Ungern; mitt bondehjärta gråter

Den brustna dammen vid aluminiumfabriken i Västra Ungern är en katastrof utan dess like. Den giftiga sörjan kommer att ödelägga stora markområden och förgifta floder och sjöar för lång tid. Katastrofen är i nuläget oöverblickbar.
Man förstår hur lite medierna och även s k ”experter” begriper av allvaret. Hörde på morgonen en svensk tv-journalist rapportera att bara man skalar bort den förgiftade jorden, som redan täcker enorma områden, så kan man odla igen.
Det är bara den haken att det endast är matjorden man kan odla i. Och var ska man lägga all matjord, alla träd och allt annat förgiftat. Mitt bondehjärta gråter.
Nu kommer sanningens minut och sluträkningen för det kortsiktiga och farliga industrisamhället som inte bara trängt tillbaka jordbruket utan nu också förgiftar åkermarken och vattnet som är grunden för allt levande.
Runt om i Europa och i världen finns liknande giftdammar och läckande soptippar som tidsinställda bomber. Även i Sverige. Ett resultat av mänsklig hybris, vårt aningslösa och ohämmade konsumtionssamhälle. När talade EU som ska ta sådant ansvar för miljön om detta. Det är ju dessa enorma miljöhot man skulle kartlägga, övervaka och som i fallet med den havererade dammen i Ungern sätta in alla resurser på.
I stället skickar EU via Jordbruksverket ut inspektörer som går med tumstock och mäter gräsets längd på betesmarkerna och räknar träd i svenska beteshagar.
Trots att dammen tydligen riskerar att haverera ytterligare hörs inget från Bryssel eller Sverige heller för den delen. Den svenska internationella katastrofstyrkan i Karlstad borde redan varit på plats för att hindra dammen att spricka ytterligare.
Det är detta oengagemang som gör att allt politiskt fagert tal om hur mycket man bryr sig om miljön framstår alltmer som tomt prat och röstfiske.
Rune Lanestrand
DN SVD GP SVD

Annonser

4 Responses to Ungern; mitt bondehjärta gråter

  1. Annica Ericson skriver:

    Tack för din insändare! Den har nått upp till Falun och Dalademokraten!
    Uttrycket ”You can´t eat Money” blir alltmer aktuellt!

  2. Lisa skriver:

    Vad ska vi göra då? Vi som ser vart det bär hän? Vi borde samla våra krafter och bygga gott. Jag vaknade vid vargtimmen inatt och låg sömnlös över så mycket som sker på vår jord. Och vet inte vad jag ska börja med. Jag försöker leva som jag lär så gott det går, men det räcker inte. Det motarbetas till och med ganska kraftigt. Hela vårt samhälle bygger på en ekonomi som leder till jordens utarmning, och alla partier stödjer denna modell. Jag försöker informera så mycket jag kan. Jag försöker visualisera den värld jag vill leva i. Och så får 3 ytterst stenåldersekonomer nobelpriset. Gifterna väller ut och den kokta grodan ligger kvar innan den långsamt dör. Katastroferna är inte tillräckligt hemska? Inget av det jag gör verkar ha någon framgång. Men, det kanske finns fler av oss som vill bra, och gör bra, det kanske bara inte märks så mycket.
    Vi skulle inte ens behöva känna att vi tar åtskilliga steg tillbaka! Tänk bara allt arbete man kan utföra som gör bra saker! Istället för att springa på gym som bara drar el. Meningslösa, burlevande, hamsterkonster. Tänk den stolthet att arbeta och känna att allt man gör är för naturens och mänsklighetens bästa! Tänk all tid och kraft som skulle kunna ägnas åt annat än en ny giftprodukt. Tänker på all forskning, tid, pengar och gifter som läggs ned på att få en stek att smaka som om den är rökt, och istället lära ut hur man röker steken istället, kort och gott. Det måste vara mer ekonomiskt och resurssparande. All denna kunskap som vi besuttit som hivas över kant, det är DEN som för oss, kanske inte bakåt, men över kanten nedför stupet. Alla som säger att det bara för svält och elände förr känner nog inte till hur mycket arbetsglädje och stolthet det faktiskt fanns i byarna.
    Usch, det är mycket nu. Jag vet inte vad jag ska göra för att få tillbaka tron igen.

  3. Inga-Lill J skriver:

    När man hör o ser sådant som katastrofen i Ungern så får det mig att TYVÄRR inse att mänskligheten är på väg utför. De flesta rullar på som om inget hade hänt och bryr sig föga. I alla fall inte så länge de tjänar pengar och har råd att skaffa sig alla nya prylar som ju är ett ”måste” i moderna hem. Miljötänk är för många bara att byta till gas eller etanolbil och lågenergilampor. Sen har man gjort sitt för miljön tycker man.
    Att vi skulle behöva bryta med hela vår nuvarande livsstil är det inte många som inser TYVÄRR (igen).
    Vi skulle behöva ta åtskilliga steg tillbaka men det är det inte många som skulle ställa upp på och därför tror jag att vi är på väg utför. De som vägrar inse kommer att dra med sig alla andra också.
    Det här låter kanske pessimistiskt men jag tror att det istället är realistiskt. Åminstone när man ser vilken total avsaknad på ett riktigt miljöengagemang som finns ute bland vanligt folk och inte minst bland de rådande politikerna. Jag känner ibland total hopplöshet.

  4. Eva Ivarsson skriver:

    Ja vad det är fruktansvärt! Svårt att ta in sådana här enorma katastrofer. Man ser ,läser och lyssnar på vad som sker men förstår ändå inte vidden av alla hemskheter vår planet ska utstå. Vad blir det nästa gång och nästa gång o.s.v.? Maktlös känner man sig inför pengars allenarådande. Hm,var är de svenska ”hjälparna”, och politikerna, är de helt uppslukade av att ha koll på i vilken korridor sd-folket befinner sig i? I TV-rutan skriker budskapet om akut hjälp mot oss men….?? Sorg är ordet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: