Mygelkulturen – ett hot mot demokratin

Mygelkulkturen bör granskas och analyseras skriver Dine Malmsten i sin kommentar. Och jag kan bara hålla med. Får den nuvarande utvecklingen med ständiga avslöjanden av politiker som fifflar och hugger för sig, pågå, tappar människorna allt förtroende för politiker och i grunden också för vårt demokratiska system. Efter tio år i Vänersborgs kommunstyrelse, 4 år i kommunstyrelsens presidium och 7 år i barn- och ungdomsnämnden och ledamot i kommunala bolag har jag sett hur svårt det är att komma åt och ändra det som fungerar dåligt inom det offentliga.
Ofoget att anställa tjänstemän efter partibok är inte bra och gynnar mygelkulturen. De har någon slags osund politisk immunitet. På lägre nivåer sliter folk ihjäl sig för att klara ständiga besparingskrav för att pengar ska gå till kommunalrådsmonument som Arena Vänersborg. Medan byråkraterna blir fler så att de i detalj kan styra de som arbetar på ”golvet”. Lojala personer som strävar på men ofta förlorar sin arbetsglädje genom chefernas ständiga övervakning och ibland rena trakasserier.
Sedan ska sägas att det finns också bra chefer men de växer inte på trän. Politikerna anställer allt oftare riktiga flåbusar för att de hjärtlöst ska kunna skära i välfärden. Och det är mest såna som blir befordrade i dag. Mygelkulturen bör studeras och analyseras. Men för att det ska bli en ändring bör bör helt nya människor komma in i politiken. Många av dagens ledande skikt, inte bara i Vänersborgs kommun, har suttit i 20-30 år, blivit cyniska, smått folkföraktande men helhjärtat uppbackade av kommunens servila informationsavdelning och den lokala tidningen. I det här fallet ttela.
Hur många år satt inte Göteborgs kejsare Göran Johansson på den högsta posten. Ingen kan väl tro att det gynnade demokratin eller invånarna i Göteborg. Nu öpnnas den politiska varbölden tack vare Janne Josefsson och Uppdrag granskning.
Rune lanestrand

Annonser

2 Responses to Mygelkulturen – ett hot mot demokratin

  1. Jan Wiklund skriver:

    Det här påminner om en historia min journalistkompis berättade för många år sen, på 80-talet.
    Det var en liten stad i Wales, tror jag. Där kom den lokala tidningen på att de ledande politikerna hade fifflat med pengar ganska grovt vilket ledde till att de åkte i fängelse. Ett nybildat lokalt parti gick till val på parollen ”hederlig kommunförvaltning” och vann. Efter ett par år åkte även de i fängelse för förskingring.

    Det är inte personerna det är fel på. En rutin ska fungera oberoende av personegenskaper, vilket väl är ungefär detsamma som att den politiska kulturen ska vara sådan att normala hederliga människor premieras. Om de inte gör det är det den politiska kulturen/rutinerna det är fel på, inte personerna.

    I vårt fall består felet i topptunghet. Alltför mycket av det politiska intresset fokuseras på att välja in personer som ska göra saker åt oss. Inte att vi ska göra det själva. Klyftan mellan väljare och valda blir på det viset orimligt stor och väljarna har ingen möjlighet att kontrollera vad de valda gör. De har helt enkelt inte kompetensen.

    Det borde gå att vetenskapligt ta reda på hur stor andel av befolkningen som måste vara engagerad i politiska rörelser (inte nödvändigtvis partier) för att den politiska kulturen ska vara frisk och inte tillåta mygel och korruption. Ska vi säga 20 procent? Om det är ungefär så många blir det så många som håller tummen i ögat på de valda att dessa håller sig i skinnet. Om det är så många blir det dessutom alltför många att muta.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: