Solveig Ternströms memoarer – Får man tala sanning i Sveriges Riksdag?

13 december 2014
Får man tala sanning i Sveriges Riksdag.Den formuleringen har etsat sig fast efter att ha läst Solveig Ternströms självbiografi Från Dramaten till Riksdagen. Aldrig har väl någon så öppet och naket beskrivit inifrån hur det går till i Sveriges Riksdag.
Fastän jag har bred erfarenhet från den politiska miljön så läser jag med stigande förvåning hur illa demokratin i dag fungerar i den yttersta maktens korridorer. Hon låter oss få inblick i sitt eget liv med många svåra stunder. Också om livet bakom kulisserna på Dramaten. Att den ”folkkäre” Börje Ahlstedt var en så elak människa?
Ingmar Bergman skildras inte rosenrött heller. Inte heller Annie Lööf och Fredrik Federley.
Solveig är en framstående, skådespelare, dramatiker och författare. Och man kan närmast beskriva hennes berättelse som en spännande politisk deckare. Utan blod men många tårar. Hela det interna spelet i riksdagen med tonvikt på centern gör att man vill sträckläsa. Vad var det då som gjorde att Solveig Ternström gick in i politiken och lämnade Dramaten efter nästan 50 år på scenen.
Hon anger två huvudskäl. Dels var det hennes stora miljöintresse och motstånd mot den farliga kärnkraften, dels var det den försämrade åldringsvården. Hon hade med egna ögon bevittnat hur illa hennes mor farit under sina sju år inom åldringsvården. Hon trodde att hon kunde göra mer för de gamla som ledamot av Sveriges Riksdag.
Att hennes val föll på centerpartiet berodde på att partiet då var motståndare till kärnkraften och dessutom blev hon uppringd från centerns partikansli och tillfrågad om hon ville ställa upp i riksdagsvalet 2006. Efter betänketid svarade hon ja. Hon såg en chans att göra en konkret insats.
Men tiden i riksdagen höll på att knäcka henne både fysiskt och psykiskt. Strategerna i centerpartiet visade sig inte vara det minsta intresserade av hennes politiska engagemang utan utnyttjade henne fullkomligt hänsynslöst och cyniskt som affischnamn.
Kryssades in
Trots att Solveig drog massor av röster med flest personröster i Stockholm och kraftigt bidrog till centerns framgång i valet fick hon inga tunga uppdrag i utskott och utredningar. Maud Olofsson som hon trodde ville ta vara på hennes starka engagemang och kunnighet i äldrevården fick hon inte ens ett enskilt samtal med. Hon var oåtkomlig, fru Maud som Solveig kallar henne.
Redan vid första samlingen med riksdagsgruppen efter valet hösten 2006 fick hon sina onda aningar. Maud Olofsson kom rusande in och hennes främsta budskap var att hålla ihop Alliansen. Att motionera det kan ni glömma, sa fru Maud. ”Det är oppositionen som motionerar. Inte vi inom regeringspartierna.” Men Solveig motionerade om bl a äldrevården och föll tidigt i onåd.
Sveket
Allra mest spännande är förstås hur det verkligen gick till när Maud Olofsson svek partiets kärnväljare och sa ja till nya kärnkraftverk. Hur fru Maud gick ut efter mötet med den chockade riksdagsgruppen och ljög inför den samlade pressen om att riksdagsgruppen var enig i sitt beslut om att säga ja till kärnkraft.
Tre ledamöter hade protesterat. Det var Solveig, Eva Sehlin, och Sven Bergström. Den senare vek sig dock senare vilket gjorde Solveigs och Evas situation ännu mer utsatt. Det blev ett rent helsicke för de båda opponenterna. Solveig blev mer och mer besviken på hur toppstyrt och odemokratiskt det var i Riksdagen.
Klyftan mellan Riksdagen och folket
Tillsammans med Eva Selin och den moderata riksdagsledamoten Anne-Marie Pålsson bildade hon en en “gerillagrupp” som de kallade, De Olydiga som var en protest mot toppstyrning och brist på elementär demokrati i riksdagsarbetet.
Solveig kom från Dramaten som inte präglas av något större demokrati, Eva Selin, professor i kärnfysik med lång erfarenhet från den instängda universitetsvärlden och Anne-Marie Pålsson docent i nationalekonomi vid Lunds Universitet och med tunga styrelseuppdrag inom näringslivet. De hade aldrig någonsin upplevt så stor brist på demokrati och medinflytande som i Riksdagen.
Det är verkligen sorgligt att läsa hur en så levande kraft som Solveig Ternström inte kunde komma till sin rätt i riksdagsarbetet. Hon hade så stora ambitioner och slet ut sig både före efter valet. Hon drog fulla hus på sina hundratals möten runt om i landet där hon talade om de äldres situation. Inte ett tack fick hon och lämnade partiet sommaren 2010 men satt kvar i Riksdagen valperioden ut.
Knapptryckarkompaniet
Eva Selin ställde inte heller upp på nytt. Hon led av cancer och dog 2011. Anne-Marie Pålsson lämnade i protest mot bristen på partidemokrati sitt parti, moderaterna, i maj 2009. Men satt kvar som ”vilde.” Efter tio år i riksdagen lämnade hon Riksdagen och skrev boken Knapptryckarkompaniet, en svidande kritik mot den politiska makten. Hon skriver att “partigrupperna har omvandlats till transportkompani och lydiga knapptryckare”.
Solveig Ternströms bok är ett oerhört viktigt dokument som ger väsentliga svar på varför klyftan mellan de folkvalda och väljarna växer. Den ger också svar på varför så många politiskt förtroendevalda slutar under sin första period. ”Det är så mycket jag inte förstår. Vi sitter i maktens centrum men vi har ingen makt”, skriver Solveig.
I Sverige har vi ett stort demokratiproblem, som sällan eller aldrig berörs av medierna utan spelar med. Särskilt de politiska reportrarna. Allt styrs från de oåtkomliga partibunkrarna över huvudet på maktlösa ledamöter som tröttnar och slutar. Inte bara i riksdagen utan också i kommuner och landsting/regioner. Det föder en misstro och ett politikerförakt i folkdjupet. Och det ifrågasätts allt oftare om Sverige längre är mer än en formell demokrati.
Rune Lanestrand
Tidigare politisk redaktör för Älvsborgs-Posten (c)

