Den atomgalne folkpartisen som vill bygga tusen nya kärnkraftverk

12 maj 2014

Hans Blix (fp), en av ledarna för Linje 2 under
folkomröstningen 1980, lät som en sektledare när han i
veckan inledde The Economists energiseminarium European
Energy Horizons i Stockholm.
Atommaffians högsta företrädare inom den svenska och internationella energibranschen jublade när Hans Blix deklarerade att han gärna ”ville se drygt 400 kärnkraftsreaktorer i världen utökades till 4 000 eller fler.”
Ett citat ur hans närmast imbecilla argumentation; ”En segelbåt kan vänta på vind, men ett elektriskt tåg kan knappast stanna på spåret med en högtalare som berättar för passagerarna att de måste vänta tills det finns tillräckligt med vind eller solsken”
Blix uttalande visar på vilken oerhörd låg nivå debatten förs i de kretsar som stod på Ja-sidan i folkomröstningen och som fortfarande tror på den farliga kärnkraften.
Jag vill rekommendera Hans Blix att göra ett studiebesök i Fukushima vilket jag föreslog redan efter det ödesdigra reaktorhaveriet i Japan. http://runelanestrand.wordpress.com/2011/03/21/hans-blix-och-marit-paulsen-till-fukushima/


Lydighet försvårade Fukushima-haveriet

09 juli 2012

Kärnkraftshaveriet i Fukushima orsakades inte bara av sunamin utan också av nonchalans från företaget och myndigheternas sida. Det slås fast i en utredning som läggs fram samtidigt som den första reaktorn återstartas i Japan sedan samtliga 50 reaktorer har varit avstängda efter reaktorhaveriet i Fukushima den 11 mars i fjol.
Kommissionens som som letts av professor emeritus Kiyoshi Kurokawa, vid Tokyo Universitet är inte nådig i sin kritik och visar upp en helt annan bild än den som gjordes av verkets ägare Tepco strax efter katastrofen.
Kurokawa pekar på att den stora lydigheten mot det som kommer uppifrån, myndigheternas och företagets nonchalans mot atomkraftens risker förvärrade den svåraste kärnkraftsolyckan i världen. Professorn menar att det ligger i den japanska kulturen att inte vara kritisk och ifrågasättande.
I så fall är vi väldigt japanska också i Sverige. För jag tycker kritiken passar väldigt väl in på hur politiker, svenska kärnkraftsföretag och Strålskyddsmyndighet agerar också i Sverige. De är lika nonchalanta som de japanska och avfärdar alla risker med kärnkraften. Inte minst de uppenbara riskerna med att köra de gamla kärnkraftverken med högre kapacitet än de ursprungligen är gjorda för.
Rune Lanestrand


Mardrömmen Tjernobyl

20 juni 2010

Tjernobyl I
(11 maj 1986)

Vår utan glädje

Trots kärt vårarbete
starar, duvor, svalor
finns ingen vårglädje
sinnet är tungt och ledset
Det radioaktiva molnet
har nått oss
Den höga Nord
är farlig
och inte hjälper det
att vara varlig
Tre par pojkögon
väntar på svar
Inte är det farligt far?
Är det någon idé
att så veten?
kanske blir den giftig
kan hönsen äta gräset,
finns strontium i äggen?
De små lammen äter av
radioaktivt gräs
vad ont har de gjort?
Sorg och ilska blandas
till overksamhet
Känslorna rasar
mot kärnkraftshökarna som
ljugit så fräckt
och alla de politiska trixen
Hade det hjälpt
att offra
ändå mer
av sitt privata liv?
Hade jag kanske
bara brunnit upp.
När det går upp för mig att
makteliten är så grym,
att hela Europas folk
ska få sin dos
innan cynismen avslöjas,
svindlar tanken
Öst och väst
hjälps åt att
att hålla tillbaka
sanningen om Tjernobyl
Vem kan njuta
av välfärd
som ska ge
cancer och
lidande i generationer?
Jag hoppas
bli stark igen
och kämpa som förut
Vi måste förhindra det
kollektiva självmordet.

Tjernobyl II
(18 maj 1986)

Mardrömmen Tjernobyl

Staren sjunger i källarbjörken
lövträden står i sitt vackraste flor

Fågelsången lyfter stegen
över gårdsplanen
svalorna rutschar in i lagårn

Den ljuva våren går över
i nordisk försommar

Skapare väck oss ur
mardrömmen om Tjernobyl
låt den vara en hemsk dröm
– inte verklighet.

Tjernobyl III
(29 juni 1986)

Höskörd i Tjernobyls skugga

Ett strålande höväder
och doften av torkat hö
som i barndomens
varma sommarkvällar

Men vad finns i höet?
vad finns det i dammet
som räfsan rör upp

Vad tjänar gasmask
och skyddskläder
om allt är inpyrt

Är det förgiftat
får Fina det i sig
och vi genom mjölken

Kanske skulle inte
pojkarna vara
med i höskörden?

Vreden över politiker
och makthavare
är enorm

En enig utrikesnämnd
ska inte begära ett
öres ersättning från
Sovjet
som ska bygga 35 nya
kärnreaktorer till de
nuvarande 34
(men gnistan har kommit tillbaka)
Rune Lanestrand

Expressen SVD DNSkrevs ”Tjernobylvåren” och låg sedan många år i byrålådan.


Centern röstade sig under 4-procentspärren

19 juni 2010

Sorgens dag. Kärnkraft – världens farligaste energikälla ska vara kvar i Sverige. Samtliga centerledamöter, utom de rakryggade Solveig Ternström och Eva Selin Lindgren, röstade för att de gamla kärnkraftverken kan ersättas med nya.
Maud Olofsson och hennes svekfulla riksdagsgrupp har nu bara att ställa in sig på valnattens likvaka. Inte ens vi som var med och förde partiet till den stora segern i kärnkraftsvalet 1976, orkar längre att sörja. <a href="”>Centerpartiet fick då 24 procent.
Dagens resultat var väntat sedan praktiskt taget alla de stora medierna har drivit ren propaganda för kärnkraften. De stora drakarna med Bonnierpressen i spetsen, SVT, TV4, Ekot och en stor mängd fackpress har under en längre tid mer eller mindre lobbat för kärnkraftsindustrin.
Skulle vara intressant att veta hur många propagandainslag för kärnkraften som t ex överhetens pipa, KG Bergström har gjort. Borde i avskräckande syfte vara ett lämpligt examensarbete för journaliststuderande.
Det ser mörkt ut för oss som vaknar i vargtimmen och inte kan somna om när vi tänker på att reaktorn i Forsmark bara var 20 minuer från ett haveri. Gud bevare oss för att Hans Palmstierna får rätt. Han förutspådde att det blir inget stopp för kärnkraften förrän det händer en härdsmälta vid ett kärnkraftverk i en tätbefolkad del i Europa.
Rune Lanestrand


Rapport, Aktuellt och Nyheterna i TV4 tycks ha gemensam redaktion

29 april 2010

Österrike beslutade i går att förbjuda odling av den genmanipulerade potatisen Amflora och går därmed emot EU-kommissionen som godkänt den för odling i hela EU. Flera andra länder överväger ett förbud efter att både bönder och konsumenter demonstrerat mot GMO-grödor och livsmedel. Inget om detta i våra stora svenska medierna.
Jag funderar ofta på varför de inte skildrar en sådan stor händelse som att ett medlemsland trotsar EU-kommissionen och förbjuder odlingen av Amflora. På samma sätt är det med det omfattande motstånd som finns mot den farliga kärnkraften runt om i världen.
I helgen demonstrerade drygt 50 000 mot Vattenfalls kärnkraftverk i Tyskland. Demonstranterna bildade hand i hand en 12 mil lång kedja mellan Vattenfalls dåligt underhållna och nödstoppade kärnkraftverk i Brunnsbüttel och Krummel. En av de största anti-atommarscherna i Europa förbigicks, med något undantag, med tystnad i svensk radio och tv. Några tidningar tog pliktskyldigt in ett kort, oengagerat TT-referat.
Att 15 000 personer i en demonstration i Luxemburg kräver ett moratorium för GMO i EU eller att den danska miljöministern vill införa ett nationellt förbud mot GMO-potatis väljer de stora medierna att inte informera svenska folket om. Däremot matas vi morgon, middag, kväll med helt meningslösa spekulationer om den politiskt förvirrade situationen i Thailand.
Mig förefaller det som om de stora medierna styrs väldigt politiskt. För kommer det en ny opinionsundersökning som visar på den minsta lilla ökning för mer kärnkraft, GMO, Euron eller annan fråga som de stora partierna är överens om trummar redaktionerna på. Det förefaller då som om tv och radio och de stora tidningarna tävlar om att behaga överheten
De politiska reportrarna verkar vara mest politiskt lojala med så där lagom kritisk granskning som bara förvillar väljarna.
Man måste fråga sig var den kritiska granskningen av makthavarna tagit vägen. Är målet för dagens journalistutbildning att få fram strömlinjeformade ”produkter”. Det kan man verkligen fråga sig. Är det så att inställsamhet är den enda vägen till karriär i mediavärlden. Eller är det en klassfråga där allt fler av de färska journalisterna, särskilt i tv, tycks komma från samma skikt som de besuttna makthavarna inom politik och storföretag. Av efternamn att döma är det onekligen så att en del ärver in sig i bl a Radio och tv-huset. En närmare granskning vore ytterst intressant.
Visst finns det undantag men nyhetsrapporteringen är oerhört likriktad och förytligad. Det finns verkligen bra journalister men de tycks bli allt färre. Precis som rakryggade och självständiga politiker är en bristvara. De kritiskt tänkande inom politik och media gallras tydligen bort av en ”osynlig hand”.
Ofta får jag intryck av att Rapport, Aktuellt och Nyheterna på TV4 har en och samma redaktion. Demokrati bygger på informerade medborgare. En berättigad fråga är om mainstream-medierna fyller den uppgiften på ett bra sätt? Jag tycker inte det.
Rune Lanestrand


Tidiga potatisen i jorden på Tjernobyldagen

27 april 2010

Efter en hård, snörik och lång vinter reder sig jorden tidigt och vi har kunnat jordfräsa hela trädgårdslandet redan i april.
Tidiga potatisen i jorden
Att få sätta den tidiga potatisen, som legat och förgrott i gavelrummet på vinden, ger en härlig vårkänsla som många säkert känner igen.
Så har vi sått en rad av vardera tidiga morötter och palsternacka, som tar långt tid på sig att gro.
Den första charlottenlöken
Vi har också satt den första charlottenlöken. En gammal fin sort som kommer från Linnés Råsshult.
Den är mild i smaken och bra att lagra. En liten lök kan ge upp till 10 lökar.

Nåden att få odla i en frisk jord är långtifrån alla förunnat. Tankarna på Tjernobyldagen, går till alla som tvingades lämna allt och sina hem när det ”omöjliga” inträffade den 26 april 1986. Tiotusentals familjer fick fly undan atommolnet från den havererade reaktorn och för alltid lämna sina jordbruk och datjor i Vitryssland och Ukrainas bördiga jordar. Många blev sjuka, många dog. De långsiktiga hälsoeffekterna är fortfarande oöverskådliga.
Läs mer om detta på Lasse Karlssons blogg dagbok mot atomkraft

Även vårt land drabbades. Dåvarande Statens Kärnkraftsinspektion beräknade att 1-2 kg radioaktivt cesium beräknas ha regnat ned över Sverige plus små mängder så kallade heta partiklar, dvs starkt radioaktiva ämnen som neptunium, hafnium, strontium och plutonium. I de drabbade områdena i Sverige har i svamp uppmätts ändå upp till 50 000 bg, enligt inspektionen.

Hoppas att de ansvarslösa kärnkraftshökarna inom stormedia och i de partier som vill bygga fler kärnkraftverk läser Lasses blogg, DN och förhoppningsvis börjar inse den Ryska roulette de spelar med de uppgraderade, nerslitna svenska kärnkraftverken.

Rune Lanestrand


Askmolnet från vulkanen vid Eyjafjallajökull stämmer till eftertanke

17 april 2010

Den isländska vulkanen är en lika ”obehaglig” som nyttig påminnelse om att vi människor är underordnade naturen. Ett faktum som i varje fall hos många makthavare mer eller mindre fallit i glömska under den tekniska revolutionen. Där tekniker och forskare fått oss tro att vi är osårbara och att allt kan lösas med forskning, innovationer och högteknologiska lösningar.
För min egen del drar jag paralleller till övertron på den ”rena kärnkraften” som av riksdag och stormedia betraktas som en närmast helt riskfri energikälla. Det kaos inom flyget som askan från Eyjafjallajökull har ställt till med är bara en susning i säven jämfört med en härdsmälta vid ett atomkraftverk i Europa. Med efterföljande radioaktiva moln i stället för askmoln.
Låt vulkanutbrottet och askmolnet som nu ligger över stora delar av Europa och som kan utbreda sig ytterligare bli en påminnelse om att vi måste bli mer ödmjulka inför naturen och överge övertron på att vi människor med högteknologiska lösningar kan sätta oss som herrar över naturen. Se min tidigare artikel; Krävs en härdsmälta i Europa.

