Kan EU tvinga Sverige bryta uran?

Det är den svåra frågan Kerstin ställer i sin kommentar till inlägget om uranbrytning i Oviken och i Sverige. Det råder stor osäkerhet och starkt delade meningar om hur det verkligen förhåller sig.
Enligt Euratomfördraget ska EU inte kunna tvinga ett land att bryta uran. Däremot är det, enligt artikel 52, EU som bestämmer över uranet när det är brutet. Men dessvärre innehåller fördraget också en brasklapp, artikel 70, som kan ge EU möjlighet att vidta sanktioner mot en land som inte bryter uran om EU vill det.
Junilistans ordförande Sören Wibe som mer och mer framträder som en av Sveriges värsta kärnkraftshökarna vill tona ner betydelsen av den skrivningen. I stället hänvisar han till det undantag som Sverige fick i samband med medlemsskapsförhandlingarna.
I själva anslutningsakten fogade Österrike, Finland och Sverige en förklaring där det framgår att det är varje stat som ska avgöra om den skall bryta uran. De som i motsats till Sören Wibe inte vill ha kärnkraft och inte vill bryta uran i Sverige menar att det inskrivna undantaget inte är mycket värt och pekar bl a på artikel 70 i Euratomfördraget.
Den alltid lika pålästa EU-parlamentarikern Eva-Britt Svensson (v), anser att det antagna Lissabonfördraget ytterligare har urholkat Sveriges möjlighet att gå emot EU i fråga om uranbrytning.

Med den fega inställning som de ledande politikerna intar till EU kan man fråga sig vad undantagen är värda. De flesta tycks vilja sälja ut svensk självbestämmanderätt så mycket de nånsin kan. Att hävda nationella, regionala, folkliga intressen tycks närmast betraktas som majestätsbrott i Rosenbad och i riksdagens EU-nämnd.
I stället springer ofta svenska ministrar och de allra flesta EU-parlamentariker före Bryssel när det gäller att hävda EU:s överstatlighet. Jag tycker många av dem förråder sitt land. När det gäller stora livsavgörande frågor tycks de totalt strunta i sitt land och de människor som valt dem. Min slutsats är att det endast är ett fredligt, brett och starkt uppror som kan stoppa uranbrytning i Sverige.

Det får inte bli som en västgötakonstnär skildrade framtiden på målade tavlor som han hade med sig och ställde ut på det Nordiska miljölägret, med 500 deltagare, på Hven 1976. Jag ångrar än i dag att jag inte köpte en tavla. Kanske tyckte jag då att hans skräckscenario var överdrivet.
Motivet, till den tavla jag främst fäste mig vid, var en gruvöppning vid de vackra västgötabergen i full blomning. På ryggen bar arbetarna upp bruten uranmalm. Runt öppningen stod kpistbeväpnade soldater i full krigsmundering med EU-emblem på uniformen. Finns det någon som har sett tavlorna eller känner till konstnären så hör av er.
Rune Lanestrand

Annonser

6 Responses to Kan EU tvinga Sverige bryta uran?

  1. Stan skriver:

    Från ett inslag på sr.se 10 feb:
    – Risken är att ett företag kommer in och gör miniminivå, bryter det som är lätt tillgängligt och lämnar resten, och vi får ett avfallsproblem. Jag är inte säker på att myndigheterna som är ansvariga i dag har den kunskapen eller har möjlighet att säga nej, säger Bert Allard, professor i miljökemi vid Örebro universitet.

     http://www.sr.se/ekot/artikel.asp?artikel=3431025

    ”fredligt, starkt och brett uppror” – Precis! NU!

  2. Inga-Lill J skriver:

    Min högst privata åsikt är följande: Låt uranet ligga där det ligger därmed ingen förstörd natur och inget farligt läckande avfall. Skrota kärnkraften! Ju fortare dess bättre. Alla måste minska på sin energiförbrukning i det här högenergisamhället. Om vi tar oss i kragen finns det oerhört mycket som drar energi som vi egentligen inte behöver. Man kan börja hemma hos sig själv. Vi har mycket som drar enormt mycket energi bara i våra egna hem(jag också.)
    Man ska ju sopa framför sin egen dörr först säger man ju. Västvärldens energiförbrukning är ju långt över vad som kan anses som rimligt och det driver fram en rovgirighet på att utvinna vartenda uns av jordens resurser framför allt de ändliga. Och kvar lämnas förstörd natur och giftiga restprodukter.

  3. Kerstin skriver:

    Själva vitsen med de oreglerade marknaderna är ju att de multinationella företagen ska kunna köpa upp och exploatera alla världens naturresurser och stoppa vinsterna i de egna fickorna.

  4. Jan-Ola Gustafsson skriver:

    Beträffande uranjakten i världen som pågår utan att man vill väcka den ”björn som sover” (en bra liknelse av den svenska allmänheten!) så hade radions program KLOTET i P1 ett program som handlade om huggsexan om Sveriges uran. Radioprogrammen brukar gå att lyssna på via SR:s hemsida och det här programmet gick den 3/2 kl 13.20, den 4/2 kl 19.03 samt den 5/2 kl 01.03.

    Om inte en vaken allmänhet via olika kanaler följer de multinationella gruvjättarnas begär efter svenska naturresurser, så kommer vi snart att vara berövade det som andra tjänar stora pengar på medan vi får ta hand om avfallet.

  5. Jan-Ola Gustafsson skriver:

    Om man går igenom allt fikonspråk som (med avsikt)gjorts svårtydbart i dessa ärenden, så blir resultatet att den enskilda nationalstaten INTE bestämmer över strategiska råvaror som UNIONEN anser sig behöva (EUSR-Europeiska Unionen av Sovjetliknande Rådsrepubliker, som den österrikiske författaren Karl Steinhauser skrev om i sin bok för ca 12 år sedan).
    Multinationella gruvföretag är redan i full färd med att planera för utvinning av uran i Sverige, och våra fyndigheter är eftertraktade eftersom de är lättbrutna med hänsyn till belägenhet och övrig infrastruktur som gör det avsevärt billigare att bryta dem här jämfört med en del fyndigheter på andra kontinenter. Vår befolkning av sömngångare och kreditslavar bryr sig tyvärr inte om vad som sker med vårt land, allt medan vår självständighet säljs ut framför våra ögon av våra ”folkvalda” politiker

  6. Ingeborg skriver:

    Här kommer en intressant artikel om uranbrytning i Sverige.
    http://eutext.blogspot.com/2008/11/lissabonfrdraget-uranbrytning-i-sverige.html
    Det är en insändare som ifrågasätter riksdagsledamöternas kunskaper bl.a.
    Så här börjar artikeln.
    ”I Svenska Dagbladet, Synpunkt var följande insändare införda, den första
    den 22 oktober 2008 och den andra den 10 november 2008. Riksdagsman Göran Montan svarar på den första insändaren och verkar dåligt insatt vilket också Kerstin Magnusson anser och ifrågasätter riksdagsledamöternas kompetens och det gör jag också. Våra folkvalda anser sig inte behöva ta del av vad ”allmogen” anser utan de styr vårt land som deras eget fögderi.

    EU kan bestämma om svensk uranbrytning”

    Läs gärna hela artikeln

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: