Vem bestämmer vad SÄPO ska offentliggöra

11 november 2011

Att SÄPO skulle bli öppnare stämmer inte med verkligheten. När jag fick bekräftat att det fanns en akt på Riksarkivet och begärde att få se det som fanns i SÄPO-akten fick jag bara ett tiotal pressklipp. Svenska Dagbladet tycks vid den tiden vara SÄPO:s husorgan.
Klippen avslöjade obarmhärtigt vad SÄPO intresserat sig. Det var mitt engagemang mot Vietnamkriget, att jag var redaktör för boken Var står centern skriven av 10 ledande CUF-are. Att jag som landstingsman (c) i Stockholms län ansåg det fel att landstingsfullmäktige bjöd sig själv på julmiddag på Grand Hotell.
Mitt engagemang i Solidaritetskommittén för Island och Norge i fiskekriget mot England, bildande av ett lokalt parti som startades för att stoppa en storflygplats i Fyrstad. Ville ha snabbtåg i stället. Flygplatsen stoppades och nu kan vi åka x2000 från Vänersborg. Säpo intresserade sig också för mitt initiativ till Småbrukare i Väst – ett uppror mot LRF:s stordrifts, gift och kemikaliejordbruk.
Läser just i ATL att LRF ska ta SÄPO till hjälp för att stoppa djurvänner att filma och avslöja hur grisar plågas och dör i djurfabrikerna.
Jag ringde upp Lousie Cedervall Lindström som undertecknat följebrevet för att fråga vem som sekretessbedömt och beslutat om fortsatt hemligstämpel av övrigt material. Det är jag svarade Cedervall Lindström.
Beslutet kunde överklagas hos Riksarkivet. Jag överklagade förstås men har just fått avslag. Den här gången fanns också uppgift om vem som avslagit min begäran att få se alla handlingar i SÄPO-akten.
Det är två personer, arkivrådet Björn Asker och chefsjurist Efwa Westre Stövander. De meddelar också att beslutet får överklagas till Kammarrätten i Stockholm. Vilket jag gjort.
Handläggningen reser flera intressanta frågor. Är de tre nämnda personerna på riksarkivet i själva verket anställda av SÄPO eller är de arkivanställda. Vilka kvalifikationer har dessa personer för att bedöma vad som kan lämnas ut eller inte.
Det känns som en oerhört seg byråkrati där inget motiveras och man känner sig mer eller mindre rättslös.
Det ska bli intressant att se vad Kammarrätten kommer fram till och vilka som sitter där för att avgöra vad som kan lämnas ut. Finns det nämndemän med eller enbart jurister? Kan man räkna med oväld i Kammarrätten?
När det nu finns en majoritet i riksdagen för att det hemliga Stasiarkivet ska offentliggöras borde man samtidigt kräva att SÄPO:s övriga arkiv också öppnas. De är fortfarande i praktiken lika hemliga som Stasiarkivet.
I höstbudgeten äskar Beatrice Ask ytterligare 85 miljoner till SÄPO. Är det för att följa upp FRA-lagen som innebär att vi i Sverige är lika övervakade som människorna i de forna öststaterna. Det räcker inte för partiledarutmanaren Mats Odell som vill ha ett svenskt FBI också.
Har i dagarna fått det slutliga avslaget på mina överklagningar. Högsta instansen, Förvaltningsöverdomstolen har avslagit min begäran att få läsa de handlingar som rör min person hos SÄPO.
Rune Lanestrand
dn dn expr dn dn svd
dn expr dn gp sr

Annonser

Dyrt fågelfrö på Granngården

10 november 2011

Med den härliga hösten kommer allt fler talgoxar ut från skogen och pockar på mat. Bl a har de kollat bikuporna för att se om de kunde hacka fram några bin. Men där fick de tji för vi har ställt bräder på kant framför flustret.
Utan våra trogna vinterfåglar inget liv i trädgården. Att få se de små liven på fönsterbrädet oberört av 20-25 minusgrader i smällkalla vintern är väldigt livgivande.
Vi ville som vanligt komplettera talgen från fårslakten med lite goda frön. Köpte på Granngården flera olika sorter. Bl a solrosfrön. När vi i dag var på Ö o B för att köpa hönsnät, som Granngården inte hade hemma, fanns där också ett bra urval av fågelfrö.
Vi tyckte att solrosfröna var dyra på Granngården så vi köpte en påse till på Ö o B. Där kostade den 59 kronor jämfört med Granngården som tog 99 kronor.
Vi har länge tyckt att Granngården är dyr på det mesta. Men att de skulle ta 40 kronor mer för 4 kg solrosfrön hade vi inte väntat oss.
Granngården ägdes tidigare av Lantmännen. Ägs nu av EQT Opportunity som har 106 egna butiker och cirka 20 återförsäljare i Sverige. Granngården försäljning uppgår till dryga 2,5 miljarder kronor och har drygt 1 000 medarbetare.
Granngården bedriver också postorder och e-handel genom dotterbolaget Nordpost. Banden med Lantmännen är oklara. Bl a gör man reklam för ett kontokort kopplat till Lantmännen.
Rune Lanestrand
metro sr dn