Telia är kass!

15 augusti 2014

 
Telia är ett uruselt företag. Efter åskvädret den 5 augusti har vi fortfarande inte kontakt med servern, så varken mail eller internet fungerar. Först skyllde de på att de saknade reservdelar.till den lokala telestationen. De sparar väl på underhåll och service för att få ihop pengar till mutor i miljardklassen till korrupta diktaturer. Inte förrän den 20 augusti kan Telia lova att felet på vår linje från stationen kan vara lagat. Vi på landsbygden struntar de totalt i. Hör det centern som har IT-ministerposten!
Har fler lika dålig erfarenhet av telia som mer och påminner om bedrövelsen SJ?
(Sänder detta från Uddevalla bibliotek)


Hur dum får en riksdagsman vara?

23 januari 2014

När jag läser vad centerpartiets första namn i jordbruksutskottet Staffan Danielsson skriver om GMO frågar jag mig; får en riksdagsman vara hur begränsad som helst?
Ständigt nya uppgifter om oöverskådliga risker för växter, djur och människor med GMO tycks helt ha gått förbi Danielsson. Här ett smakprov: ”Om växtförädling med hjälp av genteknik får fram växtsorter som tål torka eller kallt klimat mycket bättre än idag, eller kan fixera sitt eget kväve eller kan ge skördar i flera år, eller innehåller mer vitaminer typ, ska detta alltså aldrig få ske..? Naturligtvis ska gentekniken i växtförädling, om den får användas, ske under sträng kontroll, patentfrågan behöver noga analyseras osv.
LRF överväger att acceptera importfoder från växter som förädlats med genteknik (”GMO-soja”). Inte för ekojordbruket men för det dominerande vanliga jordbruket, som ju tappar mot importmaten. Jag tror att de gör rätt”.
GMO, Staffan Danielsson, är redan utom all kontroll i stora delar av världen. Tåla kyla skriver han också. Jo tack de första GMO-försöken som Lantmännen var inblandade i var att ta fram en potatis som skulle tåla frost med en gen från en ishavsflundra. Det resulterade i världens fiasko. Potatisen luktade fisk och ruttnade strax efter skörd.
Om den inbyggda giftgenen som håller på att utrota bina skriver inte Danielsson. Inget om resistenta ogräs och sjuka försöksdjur eller utblottade bönder i fattiga länder som inte har råd att köpa Monsantos GMO-patenterat utsäde.
Staffan Danielsson inser inte att Sverige fortfarande har en fantastisk chans att skapa en nisch med GMO-fria grödor och livsmedel som i framtiden blir oerhört efterfrågat. Och som på lite sikt kan ge mycket större inkomst för bonden än att satsa på GMO-grödor.
Vem som ska pollinera när bina har förgiftats av den inbyggda insektsgiftet i GMO-grödorna tycks inte oroa Staffan Danielsson. Ursäkta frågan. Men hur dum får en riksdagsman vara?
Upprop: http://www.avaaz.org/en/petition/For_ett_GMOfritt_Sverige_Stoppa_GMO_i_jordbruket_och_i_livsmedel/?cxOlbab