Låt vulkanen på Island få oss att besinna oss och avbryta uppgraderingen av de gamla kärnkraftverken vars fortsatta drift kan liknas vid att spela rysk roulette. En liknande ytterst spektaulär effekthöjning i närmast uttjänta kärnkraftverk, med så mycket utmattad materia, har aldrig genomförts tidigare. Vilket innebär att de svenska kärnkraftverken tillhör de mest osäkra och farligaste i världen.
Hoppas att även riksdagens ledamöter börjar tänka om och i stället för att både uppgradera och bygga nya kärnkraftverk satsar på förnybar energi och sparande. Kräv att varje företag, myndighet, organisation, kommun och landsting upprättar en noggrann energisparplan. Det skulle göra uppgradering av gamla och satsning på nya kärnkraftverk ytterligare onödigt.
Rune Lanestrand


Maud Olofsson hyckleri på YouTube

30 mars 2010

Maud Olofsson säger att hon har svårt att nå ut och få gehör för sitt budskap (läs dubbla).
Men ju fler som tar del av Maud Olofssons lika kortsynta som falska budskap desto större blir chansen att partiet hamnar under 4-procentspärren. För centerledaren tycks taburetten och den hägrande ministerpensionen vara överordnad allt annat.
Centertoppen som inte längre har någon ideologi, har enligt min uppfattning inget som helst existensberättigande. Ju förr väljarna inser detta desto bättre för Sverige, Greenpeace hjälper Maud Olofsson att förtydliga sitt budskap på YouTube:

Eva Selin Lindgren och Solveig Ternström, vad Kristina och jag beundrar ert mod. Att ni trots Mauds hänsynslösa partipiska står emot och röstar efter ert samvete. Även om det känns ensamt bland nickedockorna i centerns riksdagsgrupp så ska ni veta att många, många stöder er. Inte bara bland centerns väljare.
Hur länge ska hyggliga, förtroendevalda inom centerpartiet, runt om i landet, stå ut med en partiledning som är så svekfull i fråga om kärnkraft, provborrning, uranbrytning och dessutom småbrukar- och landsbygdsfientlig?
Riksdagens omröstning om minerallagen och uranbrytning blev droppen som säkert kom många centerväljares tålamod att tryta.
Rune Lanestrand


Centerns riksdagsledamöter begick politiskt självmord

26 mars 2010

Hur kan ett parti och dess ledamöter förnedra sig så till den milda grad som centerpartisterna gjorde vid gårdagens omröstning i riksdagen rörande provborrning och uranbrytning? Frågan gällde om kommunerna skulle få rätt att säga nej till provborrningar.
Inte mindre än sex centerledamöter hade motionerat om att kommunerna ska få rätt att säga nej till provborrning efter uran, gas och andra fyndigheter. Redan i Näringsutskottet röstade centerpartisten Jan Andersson från Halland nej till partikamraternas motioner.
Vid omröstningen i riksdagen hade Maud Olofssons partipiska vinit. De sex ledamöterna som motionerat krälade och röstade emot sina egna motioner. Dessa politiskt svekfulla politiker är Lennart Pettersson Skåne, Annika Qarlsson, Västergötland, Staffan Danielsson, Östergötland, Sofia Larsson, Örebro län, och Birigitta Sellén, Västernorrland.
Att också Sven Bergström från Gävleborg skulle kröka rygg är svårt att ta till sig. Sven har tidigare visat prov på civilkurage.
Den enda av centerpartisterna som vågade rösta för sin egen motion var Eva Selin Lindgren, vilket hon tidigare i veckan förklarade på Aftonbladet debatt.
Solveig Ternström hade inte motionerat men röstade för motionerna som stöddes av hela oppositionen. Röstetalen blev 133 mot 128.
LRF:aren och bondekooperationens mångsysslare Per Åsling utmärkte sig särskilt. Han hade motionerat och kommer från Jämtland. Det mest hotade länet i Sverige. Han svek sin starka hemmaopiníon och landskapets natursköna, omistliga fjällområden.
Den fege Åsling kvittade ut sig och reste till turistmässan i Göteborg. (Har för mig att det ska vara betydligt allvarligare skäl till för att få kvitta sig.) Kvittade sig gjorde också Ulrica Carlsson från Västergötland, som också hotas av uranbrytning. Nästan alla är från trakter som hotas av provborrningar.
Centerkvinnornas ordförande Annika Qarlsson också från Västergötland svek sina väljare och kommunala partikamrater i kommunerna runt de hotade västgötabergen. Där säger alla partier nej till uranbrytning.
Hur ska dessa trolösa riksdagsledamöter kunna möta sina väljare på hemorten. Frågan är om de överhuvudtaget kan känna någon skam i kroppen längre? Hela centerpartiets abdikation i kärnkraftfrågan är en enda stor skam. De är väl avtrubbade efter alla påtvingade reträtter.
Jag får sluta här för det hela är så bedrövligt inte bara för att man med öppen famn tar emot de globala mineralbolagen som bara lämnar efter sig ödelagda kulturbygder, förgiftade sjöar, vattendrag och sjuka människor för framtida generationer. Det undergräver dessutom på det allvarligaste förtroendet för hela det politiska systemet. För demokratin.
Rune Lanestrand


Krävs en härdsmälta i Europa – ska Hans Palmstierna få rätt?

23 mars 2010

En dag i början av 1970-talet besökte jag vännen Hans Palmstierna. Hans hade av regeringen nyligen utsetts till sekreterare i Miljövårdsberedningen, föregångare till miljödepartementet. Om det var för att ta hans tjänster i anspråk eller för att få tyst på en etablerad kritiker minns jag att vi funderade över.
Hans Palmstierna blev främst känd genom sin bok Plundring, svält, förgiftning. Ett svenskt svar på Rakel Carsons Tyst vår (eng. Silent Spring). ABF lät göra en studieplan och den lästes och diskuterades i hundratals studiecirklar runt om i landet.
Det var på den tiden studieförbunden bedrev folkbildning. Hans åkte runt och höll föredrag i Arbetarekommuner och fackföreningar. Han blev en person att räkna med i den spirande miljödebatten.
LO och partiledningen hängde inte med. Palmstierna blev allt mer en nagel i ögat på dem som inte ville ta till sig sanningar om rovdrift på miljö- och människor. Att ifrågasatta det heliga industrisamhället var inte populärt.
Riktigt besvärligt blev det när Hans Palmstierna ändrade inställning till kärnkraften. Han hade som så många andra sett atomenergin som något närmast revolutionerande. Han berättade i förtroende för mig varför han ändrat uppfattning. Orsaken var främst andra forskares varningar men också en hemsk personlig erfarenhet.
Utan tillräcklig skyddsutrustning hade Hans bedrivit forskning på uranets hållfasthet och blivit skadad. Han hade bl a tappat orienteringsförmågan och led av en ständig torrhet i hals och svalg. Han blev allt sämre.
Atomforskningen skedde i den hemliga försöksanläggningen på drottning Kristinas väg mitt inne i Stockholm. I berget under Kungliga Tekniska Högskolan. Där fanns en försöksreaktor, R 1, på 1 MW som knallade och gick mellan den 13 juni 1954 och den 6 juni 1970. Allmänhet och de flesta politiker var helt ovetande. Den byggdes och drevs av AB Atomenergi. Regeringen hade godkänt den.
Hans Palmstierna berättade att statsminister Tage Erlander var väldigt engagerad för kärnkraft och hade starkt stöd av koalitionsbrodern Gunnar Hedlund. Båda hade vid ett tillfälle besökt försöksanläggningen. Centerledaren hade sin bostad på Drottning Kristinas väg.
Vårt samtal i Hans Palmstiernas futtiga kontor uppe på vinden på Jordbruksdepartementet ägde rum några dagar innan riksdagen skulle fatta sitt första beslut om att satsa på kärnkraft i Sverige. Hans var vän med Olof Palme som gett honom hopp om att socialdemokraterna skulle rösta nej. Så skedde inte. Riksdagen tog beslutet om 13 reaktorer. Samma dag hittades Hans Palmstierna drunknad vid sitt sommarställe i Stockholms skärgård.
Det som särskilt etsat sig fast i mitt minne är det sista Hans sa innan vi skildes; Rune, du tycker nog att jag är väldigt cynisk när du får höra mina innersta tankar. Men det blir inget stopp på kärnkraften förrän det inträffar ett reaktorhaveri. Och det måste hända mitt i det tättbefolkade Europa. Det räcker inte att det blir en härdsmälta i Sovjet eller i USA
Jag tyckte förstås det lät cyniskt. Jag trodde på det mänskliga förnuftet. Det kusliga är att Hans Palmstierna hittills fått rätt.
Rune Lanestrand
DN


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 295 andra följare