Årets första ankungar

Efter 33 dagars trogen ruvning kläcktes årets första ankungar. Endast med avbrott för att äta och dricka har ankmamman värmt och vänt äggen några gånger varje dygn. Medan draken har vaktat dem.
På elva ägg blev det 10 små ällingar som nu ligger som i ett rede och väntar på att mamma anka, som har tagit sig ett välgörande dopp i dammen, ska komma tillbaka.

Ankor har väldigt god pli på sina ungar, ankmamman säger till ungarna att ligga helt tysta medan hon tar ett bad i dammen borta vid smedjan. Sedan ligger de snällt kvar och värmer varandra tills ankan kommer tillbaka och med ett särskilt ljud talar om att nu får de röra sig igen.

Så gör ju även rådjur som kan få det nyfödda kidet att ligga orörligt medan geten rör sig bort för att förvilla bort människor eller rovdjur.

Ankor är nog den tamfågel som är minst manipulerad och därför är stark, sällan sjuk och med mycket av de ursprungliga egenskaperna kvar. I motsats till de flesta kalkoner och höns som genom ensidig avel på A-limjen (=avkastning) blir allt sjukare, svagare och knappast ruvar längre. Det sköter de stora kläckningsmaskinerna, på några tusen kycklingar åt gången, om.

Hönsens lantraser och bronskalkonen har ruvlust och gamla nödvändiga egenskaper kvar för överlevnad, från livet i det fria. Hjälp till att bevara dem. Ankan på Nyttorp är en Myskanka och den enda fågel, mig veterligt, som äter mördarsnigel.
Om ett tag tar ankmamman med sig ungarna till dammen. Märkligt nog så tål de inte att bli blöta de första två veckorna, särskilt inte om det är svalt väder. Det är en härlig syn när de kastar sig i vattnet den första gången.

Rune Lanestrand

Annonser

One Response to Årets första ankungar

  1. Inga-Lill J skriver:

    Vad roligt det är med de nya små liven!
    Jag hade blekingeankor tills för ett år sen. De lyckades bara kläcka en kull med ällingar på de tre åren jag hade dem. Men när det hände var det både överraskande o roligt. De fick 11 stycken. vi hade dock svårt att hysa dem på ett bra ställe vintertid så de såldes till en lantrasfantast uppe i Strängnäs jag fick tag på henne genom lanthönsklubben. Så förhoppningsvis så finns väl någon av ”våra” ankor kvar hos henne. Vår ankmamma ruvade i en liten bolåda alldeles intill dammen som de simmade i. Hon var också bara framme korta stunder för att äta.
    Och plötsligt en dag så simmade 11 små i dammen med de vuxna ankorna. Det var en riktig överraskning för jag hade hela tiden trott att hanen var steril. Det finns ju så få kvar av blekingeankan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: