”Almedalen har fallit”

 Almedalsveckans drar för varje år till sig allt fler som vill synas i det översta skiktet av politiska och ekonomiska makthavare. Uppvaktade av en gräshoppssvärm av journalister från alla stora medier som gör samma analyser och ställer samma enfaldiga frågor som de upprepat till leda hemma i studion eller på redaktionen.

Journalisterna blåser upp det politiska Almedalsgycklet till nya oanade höjder som inte står i någon som helst proportion till vad som kommer ut av alla luftiga utspel.
Ja de tycks anse att veckan främst är till för dem. Uppsnofsade till tusen. Kanske byta namn till journalistveckan.

Aldrig framgår, den för demokratin, så förödande symbiosen mellan journalister och höjdarna, så flagrant som under Almedalsveckan. De är så avtrubbade i sin upphöjda position att de inte märker hur instängda de är i den inskränkta journalistiska kuvösen.

Och så får vi se alla standardkändisar dyka upp som ständigt leende kan hjälpa till att fylla all tid som media ödslar på detta jippo. Det tomma pratet måste hållas igång till varje pris. Blir det tyst en stund kanske fler börjar tänka på egen hand.

Grilloset ligger tät som Lützendimma över Visby. Skattefinansierad gratismat och drinkar bärs fram. Rusiga vd-ar, ministrar, riksdagsledamöter, partikassörer, generaldirektörer, landstings- och kommunalråd vinkar med sina betalkort som blixtrar i skenet från stearinljusen i stenvalven innanför Ringmuren.

Efter tillräckligt många gratisdrinkar har man glömt terror och elände från den åtråvärda globalism eliten själva har skapat. Glömd är Erik Lewins nyutkomna bok ”Almedalen har fallit.” En tänkt terrorattack mot Almedalsveckan. Vilket Gud förbjude. Det blinda SÄPO anser sig inte heller behöva höja säkerheten. Så varför oroa sig.

Rune Lanestrand