Kynnefjäll visade att kamp lönar sig!

08 augusti 2017

I dag tycks många ha gett upp inför övermakten och politiker som förskansat sig i partibunkrarna och inte längre lyssnar på sitt folk. Därför undrar jag om resningen i norra Bohuslän och Dalsland mot atomsopstation på Kynnefjäll var det sista framgångsrika folkupproret när makten går vilse?
När min son genom ett inlägg i går på facebook påminde mig om den unika kampen mot placeringen av  slutförvaring för kärnbränsleavfall på Kynnefjäll tog jag fram gamla lägg från min tid på Älvsborgs-Posten.
I många reportage skildrade jag kampen i Aktionsgruppen Rädda Kynnefjäll. Trakten är en typisk småbrukarbygd och det t var småbrukare och deras ättlingar som slog Goliat. Efter att natt och dag i 20 år vaktat mot att borrutrustningen som stod redo nedanför bergmassivet skulle föras upp på fjället.  Och som hindrade att det vackra Kynnefjäll blev en atomsopstation.
Geologerna varnade för stora sprickbildningar och därmed ytterst olämpligt för slutförvar. Fjället ligger också inom ett område i norra Bohuslän som drabbats av jordskalv.
Vid den här tiden var det vackra Bohuslän, som Evert Taube så fint har beskrivit i sina visor, verkligen hotat. Förutom slutförvaring av utbränt atombränsle på Kynnefjäll fanns också planer på en upparbetningsanläggning av uran och plutonium i utbränt bränsle i Sannäsfjorden.
Jag vill här med ett par bilder från den första demonstrationen 1980 med 3 000 deltagare ge en ytterligare påminnelse om denna mäktiga resning som saknar motstycke i modern svensk historia.
Efter 20 års vakthållning avgick folket med seger. Övermakten fick bita i gräset.
Den 2 februari 2000 meddelar dåvarande miljöminister Kjell Larsson att Aktionsgruppen Rädda Kynnefjäll kan avbryta sin 20 år långa vakthållning. Och att Kynnefjäll är avskrivet som plats för slutförsvar av kärnbränsleavfall.
Aktionsgruppen som är luttrad svarar att aktionsgruppen inte ska upphöra, bara själva vakthållningen. (Ursäkta att bilderna blev så luddiga. Klicka för lite tydligare bild.)
Rune Lanestrand
Kynnefjäll 2
Kynnefjäll 4
Kynnefjäll 3

Annonser

Stora tjuvar får ordnar och band

25 februari 2013

De små förs till galgen. Det talesättet lärde mig redan som liten pys ”respekten” för överheten när jag lyssnade till de vuxnas prat när trösklaget kom in för att äta.
Först senare har jag förstått hur viktigt detta talesätt var. Den folkliga politiska insikten finns väl lagrad. Och larmet gick direkt när jag lästa att president François Hollande har utnämntt Saida Larouchi Engström, vice vd på Svensk Kärnbränslehantering, SKB, till Riddare av den franska hederslegionen.
Är inte det konstigt. Ännu konstigare blir det när hon blir dobbad till riddare för att hon har löst avfallsfrågan. Frankrikes liksom svenska politiker tar tacksamt och enfaldigt emot halmstrået från SKB om att slutförvara radioaktivt avfall under havsbotten. I Sverige utanför Forsmark. Larouchi Engström ser inga som helst problem med att radioaktiviteten förgiftar vårt innanhav. ”Det späds ut” säger hon.
Den genomkorrumperade förnäma elit som sitter och tar fram kandidater till den Franska hederslegionen är så isolerad från verkligheten att de föreställer sig att folk i gemen ska tro att det SKB och Saida Larouchi Engström, säger ska väga tyngre bara för att hon är utnämnd till riddare. Jag ser det precis tvärtom.
De svenskar som det senaste året fått hederslegionens olika utmärkelser har nästan samtliga anknytning till det militära, kärnkraft och atomfysik. Man kan säga att utnämnas till Riddare av den franska Hederslegionen är den absoluta motsatsen till det Alternativa nobelpriset, Right Livelihood Awards, som ges till personer som oegennyttigt arbetar för att rädda miljön inte för att stjäla den från våra barn- och barnbarn.
Rune Lanestrand