Krävs en härdsmälta i Europa – ska Hans Palmstierna få rätt?

En dag i början av 1970-talet besökte jag vännen Hans Palmstierna. Hans hade av regeringen nyligen utsetts till sekreterare i Miljövårdsberedningen, föregångare till miljödepartementet. Om det var för att ta hans tjänster i anspråk eller för att få tyst på en etablerad kritiker minns jag att vi funderade över.
Hans Palmstierna blev främst känd genom sin bok Plundring, svält, förgiftning. Ett svenskt svar på Rakel Carsons Tyst vår (eng. Silent Spring). ABF lät göra en studieplan och den lästes och diskuterades i hundratals studiecirklar runt om i landet.
Det var på den tiden studieförbunden bedrev folkbildning. Hans åkte runt och höll föredrag i Arbetarekommuner och fackföreningar. Han blev en person att räkna med i den spirande miljödebatten.
LO och partiledningen hängde inte med. Palmstierna blev allt mer en nagel i ögat på dem som inte ville ta till sig sanningar om rovdrift på miljö- och människor. Att ifrågasatta det heliga industrisamhället var inte populärt.
Riktigt besvärligt blev det när Hans Palmstierna ändrade inställning till kärnkraften. Han hade som så många andra sett atomenergin som något närmast revolutionerande. Han berättade i förtroende för mig varför han ändrat uppfattning. Orsaken var främst andra forskares varningar men också en hemsk personlig erfarenhet.
Utan tillräcklig skyddsutrustning hade Hans bedrivit forskning på uranets hållfasthet och blivit skadad. Han hade bl a tappat orienteringsförmågan och led av en ständig torrhet i hals och svalg. Han blev allt sämre.
Atomforskningen skedde i den hemliga försöksanläggningen på drottning Kristinas väg mitt inne i Stockholm. I berget under Kungliga Tekniska Högskolan. Där fanns en försöksreaktor, R 1, på 1 MW som knallade och gick mellan den 13 juni 1954 och den 6 juni 1970. Allmänhet och de flesta politiker var helt ovetande. Den byggdes och drevs av AB Atomenergi. Regeringen hade godkänt den.
Hans Palmstierna berättade att statsminister Tage Erlander var väldigt engagerad för kärnkraft och hade starkt stöd av koalitionsbrodern Gunnar Hedlund. Båda hade vid ett tillfälle besökt försöksanläggningen. Centerledaren hade sin bostad på Drottning Kristinas väg.
Vårt samtal i Hans Palmstiernas futtiga kontor uppe på vinden på Jordbruksdepartementet ägde rum några dagar innan riksdagen skulle fatta sitt första beslut om att satsa på kärnkraft i Sverige. Hans var vän med Olof Palme som gett honom hopp om att socialdemokraterna skulle rösta nej. Så skedde inte. Riksdagen tog beslutet om 13 reaktorer. Samma dag hittades Hans Palmstierna drunknad vid sitt sommarställe i Stockholms skärgård.
Det som särskilt etsat sig fast i mitt minne är det sista Hans sa innan vi skildes; Rune, du tycker nog att jag är väldigt cynisk när du får höra mina innersta tankar. Men det blir inget stopp på kärnkraften förrän det inträffar ett reaktorhaveri. Och det måste hända mitt i det tättbefolkade Europa. Det räcker inte att det blir en härdsmälta i Sovjet eller i USA
Jag tyckte förstås det lät cyniskt. Jag trodde på det mänskliga förnuftet. Det kusliga är att Hans Palmstierna hittills fått rätt.
Rune Lanestrand
DN

About these ads

7 kommentarer till Krävs en härdsmälta i Europa – ska Hans Palmstierna få rätt?

  1. Lennart Danielson skriver:

    Hans Palmstierna användes av SAP som dragplåster i ett riksdagsval. Han var den stora stjärnan för alla oss ‘ungdomar’ med miljömedvetenhet. Även på den tiden satt yttrande- och åsiktsfriheten svårt i kläm i vårt land. Hans fick känna av den kompakta kylan som en utmanare av etablissemanget får sig till livs från alla de små anpasslingarna. Vi saknar dig Hans, i dagens kamp mot de mörka krafter som tar ett allt kraftigare stryptag på yttrandefriheten i Sverige. Låt oss kämpa för verklig demokrati i landet — låt oss minnas att Hans gjorde en del av förarbetet.

  2. Kerstin skriver:

    Inga-Lill J:
    Vad jag förstår var man hårsmånen från en allvarlig olycka i Forsmark för något år sedan, och kärnkraftverken visade sig vara tämligen slarviga med sin säkerhet.
    Bara att slå på Forsmark/säkerhet på Google och informera sig, om man inte minns.

