Eskil Erlandsson – minkburarnas skyddshelgon

Under min tid som politisk redaktör på Älvsborgs – Posten (c) och som tidigare redaktör för Småbrukaren har jag följt och bevakat drygt dussin jordbruksministrar. Ingen har ställt till så stor skada för jordbruket, landsbygden och miljön som Eskil Erlandsson.
Eskil Erlandsson är utan tvekan den sämste jordbruksministern Sverige har haft. Ingen jordbruksminister har heller, så långt jag minns, varit så impopulär som Erlandsson, både bland konsumenter och bönder.
Centerns och jordbruksminister Eskil Erlandsson politik innebär påskyndad rationalisering med fler och större sammanslagna gårdar, ökad rovdrift på människor, djur och jord och fortsatt avfolkning av landsbygden. Ekologi är ett främmande begrepp för Erlandsson.
En del journalister har kanske gått på hans fina prat om ”goda och nyttiga livsmedel.” Och ”Matambassadörer”.
Men i praktiken arbetar Erlandsson, uppbackad av LRF-toppen och Jordbruksverket, medvetet för en ökad koncentration av produktionen till allt större enheter. Det är bara att granska vilka bidrag som utgår till jordbruket.
Erlandssons fagra tal om ”småskaligt och närproducerat” är bara en kuliss. Fler statliga miljoner än tidigare går som investeringsbidrag till fler och större djurfabriker.
Därför intar Erlandsson en oengagerad inställning till de plågade burminkarna. Han gillar ”effektiv” stordrift och håller en skyddande hand över minkburarna.
Precis som han inte tycks beröras eller reagerar mot det systematiska djurplågeriet i höns, kyckling, svin– och mjölkfabrikerna. Där de största närmar sig 1500 mjölkkor vilket också innebär total obalans mellan gödsel och areal som i sin tur leder till svåra miljöproblem. Bl a övergödning av Östersjön.
Djurfabrikerna uppfyller inte djurskyddslagens krav på ”naturligt beteende”. De är förlegade och inte värdigt ett civiliserat samhälle. Tänk på det när du jagar röda lappar i supermarket.

De små och medelstora mjölkbönderna har under Erlandssons tid slagits ut i större utsträckning än någonsin tidigare.
För 13 000 gårdar under 8 tunnland åker har Erlandsson dessutom tagit bort gårdsstödet. Det innebär mer EU-stöd till gods och herresäten.
Inom ramen för centern och Erlandssons tal om småskalighet ryms inte bara djurfabrikerna utan också de minkfarmer som Djurrättsalliansen har granskat . Farmer med upp till 50 000 minkar.
Eskil Erlandsson är också, helt i strid med bönder och konsumenter, och i motsats till sina företrädare på jordbruksministerposten, en varm anhängare av GMO i livsmedel och i grödor.
Jag uppfattar Eskil Erlandsson som minkburarnas och djurfabrikernas eget skyddshelgon och som Monsantos främste ambassadör i Sverige och i EU där han driver på för godkännande av fler GMO-grödor.
(Ordspråket, Liten tuva stjälper stort lass kan göra sig påmint. Det lilla plågade djuret i de små burarna kan åstadkomma ett dödligt bett på Erlandsson och Alliansregeringen.)
Rune Lanestrand

SKD GP GP GP DN DN href=”http://www.svd.se/nyheter/politik/valet2010/svagt-overtag-for-alliansen_5135969.svd”>
DN SVD SVD SVD DN

Annonser

8 Responses to Eskil Erlandsson – minkburarnas skyddshelgon

  1. […] Eskil Erlandsson – en olycka för landsbygden Varför? […]

  2. Anne Ringborg skriver:

    När jag som miljöpartist valkampanjade i Lidingö centrum passade jag på att uppmana centerpartisterna att klå upp jordbruksministern.
    Förmodligen har de följt mitt goda råd (men tyvärr inte tillräckligt grundligt)för nu har han gått över
    till moderaterna.
    Tack Rune för att du använder din röst så väl!

  3. Lasse Strömberg skriver:

    Då skulle du hört Eskils förklaring till att gamlingar i Ystad får äta potatis som är kokt i Holland, körd till Västergötland och senae serverad i Ystad.
    Hela lösningen låg i att uppmana gamlingarna att ställa krav…
    Det hela utspelade sig på ett möte med mjölkbönder i Småland:

    http://fotolasse.se/index.php/samhalle/valrorelse-for-lokal-mjolk.htm

  4. Allan skriver:

    Även om sårbarhetsaspekten är nog så viktig är det för mig minst lika viktigt att du som självhushållare känner till, och kan påverka produktionsförhållandena för dina grödor och djur. Det känns även gott i hjärtat att veta att maten sluppit utsättas för långa miljöförstörande transporter.
    Men som sagt, innan du sätter i gång kolla hur klåfingriga kommunpolitikerna är.

