Hur många tänker på att Valborgsfirandet har djupa rötter

01 maj 2017

i bondesamhället och sammanföll när boskapen släpptes ut på bete från att stått inne hela vintern.
Då tändes eldar för att skrämma bort varg och andra rovdjur från sätrar och betesmarker i skogs och mellanbygder.
Seden var utbredd i alla de nordiska länderna för att skydda djuren och har alltså en mycket genuin och praktisk bakgrund där förlusten av rivna djur kunde vara förenat med liv eller död för våra förfäder.
Allt oftare hör vi självutnämnde experter ur finkulturen uttala sig föraktfullt om vår kultur och även nedsättande om våra stora högtider. Påsk, jul, midsommar och Valborgsfirande trots att de har eldgamla rötter i folkdjupet.
En utslätad soppa av multikultur ska det vara. Den är godkänt av fisförnäma kulturskribenter i de stora medierna. De är ytliga, vilsna, opportuna och vill, av någon outgrundlig anledning, göra allt för att förringa våra stolta folkliga traditioner.
Vad är då svensk kultur, det gemensamma kulturarvet? Den behöver inte förklaras. Det är demokrati, alla människors lika värde, minnet av högtider, en ljus midsommarnatt, smultronsmak, snöflingor i ansiktet, Den Sommartid nu kommer, en dikt av Fröding, en roman av Selma Lagerlöf.
Det är viktigt att vi slår vakt om våra traditioner. En av de finaste och äldsta från förkristen tid är Valborgsfirandet. Då lämnar vi våra vinteriden och möts kring elden, känner gemenskap och sjunger Vintern rasat ut…

Rune Lanestrand

Annonser