Berlusconi och Frimurarna har förstört Italien

09 november 2011

SVT2 visade för en tid sedan en ruskigt bra dokumentär som visade att nedbrytningen av landet är styrt av maffian och Frimurarna. Pajasen Berlusconi har bara varit verktyget. Efter avslutat jobb avgår han och lämnar efter sig ett land i total upplösning. Precis som planerat.
Klicka här för att gå vidare och se programmet.
I dokumentären Il presidente berättar sonen till maffiabossen Don Vito, Massimo Ciancimino om hur Costra Nostra-maffian gav Berlusconi ekonomiskt stöd i början av sitt imperiebygge.
Grundaren av Frimurarlogen P2, Licio Gelli berättade hur Berlusconi lyckats förverkliga stora delar av deras scenario om en avveckling av den parlamentariska demokratin på vägen mot en auktoritär stat.
Det som i gammelmedia avfärdas som konspirationsteorier om en makt i kulisserna bekräftas här frankt av Europas främsta frimurare, Licio Gelli.
Rune Lanestrand
ab svd dn expr svt svd dn sr dn expr svt gp svd dn sr svt gp


Peru stoppar GMO-grödor

08 november 2011

Medan EU:s tjänstemän och politiker inte insett de stora miljö-och hälsoriskerna med GMO-grödor utan sitter och prövar nya godkännande har parlamentet i Peru förbjudit odling av GMO-grödor i 10 år.
Samtidigt har Limas stadsfullmäktige förklarat att huvudstaden (med 8 miljoner invånare) ska ”vara fri från genmodifierade grödor.” Borgmästaren Susanna Villarán kommer också att inleda en kampanj för att informera invånarna om vilken negativ påverkan genförändrade livsmedel har på hälsa och miljö.
I motsats till i Sverige där LRF och landsbygdsminister Eskil Erlandsson är positiva till GMO-grödor säger de peruanska bönderna nej.
Beslutet i Perus regering och i Lima är en ”hyllning till Perus bönder som förser landet med livsmedel från vår rika biologiska mångfald” säger ordföranden i Conveagro (LRF:s motsvarighet) När hörde vi ledande LRF-are tala om biologisk mångfald. Nej där härskar enfalden liksom i landsbygdsdepartementet och på Jordbruksverket i Jönköping.
Den peruanska journalisten Cecilia Remón berättar att det finns en bred uppslutning kring den peruanska kampen mot GMO. Inte bara småbönder, som i andra länder slås ut av genmodifierade grödor,utan även kockar, exportföretag, agronomer och läkare stöder kampen.
Bönderna har också gott stöd av den nyvalde presidenten Ollanta Humala som är indianättling. Det är också bland de indianska småbönderna som GMO-motståndet är som störst.
Hur kan det komma sig att de flesta storbönderna i LRF som många är både lantmästare och agronomer ändå inte inser de uppenbara riskerna med GMO? Det är funderar jag mycket över. Beslutet i Peru är mycket glädjande. Kanske går det ändå att stoppa GMO-galenskapen.
Rune Lanestrand
dn skd


Misshandel av Reinfeldts son kanske öppnar ögonen ..

06 november 2011

på de styrande i landet. Nattligen och dagligen misshandlas ungdomar från de lägre samhällsskikten utan att det blir så mycket mer än en notis.
Jag har länge väntat på att riksdag och regering ska ta allvarligt på det ständigt ökade våldet i samhället. Jag hör från allt fler äldre att de inte längre vågar gå ut i stan på kvällar och nattetid. Det är hemskt vilken förändring det skett de senaste åren säger de.
Det har också skett flera våldsamma mord på äldre lantbrukarpar som gör att många på landsbygden känner lika stor oro för utvecklingen som folk i stan.
Statsministerns yngste son Erik Reinfeldt har tidigare varit inblandad i misshandelmen det tegs ihjäl av medierna. Flera stora politiskt korrekta medier väljer även den här gången att inte publicera.
Jag hoppas att någon rakryggad riksdagsledamot begär en riksdagsdebatt om det växande våldet på gator och torg. Det går inte att försöka tiga ihjäl detta längre.
Här skulle de sociala myndigheterna lägga sitt krut i stället för att malträtera oskyldiga familjer som i Sandviken. Nu för tiden finns knappast en socialarbetare, som förr, ute på kvällar och nätter för att hjälpa ungdomar. De vågar väl inte och så är det mycket bekvämare att sitta bakom ett skrivbord och skriva utredningar med många fina ord om ”Barnens Bästa.” Föräldrarna måste ta större ansvar för sina telningar. 16-åringar som Erik Reinfeldt ska förstås inte mitt i natten vistas i så en kriminell högriskmiljö som vid nattklubbarna runt Stureplan.
Det duger inte att än en gång skicka fram någon politisk korrekt uttolkare från Brottsförebyggande Rådet, BRÅ, som ska lugna befolkningen.
Något måste göras åt de ”importerade” ligor som härjar och som även hotar myndigheter som t ex kronofogden.
Trots att statistiken talar sitt tydliga språk snackar BRÅ om tolkningssvårigheter och hur svårt det är att tolka statistiken. Den myndigheten kryllar av självutnämnda experter och har feta miljonanslag för att dölja det enorma misslyckande som det stora antalet misshandel och våldtäkter innebär. Och som oroar både ung och gammal.
Rune Lanestrand
gp dn dn gp dn sr dn svt expr svd dn dn gp expr svd dn gp gp dn gp dn metro


