Eskil Erlandsson – minkburarnas skyddshelgon

14 augusti 2010

Under min tid som politisk redaktör på Älvsborgs – Posten (c) och som tidigare redaktör för Småbrukaren har jag följt och bevakat drygt dussin jordbruksministrar. Ingen har ställt till så stor skada för jordbruket, landsbygden och miljön som Eskil Erlandsson.
Eskil Erlandsson är utan tvekan den sämste jordbruksministern Sverige har haft. Ingen jordbruksminister har heller, så långt jag minns, varit så impopulär som Erlandsson, både bland konsumenter och bönder.
Centerns och jordbruksminister Eskil Erlandsson politik innebär påskyndad rationalisering med fler och större sammanslagna gårdar, ökad rovdrift på människor, djur och jord och fortsatt avfolkning av landsbygden. Ekologi är ett främmande begrepp för Erlandsson.
En del journalister har kanske gått på hans fina prat om ”goda och nyttiga livsmedel.” Och ”Matambassadörer”.
Men i praktiken arbetar Erlandsson, uppbackad av LRF-toppen och Jordbruksverket, medvetet för en ökad koncentration av produktionen till allt större enheter. Det är bara att granska vilka bidrag som utgår till jordbruket.
Erlandssons fagra tal om ”småskaligt och närproducerat” är bara en kuliss. Fler statliga miljoner än tidigare går som investeringsbidrag till fler och större djurfabriker.
Därför intar Erlandsson en oengagerad inställning till de plågade burminkarna. Han gillar ”effektiv” stordrift och håller en skyddande hand över minkburarna.
Precis som han inte tycks beröras eller reagerar mot det systematiska djurplågeriet i höns, kyckling, svin– och mjölkfabrikerna. Där de största närmar sig 1500 mjölkkor vilket också innebär total obalans mellan gödsel och areal som i sin tur leder till svåra miljöproblem. Bl a övergödning av Östersjön.
Djurfabrikerna uppfyller inte djurskyddslagens krav på ”naturligt beteende”. De är förlegade och inte värdigt ett civiliserat samhälle. Tänk på det när du jagar röda lappar i supermarket.

De små och medelstora mjölkbönderna har under Erlandssons tid slagits ut i större utsträckning än någonsin tidigare.
För 13 000 gårdar under 8 tunnland åker har Erlandsson dessutom tagit bort gårdsstödet. Det innebär mer EU-stöd till gods och herresäten.
Inom ramen för centern och Erlandssons tal om småskalighet ryms inte bara djurfabrikerna utan också de minkfarmer som Djurrättsalliansen har granskat . Farmer med upp till 50 000 minkar.
Eskil Erlandsson är också, helt i strid med bönder och konsumenter, och i motsats till sina företrädare på jordbruksministerposten, en varm anhängare av GMO i livsmedel och i grödor.
Jag uppfattar Eskil Erlandsson som minkburarnas och djurfabrikernas eget skyddshelgon och som Monsantos främste ambassadör i Sverige och i EU där han driver på för godkännande av fler GMO-grödor.
(Ordspråket, Liten tuva stjälper stort lass kan göra sig påmint. Det lilla plågade djuret i de små burarna kan åstadkomma ett dödligt bett på Erlandsson och Alliansregeringen.)
Rune Lanestrand

SKD GP GP GP DN DN href=”http://www.svd.se/nyheter/politik/valet2010/svagt-overtag-for-alliansen_5135969.svd”>
DN SVD SVD SVD DN


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 311 andra följare