Rik jävig centerminister gynnar sina aktier?

03 augusti 2013

Eskil Erlandsson (c) är, vid sidan av Carl Bildt, med sina 6 miljoner i aktier och värdepapper en av regeringen främsta börshajar. Vilket innebär jäv på flera områden. Men för eliten gäller tydligen inte vanliga regler.
Jag förstår nu bättre varför gruvbrytning, stordrift inom jordbruk med fler mjölkrobotar och statligt stöd till vegetabiliska oljor favoriseras av regeringen.
En undersökning visar nämligen att Eskil Erlandsson bl a har aktier i Boliden, (mineraler) Alfa Laval (mjölkrobotar, stallutrustning) och Aarhus Karlshamn som tillverkar drivmedel, djurfoder och livsmedel.
Tänk att mitt f d parti som gick i spetsen för kärnkraftmotståndet, partiet för småfolket på landsbygden, tillsätter en mångmiljonär som landsbygds- och jordbruksminister. Men det är väl Stureplanscentern som numera även bestämmer vilka ministrar centern ska tillsätta.
Jag har sedan länge lika lite förtroende för Eskil Erlandsson som för centerns övriga dödgrävare med Annie Lööf och hennes kelgrisar Alexander Bard och Fredrik Federley i spetsen.
Rune Lanestrand
svd


Annie Lööf hycklade när hon

10 januari 2013

under galgen tog avstånd från centrala delar i det framlagda förslaget till idéprogram. Hennes kritik är inte trovärdig då hon själv handplockat de personer som skrivit programmet och som kommer att gynna Sverigedemokraterna.
Det framkommer allt fler märkliga omständigheter om hur programförslaget kommit till. Hon kan knappast varit ovetande att en av de första som kallades in av programgruppen att medverka var f folkpartisten Alexander Bard som i sin tur tog hjälp av författarkollegan Jan Söderqvist. De två första som börjar jobba med Centerpartiets program är alltså liberaler och icke-centerpartister.
Alexander Bard går sedan med i centerpartiet och startar tillsammans med Fredrik Federley nätverket Cybercentern där man samlar en massa politiska tokar som tydligen blir referensgrupp och triggar igång programgruppen till galenskaper som Fri invandring, månggifte, slopad arvsrätt och slopat skoltvång etc.
I en intervju i Dagens Opinion i mars 2012 får Per Ankersjö frågan om vad detta ger för signaler: (citat) – Först vill jag poängtera att Alexander Bard bara har skrivit en text och att det inte är han som skriver partiprogrammet. Vi kommer att ta in många andra opinionsbildare som statsvetare och nationalekonomer.
-Vi vill att så många som möjligt ska vara med och prata om vår process och vad Centerpartiet ska bli i framtiden och tycker det är väldigt roligt att han och flera har skrivit artiklar, säger Per Ankersjö, som är projektledare för Framtidsbygget, som är namnet på Centerpartiets utveckling av ett nytt idéprogram.
Nästa två skribenter är också män, men väl centerpartister, pr-konsulten Henrik Sjöholm och den tidigare socialdemokraten Hans Dahlgren. Men av de namn vi har spånat på är väldigt få centerpartister säger Ankersjö.
Varför vill ni inte att centerpartister ska bidra till idéarbetet?
– Vi har fått ett direktiv om att vi ska vara Sveriges mest öppna parti, även när vi skapar vårt nya partiprogram. Pratar man bara med de egna blir det inte så mycket nya idéer. Vi måste vara öppna för människor som har andra åsikter som vi kan lyssna till.
(slut citat ur Dagens Opinion)
Det är partistyrelsen och Annie Lööf som har skrivit direktiven och Lööf har varit väl medveten om att programgruppen skulle ta hjälp av hennes favoriter inom Stureplanscentyern och andra vulgärliberlarer. Det var själva kärnan i direktiven.
Just nu hörde jag på nyheterna hur Annie Lööf beslogs med lögn när hon förnekade att hon aldrig varit för månnggifte vilket hon sagt i radio Jönköping 2006.
Som jag ser det har Annie Lööf förbrukat den gnutta förtroende som fanns kvar för henne som centerledare.
Läs gärna också när Fredrik Federley städade ut luder ur sin garderob.
Rune Lanestrand
sr ab svd svd svd svd dn sr Bohusl svd sr gp gp sr gp gp dn svd dn dn sr svd dn sr svd gp svd dn dn sr


