att ha 18-19 barn i en grupp är förfärligt, tycker jag.

      Barn oavsett ålder bör inte vara mer än högst 5-6 timmar på dagis. Då kan barnen få en hyfsad dag på dagis och några bra timmar med mamma eller pappa hemma. Som förhoppningsvis inte ska göra så mycket annat än att leva vardagsliv hemma efter dagis.

      Jag är bekymrad över de unga föräldrarnas ickereflektion. De kräver så lite. Jag tror inte de orkar kräva helt enkelt.

    • Rune Lanestrand skriver:

      A-lott. Du gör en intressant iakttagelse om att det barnet som stämplas som ett stort problem är det friskaste. Men som säkert kommer att hamna hos BUP, Barn- och ungdomspsykiatrin.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: