Regionvalet – lita på vem?

13 maj 2011

Många kommer inte att rösta därför att de ogillar regionen som en onödig konstruktion som främst försörjer den politiska nomenklaturen och en hord av byråkrater som förstört sjukvården.
Många litar överhuvudtaget inte längre på politiker som ger så många fagra löften om bättre sjukvård, före valet, som sedan inte infrias.
Karl-Erik Magnusson i Uddevalla, som i många år varit nämndeman för centern, skriver i Bohusläningen att valet av parti är lätt. Det gäller att rösta bort de som haft makten och förstört Uddevalla sjukhus. Han pekar också ut partierna. Det är s, c och fp.
Under tio år har dessa tre i majoritet rustat ner sjukvården i hela regionen. NU-sjukvården, Uddevalla/Trollhättan torde vara den sämsta i landet. Det säger i varje fall de många som skriver eller ringer och berättar om vanvård inom NU-sjukvården.
Jag vill höja en särskild varningsflagga för centerns Kristina Jonäng och folkpartisten Jonas Andersson som låtit den förödande stordriften, lett av socialdemokraterna försämra sjukvården. Två karriärister som kan gå med på voilken politik som hels bara de får fortsätta sin klättring till ännu högre höjder och högre arvoden.
En annan som jag vill varningsflagga för är Jonny Nilsson (s). En riktigt politisk skojare som bara glider med och spelar kulturell. Slösar med pengar på Film i Väst medan patienterna får ligga i korridorer och sköljrum. Gillar feta arvoden.
Den förre moderata partisekreteraren, i Carls Bildts misslyckade bunkergäng, Johnny Magnusson är oberäknelig med dåligt politiskt omdöme. Häromåret väckte han som gruppledare för moderaterna förslag om ett ännu större sjukhus som skulle ersätta sjukhusen i Uddevlla och Trollhättan. Han tycker också att en månadslön på 180 000 i månaden till den nya regiondirektören är ”väl inget att bråka om”.
Av vad jag har kunnat läsa in är det främst Sjukvårdspartiet. KD och Sverigedemokraterna som vill decentralisera och slå vakt om de små sjukhusen. Men då får de inte gå ihop med s och stödja deras stordrift och centralisering.
Ändras inte sjukhusstrukturen hjälper det inte hur många miljarder man än pumpar in i sjukvården. 17 sjukhus blev 4 administrativa enheter när regionen bildades. Sahlgrenska tex har 16 000 anställda. Under de 4 år jag satt i regionstyrelsen kunde jag se hur kostnaderna för sjukvården ökade i o m regionbildningen. Kostnadsökningar på två – tre procent medan produktionen låg i stort sett på oförändrad nivå.
Tyvärr driver Gert-Inge Andersson som efterträtt den politiska olyckan Roland Andersson, som ledare för socialdemokraterna, samma centraliseringspolitik som sin företräder och vill dessutom få in Värmland i den så totalt misslyckade Västra Götalands-regionen där sjukvården mer eller mindre har havererat. Detta huvudlösa förslag stöd också av ”decentraliseringspartiet”, centerns Kristina Jonäng.
Rune Lanestrand
Tid led av sjukvårdsstyrelsen i Västra Götalandsregionen
dn svd svt svt svt expr gp gp

Annonser

När ska Göran Johansson träda fram

13 maj 2010

Många med mig väntar säkert på att Göran Johansson ska träda fram och berätta hur det var möjligt att det under hans mångåriga, stränga, regemente kunde fortgå så mycket mygel, vänskapskorruption och även misstänkta olagligheter inom stadens förvaltning.
Intrycket av Göran Johansson, som jag fick vid vårt första möte, inom Västra Götalands – regionen sitter kvar. Jag minns så väl den gången vi skulle förhandla.
Det var efter det första valet till regionfullmäktige. Sjukvårdspartiet hade mot alla odds tagit sig in i regionfullmäktige. Till detta bidrog inte minst den s k skrotkasse – skandalen, om någon minns den. Dessutom ville de stora partierna lägga ned rehab i Vänersborg. I min egen hemkommun, Vänersborg, röstade 33 procent på Sjukvårdspartiet. Sjukvårdspartiet var med sina 6 mandat vågmästare. Socialdemokraterna som troligen räknat med att få egen majoritet var förtvivlade och ville till varje pris ta makten i regionen.
De satt i krismöte i Vänersborg och ringde mig sent på kvällen. Roland Andersson och Lars Johansson, i dag riksdagsman för Göteborg, bad att få komma ut till Nyttorp för att förhandla mitt i natten. Det brann i knutarna nästa dag skulle regionfullmäktige sammanträda.
Nästa morgon skulle jag få träffa Göran Johansson. I ett rum med bara de allra närmaste medarbetarna tog han emot mig och min politiske sekreterare Jan-Olof Gustafsson.
GJ var väldigt gemytlig men jag fick en obehaglig känsla att bakom tomtemasken döljde sig en närmast despotisk politiker som inte var särskilt demokratiskt lagd. Vi kom inte överens. Varför, ska jag återkomma till.
Vi bildade en majoritet med de borgerliga och med den då politiska oerfarna Cecilia Widegren som ordförande och från Göteborg ingick bl a Jan Hallberg som jag genast fick bra kontakt. Han har fin humor. Men vi hade olika syn på centralisering contra decentralisering. Jan är centralist och ville ha regionens hela administration till Göteborg. Och han har till stor del lyckats med hjälp av Göran Johansson som också är en stark centralist.
Rune Lanestrand