    Hela Mälardalen, Upplansslätten och Östgötaslätten skulle bli obeboeliga under mycket lång tid om det värsta hände där. Men kärnkraften är ju en så ren och fin kraftkälla – om man får tro somliga.

  3. Kerstin skriver:

    Rune Lanestrand:
    Det här var ett mycket intressant inlägg. Tack för det. Ditt inlägg förklarar kanske en hel del.

    Jag minns ju Hans Palmstjärna mycket väl och läste hans bok när den kom ut, har den väl kvar fortfarande, och också hur han hittades drunknad. Vad jag minns så ansågs det väl att han hade tagit sitt liv. Eller spekulerades det bara om den saken? Jag minns också hur ledsen jag blev av beskedet om hans borgång. Hans död var en stor förlust för oss miljökämpar.

  4. Inga-Lill J skriver:

    Jag tror nog också att endast en allvarlig olycka är det enda som kan få människor att vakna upp. Det är hemskt men sant. Det finns inga av människan kostruerade maskiner som är helt säkra i drift. Framför allt finns det som brukar kallas ”den mänskliga faktorn” som ju kan innebära katastrofer.
    Det var väl detta som åtminstone delvis var orsaken till olyckorna i både Harrisburg och Tjernobyl. Slarv med säkerheten. Detta kan vi aldrig bortse ifrån någonsin.
    Det som människan hittar på och ska sköta blir aldrig 100% säkert.
    Den oro och rädsla som vi kände framför allt i samband med Tjernobyl den har inte de som är unga idag någon vetskap om. Samtidigt så är det väl många äldre framför allt i ledande positioner som har ”glömt” hur det var. Nej, nu är det bara att få fram billig energi så snabbt som möjligt så det ohållbara köp o förbrukningssamhället kan hålla på. Då är det bara kortsiktigt tänkande som gäller.
    Men kärnkraft är varken särskilt ”ren” eller ofarlig.
    Från utvinningen av uran till det livsfarliga avfallet. Hur tänker politiker och styrande egentligen? Tänker de överhuvudtaget något på kommande generationer?

  5. Jan-Ola Gustafsson skriver:

    Beträffande radioaktivitet och genetiska skador så bör ni titta på resultaten av det amerikanska användandet av bomber och artillerigranater som har utarmat uran (depleted uranium) som verksam beståndsdel. Vapentypen har använts flitigt ända sedan första gulfkriget i Irak och har sedan använts på Balkan och under hela kriget i Afghanistan. Det handlar om hundratusentals ton, och stora delar av de angripna länderna är smittade med radioaktivt stoff för århundraden framöver. Men det värsta är att de arma människorna i de drabbade länderna därigenom får sina möjligheter att fortplanta sig förstörda på grund av de genetiska skador som hela tiden ökar i omfattning.
    En ödets ironi är också att även en växande skara amerikanska och allierade veteraner från dessa områden drabbas av de egna stridsmedlen.

    Gå in på sidan http://www.rense.com/general70/deathmde.htm och läs och titta. Eftersom Sverige numera inte är ett neutralt land utan allierat med USA via NATO, så är vi tyvärr delaktiga i dessa krigsförbrytelser. Känner någon till att våra rikspolitiker har frågat er om ni har haft lust att ställa er bakom detta? Och vad kan vi göra nu?
    Informera dina bekanta och diskutera! Mätpunkter i Storbritannien har indikerat ökande halter av utarmat uran som förs med vindar från mellanöstern.

  6. Johan skriver:

    Fråga efter Hans Palmstiernas ”Plundring, svält, förgiftning” och Rachel Carson ”Tyst vår” på ditt bibliotek, dom är läsvärda år 2010 också!

  7. Jan-Ola Gustafsson skriver:

    Det är dessvärre så i verkligheten som det beskrivs i detta inlägg! Likadant och långt ifrån medborgarnas/väljarnas vetskap och vilja fattas än idag beslut som får eller kan få förödande följder. Det färskaste exemplet är de politiska besluten att låta det förut neutrala Sverige ingå i de amerikanska ockupationstrupperna i Afghanistan under NATO/USA-befäl UTAN DE SVENSKA VÄLJARNAS VETSKAP ELLER GODKÄNNANDE.
    Ni som läser detta – gör er själva och era efterkommande samt även demokratin den tjänsten att ni skickar Runes artikel vidare i era personliga nätverk och bekantskapskretsar. Om vi inte har en representativ demokrati som är värd namnet, är det då inte lika bra att välkomna första bästa diktator? Som medborgare i Sverige har du ett personligt ansvar för att försvara demokratin.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 295 andra följare