Den humanitära stormaktens offer

Smärtsamt se Pojkarna i Fittja som Janne Josefsson intervjuade som 12-åringar och 18 år senare skildrar hur det har gått för dem i livet.
Det är ingen uppbygglig bild av vare sig pojkarnas öde eller utvecklingen av våldet i Stockholmsförorten Fittja som i dag är ännu farligare att leva i.
Det berörde mig djupt när jag ser pojkarna som frimodigt deltar i reportaget men som redan då vantrivs med våldet i sin miljö. Lite brådmogna och jag anar redan här att det inte kommer gå bra för dem.
Det var en överraskning att Fittja redan 1999 var så drabbat av våld och dålig miljö för både barn och unga. De fem killarna Musa, Ramzy, Oguzhan, Janis och Johnny vill därifrån. Och den vältalige Musa säger att Fittja är ett helvete. Han längtar tillbaka,till den ort i Småland där han först bodde innan han tvingades flytta med till Fittja.
Instängda i denna hårda asociala miljö med dåliga hemförhållande, fäder som i sin missanpassning, utan arbete, sprit och drogpåverkade slog sina barn i förtvivlan över att de började spåra ur. Ja misshandlade dem.
Det blev en resa mellan olika behandlingshem och familjehem. De fick det materiella men saknade det de behövde mest av allt, kärlek. , Det var det snålt med på institutionerna.
Äldre kriminella kamrater och ungdomar blev deras förebilder som ledde dem till hårdare kriminalitet, narkotika och fängelsevistelser. Jag blir så sorgens över pojkarnas öde. Fem från början fina killar som med andra sociala förutsättningar kunde växt upp till meningsfulla liv. Endast en av fem gick det bra för.
De kom ändå hit med sina familjer. Jag bävar över hur det ska gå för alla tusentals ensamkommande barn och ungdomar. Har våra ministrar som yvs över massinvandringen någon gång tagit den frågan på fullt allvar?
Detta Uppdrag Granskning är ett av de bästa som Janne Josefsson gjort. Det går att se på svt 1. Det blir ett avsnitt till om Pojkarna och Fittja nästa vecka. Missa inte det.

Rune Lanestarnd