Centern gynnar SD

28 december 2012

Fri invandring, månggifte och mera makt till EU föreslås i centerns nya partiprogram. Med sådan krav från centern är det inte märkligt att SD växer sig allt starkare. Med sådana förslag från ett av regeringspartierna behöver Jimmie Åkesson bara sitta still i båten och håva in rösterna.
Ordförande i programkommittén Per Ankersjö är vid sidan av Fredrik Federley en av Stureplanscenterns förgrundsfigurer. Tveksamt om dessa båda herremän har alla politiska hästar hemma? Jag kan i varje fall bara konstatera att mitt gamla parti har övergett landsbygden för att fiska röster bland stekarna på Stureplans nattklubbar. Tydligen uppbackat av olyckan Annie Lööf.
Centerpartiets har historiskt sett stått för en solidarisk stabil gemensam sektor som skulle garantera rättvisa och utjämning mellan fattiga och rika. Nu föreslås närmast ett avskffande av staten med samma procent skatt för en undersköterska som för miljonärer. Här på landet har centerpartiet inget längre mycket att hämta. Bland mina grannar i Sjöroten där de flesta röstade centern för några år sedan är centern inte längre något alternativ.
Det tokiga programförslaget vill också avskaffa skolplikten och minska demokratin genom att ge mer makt till byråkraterna i EU.
Praktiskt taget alla kamrater från CUF-tiden som jag har kontakt med har lämnat partiet och sörjer inte när centern förmodligen ramlar ur riksdagen i kommande val.Däremot sörjer man över det politiska förfallet inom centerpartiet.
Läs även hur det gick till när media valde Annie Lööf.
Rune Lanestrand
svd sr gp ab sr sr svd svd sr ab svd


Annie Lööf sänker centern

06 juli 2012

Glädjande nyhet. Centerpartiet och Annie Lööf är nu på väg ut ur riksdagen. Trots detta log Annie Lööf som vanligt i svt:s i morse. Nu har jag nog äntligen förstått varför hon ler. Det är förstås när hon tänker på sin höga ingångslön på 152 000 kronor i månaden.
För att vända opinionen sa Lööf att hon ska blir mer personlig för det är hennes signum. Är det inte tvärtom så att hennes iskalla ständiga leende, som Timbrokonsulterna lärt henne, skrämmer bort väljarna.
Det nu lagda förslaget att homosexuella män ska få vara blodgivare blir väl ytterligare ett självmål som sänker hennes populäritet. Förslaget är inte överraskande med tanke på att hennes fans främst finns i den vulgärliberala Stureplanscentern med Fredrik Federley som den store centeridéologen.
Undrar om det kanske också är Annie Lööfs drag av barnsligt storhetsvansinne som mest skrämmer väljarna. T ex när hon nu ser sig själv som Alliansens räddare samtidigt som centerpartiet under hennes ledning riskerar ramla ur riksdagen.
Att det håglösa alliansgänget skulle fräschas upp med ett bad hemma hos Annie Lööf är dömt att misslyckas tror jag. Att försöka plagiera succén, med tunnan i Västerbotten, är tecken på dumhet och att hon har dåliga rådgivare.
Rune Lanestrand
svd gp dn svd gp sr svd sr dn svd svd


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 311 andra följare