  5. Inga-Lill J skriver:

    Ja, kan man leva åtminstone delvis på ett självhushåll så är man inte alls lika sårbar som om man sitter i ett höghus inne i staden. Där är man ju fullständigt utlämnad om det skulle bli exempelvis ett långvarigt ström avbrott under den kalla årstiden.
    Vi har upplevt detta under fem dygn efter en storm på 90-talet. Som väl var bodde vi här på vårt småbruk och klarade oss riktigt bra.
    Större problem fick mina föräldrar som bodde med elvärme inne i samhället. De var visserligen inte utan ström särskilt länge denna gången men det blev genast bekymmer.
    Det är nog så med mycket i dagens samhälle ju mer koncentrerat o storskaligt allt blir ju mer sårbart blir det om något skulle hända. Man kan faktiskt inte säga att det inte kan hända något så naiv får man inte vara.
    Det skulle kunna vara bombattacker eller svåra väderfenomen. Vi kan inte veta vad som kan hända. Klimatförändringarna går snabbt det har ju märkts denna sommar inte minst.

  6. Allan skriver:

    Det var verkligen roligt att läsa S O Olssons inlägg. Enligt mitt sätt att se tänker du absolut rätt. På detta sättet skulle även befolkningen på landsbygden plötsligt komma att öka. En ökande andel av valmanskåren, som håller ihop inbördes, måste politikerna ta hänsyn till. Tänk vilken ljus framtid!
    I dagsläget gäller det dock att se upp var man bosätter sig. Enligt kommunernas hemsidor finns det nämligen fall där ingen får ha någon enda djurindivid för produktionsändamål av varken nöt, får, häst, gris, get eller fjäderfä utan särskilt tillstånd från kommunens miljö-och byggnämnd. Om bestämmelsen tillkommit för att storbönderna skall slippa konkurrens eller för att säkra byråkraternas jobb, eller kanske rentav bådadera framgår inte.
    För det är ju ingen tvekan att djuren i dessa småbrukarbesättningar är de som djurskyddsmässigt har det allra bäst. Där är de oftast inte heller pressade att producera på topp som fallet är hos godsägare och godsarrendatorer. Men detta struntar uppenbarligen beslutande politiker i.

  7. Sven-Olof Olsson skriver:

    Måste säga att jag i stort sett instämmer igen även om jag inte vill vara lika elak i formuleringarna.

    Om jag var ung skulle jag söka efter ett boende på landet med minst 1 ha mark (gärna upp till säg 5 ha men inte mycket mer) omkring. Där skulle jag bo och kanske pendla till ett närbeläget arbete, eller gärna via internet sköta stora delar av ett jobb hemifrån. Inte ta avstånd från dagens samhälle utan (på arbetstid) delta som alla andra.

    Samtidigt skulle jag försöka att med utnyttjande av den omgivande marken utveckla största möjliga självförsörjning. Höns, Getter, Lyckliga grisar m.m. En livsföring som följer årstidernas växlingar nära naturen. Bland länkarna på den här bloggen finns en hänvisning till tidningen Åter. Där kan man lära sig mycket.

    Om sen av någon anledning i framtiden den Stora katastrofen inträffar. Allt kraschar och det kommer ingen ström i eluttagen längre. Då skulle jag ha chansen att dra ner och överleva på självhushållning.

    Jag bor nära centrum i Upplands Väsby och är nu tyvärr för gammal att hinna med en sådan omställning. Men till alla unga som har chansen och ekonomiska möjligheter säger jag: ”Tänk igenom detta och pröva!” Jag tror att många skulle få ett lyckligare liv än det som är möjligt om man bor i en storstad.
    /SOOlsson

    • Lisa skriver:

      Här hittade jag ju det! Jag är på god väg att göra just det som du skriver om SO. Än så länge har vi inga djur, man min sambo funderar på biodling och vi kanske ska få några höns. Det skulle vara underbart att ha en mjölkko, en gammaldags sort kanske. Vi flyttade från centrum av storstaden och ekorrhjulet och satsar på att bli så självförsörjande som det går, långt ute på landet, samtidigt som vi arbetar, både hemifrån och bortifrån. Samtidigt som jag engagerar mig i min närmiljö och förpestar kommunpolitikers tillvaro lite då och då med jobbiga frågor och levererar lite fakta. (Annan fakta än de som de tagit sina politiska beslut på, som tagits någonstans ovanför deras huvuden, precis som Eskil väntar på beslut ovanför honom, med direktiv från EU.) Här får man ingen hjälp eller stöd från kommunpolitiker. Vi får skylla oss själva som valt att bo där vi bor, menar de faktiskt. Men, jag har bestämt mig för att inte se det som någon nackdel.

      Till alla unga, gamla, det är fantastiskt att ta ansvar för sin lilla del, att bidra till en bättre miljö, försöka finna och utveckla energibesparande uppfinningar, odla, (barnen älskar det! och bin och humlor oxå.) Säger som de vise indianerna. Västmänniskan måste lära sig odla, verkligen ta hand om jorden, annars kan vi faktiskt hälsa hem. Jag älskar att vara oberoende kanske mer än de flesta.

      Livet är underbart! Bara man stänger av valdebatten och inte går på deras kraftigt friserade och retuscherade vallöften.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: