När ska svensk media be om ursäkt

14 november 2016
 för sin snedvridna och vilseledande journalistik som blivit så uppenbar i rapporteringen från presidentvalet i USA. På samma sätt har det varit med ren propaganda för den stora invandrings- och flyktingpolitiken.

Upplagorna sjunker i takt med att allt fler inser att de blir förda bakom ljuset av Rapport, övrig public service, stora drakar som Dagens Nyheter och Aftonbladet som är värst.
I USA ber nu New York Times sina läsare om ursäkt för att de ljugit och vilselett i sin propaganda för Hillary Clinton och mot Donald Trump. Det tycker jag att berörda svenska medier också ska göra. Ber t ex inte Wolodarski om ursäkt kommer Bonniers stinkande flaggskepp, DN, med rätta att gå under.
Det finns en ledarskribent som hållit och håller huvudet kallt. Min favorit Alice Teodorescu, ledarskribent på Göteborgs-Posten. Låt mig citera:
”Det finns anledning att efter bevakningen av det amerikanska valet ta sig en funderare kring journalisternas roll och misslyckande. Hur många debatter har du hört i svensk media där någon uppenbart sympatiserat med Donald Trump, eller ens uppvisat någon form av neutralitet gentemot honom? Hur många inslag har visats i svensk media där den som intervjuats, i sin egenskap av Trumpsympatisör, valts ut av annat skäl än att han eller hon bekräftar den gängse nidbilden av en sådan? Det talas mycket om alla människors lika värde men kanske borde vi prata desto mer om vikten av att behandla alla människor lika.
Det är dags för media att rannsaka sig själv. Definitionen av galenskap enligt Einstein är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig olika resultat. Om två år kan statsministerkandidaten heta Jimmie Åkesson och då kan det vara för sent för den som på riktigt vill försöka förstå hur det kunde gå så snett.

Rune Lanestrand

Annonser