Ekologiskt jordbruk kan rädda bina – biodlarna bidrar till bidöden

18 juli 2013

Biodlarna vädjar återigen om hjälp. Problemet är att lösningen är kortsiktig. Man vill främst ha ersättning för en förlorad inkomst på cirka 225 miljoner vilket inte löser problemet. Det årliga värdet av binas pollinering beräknas till 70-80 miljarder i Sverige.

Det är alltså fråga om en ren katastrofsituation om inte bidöden hejdas. Det grundläggande hotet är främst gifterna i jordbruket och utan en radikal omläggning av jordbrukspolitiken kommer bidöden att fortsätta.

Sveriges Biodlares Riksförbund (SBR) kräver i ett uttalande från Almedalen ” en uppdatering av förordningen för bisjukdomar för att lättare få ersättning för döda samhällen och en bättre samordning mellan myndigheten samt en helhetssyn och en samlad aktionsplan för att hjälpa bina. I vintras dog en fjärdedel av landets bisamhällen.”

Tyvärr går SBR kring gíft- och kemijordbruket som katten kring het gröt. Man har också varit trög när det gäller att se sambandet mellan bidöd och GMO-grödor med inbyggt gift som dödar, insekter, humlor, bin och fjärilar. Ett enormt problem i USA där sådana GMO-grödor är vanliga.

SBR är organiserat under LRF-paraplyet och undviker att stöta sig med storebror som hand i hand med staten slår vakt om den nuvarande storskaliga djurhållningen och kemijordbruket. Och som har ett ungdomsförbund, LRF-Ungdom, som vill ha fri import av GMO-foder.

Vad som sällan eller aldrig nämns är att biodlarna också själva är en del av problemet. Det är nämligen så att det moderna, avancerade avelsarbetet som försämrat många av våra gamla lantraser också drabbat bina.

För en bred allmänhet och även de flesta politiker torde det vara fullkomligt okänt att SBR propagerat och gått i spetsen för ett avelsarbete som minskat mångfalden, gjort bina svagare och mindre motståndskraftiga mot sjukdomar.

SBR har i propagandafilmer påskyndat stordriften och ett ohållbart avelsarbete som ensidigt går ut på att öka avkastningen. Precis som inom all annan djurhållning. Binas frihet med naturlig befruktning och urval är till stor del bortavlat. I dag ägnar man sig åt drottningodling, konstlad parning och t o m inseminering.

Gift-och kemijordbruket har nått vägs ände. Dagens miljardstöd till jordbruket måste helt läggas om och uteslutande kanaliseras till ekologiskt jordbruk. Samtidigt som biodlingen måste, innan det är för sent, läggas om i ekologisk riktning. Endast på så sätt kan vi rädda våra oumbärliga bin.
Rune Lanestrand
svd

Annonser

Biodlarna tar strid mot GMO-grödor

17 maj 2010

Hoppfullt att allt fler biodlare engagerar sig i kampen mot de farliga GMO-grödorna och den omfattande giftanvändningen i jordbruket.
Rapporter från främst USA visar på massdöd bland bin,fjärilar och humlor i spannmåls- och bomullsdistrikten, därför att det används så mycket växtgifter och allt fler GMO-grödor.
USA är störst i världen på GMO-bomull, den sk kallade Bt-bomullen, som dödar bin och insekter och även fåglar. Den uppgår till 80 procent av USA:s bomullsodling.
De största odlingarna med GMO-bomull ligger i Kalifornien och där är bidöden så omfattande att mandelodlingen håller på att slås ut. I Kalifornien skördas 60 procent av väldens samlade mandelskörd.
Desperat, för att lindra krisen och hjälpligt klara pollineringen tvingas man frakta runt bikupor, på långtradare, från mindre utsatta områden till områden där bina mer eller mindre gått under p g a av giftanvändningen inom det ”högeffektiva” industrijordbruket.
T o m i storstäderna klarar sig bina bättre än i de värsta jordbruksdistrikten. Bikupor på taken i städerna förekommer också här och där. Likaså klarar sig harar och vissa fågelarter bättre i stadens parker än i jordbruksbygder där giftsprutorna drar fram som värst.
Odlingen av GMO-grödor gör situationen ännu svårare. Därför att nästan alla GMO-grödor tagits fram för att tåla starkare växtgifter och/eller själva producerar ett insektsgift som dödar eller försvagar biet.
Biodlarna även i Sverige får allt större problem med plötslig bidöd, bin som inte hittar tillbaka till kupan och allt sämre övervintring. Upproret mot GMO-grödorna bland biodlarna som tagit sin början i Bohuslän och Småland sprids nu över landet.
Dessvärre har de inte sin egen organisation, SBR med sig. Sveriges Biodlares riksförbund är så nära lierat med LRF att SBR:s styrelse inte vågar ha en egen uppfattning. Utan fegt, med svansen mellan benen, ansluter sig till LRF:s uppfattning. Det innebär Ja till GMO-grödor vilket också är regeringens och jordbruksminister Eskil Erlandssons uppfattning.
Ett av världens största genteknikföretag, BASF, har tillsammans med LRF-företaget , Lantmännen, bl a samarbetat om två GMO-grödor. Potatisen Amflora och en vårraps. Båda innehåller som selektionsmarkör en antibiotikaresistent gen, nptII, som sprider sig i näringskedjan till både djur och människor. Och ökar på en redan omfattande resistens mot antibiotika.
GMO-rapsen ska dessutom tåla starkare växtgifter som drabbar bina.
Biodlare som vill kämpa för sina bin är tyvärr bakbundna genom SBR:s anknytning till jätten, LRF.
Allt fler biodlare inser därför att SBR måste lämna sitt samarbete med LRF eller själva ta ställning mot genmanipulerade grödor. För utan humlor och bin blir det ingen befruktning och heller ingen skörd.
Rune Lanestrand