Socialen i Sandviken är tyvärr inte unik

03 november 2011

När vi med tårar ser kvällens Uppdrag Gransknings starka program om hur Thomas och Jennies familj våldtagits av Socialen i Sandviken väcks många minnen till liv. Minnen från mina 8 år i socialnämnden på 90-talet. Jag satt också i det utskott som tog beslut om att ta barn från sina föräldrar. Med stöd av LVU, Lagen om Vård av Unga.
Jag minns igen hur beslut som fattats höll mig vaken om nätterna. Även om jag reserverat mig plågades jag av vissa beslut. Jag minns särskilt ett ärende som i sak påminner mycket om Mardrömmen i Sandviken. En julafton slog tjänstemännen till och tog hand om en liten pojke som det senare visade sig vara helt felaktigt. Beslutet togs på s k delegation till ordföranden som gick på tjänstemännens förslag och vi fick inte förrän in på nyåret reda på ingripandet. Och kunde ställa till rätta.
När jag kom till socialnämnden och mötte tjänstemännen hade jag väntat mig hög social kompetens, medkänsla och empati för socialt utsatta. Med några få undantag lyste dessa egenskaper tyvärr med sin frånvaro. Tydligen inget som prioriteras vid intagningen till den akademiska utbildningen.
Efter min erfarenhet som politiker i socialnämnden och socialutskottet är jag mycket kritisk till hur det kan gå till. Jag känner igen okänsligheten, ofelbarheten, självförnöjdheten och maktfullkomligheten från vissa tjänstemän och chefers sida. Ingen i förvaltningen eller i nämnden i Sandviken kunde heller erkänna att de begått minsta fel. En bunkermentalitet utan dess like.
Det fanns också under ytan en nedsättande syn på oss folkvalda. De hade ju minsann så fin utbildning. Vi hade ju inte som dom läst på högskola och universitet.
I detta sammanhang finns inget så farligt som en färsk socialsekreterare som utan minsta erfarenhet från livet, genom en föredragning i nämnden, kan förstöra en familjs hela framtid. Jag har tyvärr sett exempel på detta.
Att jag nu skriver beror på att jag vill varna för Socialen. Där kan ske de grövsta övergrepp mot enskilda och familjer. Jag vill också hedra Jennie och Thomas för att de orkat kämpa för sin rätt och på så sätt kan ingjuta mod i andra drabbade.
Har tidigare skrivit om att HVB-hem (Hem för Vård och Boende) inte är bra för flyktingbarn. Hem för Vård och Boende.
Socialförvaltningen i Sandviken är inte unik. Och det är precis som i fallet ”Mardrömmen” i Sandviken praktiskt taget omöjligt att nå rättvisa och få upprättelse. När de inte vill svara gömmer de sig bakom sekretessen.
När en familj, ett barn, hamnar i klorna på socialförvaltningen då är det inte slut på problemen. Då börjar de verkliga problemen. Undvik därför att blanda in Socialen. Det måste alltid vara den sista utvägen. Klicka här för att se Mardrömmen i UG.
Rune Lanestrand

dn svd  sr gp


Fukushima, USA? Sverige? – en tidsfråga

01 november 2011

Nedanstående film varnade för just en sådan fasansfull reaktorolycka som skedde i Fukushima. Men inget tycks hjälpa för att kärnkraftskramarna ska ta sitt förnuft tillfånga. Särskilt inte i Sverige. Där regering och Statens Strålskyddsmyndighet kör de livsfarliga uppgraderade reaktorerna utan betänkligheter.
Maud Olofsson har t o m hotat att lagstifta för att ägarna ska producera för fullt vid de nedgångna svenska kärnkraftverken som inte är byggda för att köras så hårt utan i stället borde ställas av utan dröjsmål. Fukushima
Så nära ett reaktorhaveri var kärnkraftverket i oskarshamn.
Väljarna i Håkan Juholts riksdagsvalkrets som även omfattar Oskarshamn torde vara de som lever farligaste.
Tänk när svenska atomkramare i riksdagen, i likhet med den japanske parlamentarikern Yasuhiro Sonoda, tvingas dricka vatten från Oskarshamn, Ringhals eller Forsmark. För att lugna befolkningen efter en härdsmälta. Tyvärr ingen sciense fiction. Jag ser i andanom Jan Björklund eller Carl Hamilton höja första glaset.
Rune Lanestrand
sr expr sr sr svt svd gp dn